Case nº P 266-22 of Högsta domstolen, December 09, 2022

• Resolution Date: December 09, 2022
• Issuing Organization: Högsta domstolen

REFERAT

Bygglovs- och tillsynsnämnden i Huddinge kommun beslutade den 24 juli 2019 att avslå ansökan av HÅ Fast Invest AB om bygglov för tvåbostadshus och stödmurar samt marklov för ändrad marknivå på fastigheten [V] 3 samt bygglov för tvåbostadshus och marklov för ändrad marknivå på fastigheterna [V] 20 och [V] 21. Som skäl för besluten angavs i huvudsak att ansökan inte uppfyllde förutsättningarna för bygglov enligt 9 kap. 30 § plan- och bygglagen eftersom det i föreliggande detaljplan anges att syftet med planen är att möjliggöra för friliggande enfamiljshus, det vill säga inte två- eller flerbostadshus.

Länsstyrelsen i Stockholms län

HÅ Fast Invest AB överklagade hos Länsstyrelsen i Stockholms län och yrkade i första hand att länsstyrelsen med ändring av nämndens beslut skulle bevilja lov i enlighet med ansökan och i andra hand att besluten skulle upphävas och ärendena återförvisas till nämnden för fortsatt handläggning.

Länsstyrelsen (länsassessorn George Bjälkemo) meddelade beslut den 16 december 2019.

Under rubriken Motivering anförde länsstyrelsen följande.

För fastigheterna [V] 3, [V] 20 och [V] 21 gäller stadsplan - - - från 1966 som detaljplan. I plankartan är fastigheterna betecknade BFII. Enligt planbestämmelserna innebär det att området endast får användas för bostadsändamål och att endast fristående hus med högst två våningar får uppföras.

Enligt 9 kap. 30 § plan- och bygglagen ska bygglov ges för en åtgärd inom ett område med detaljplan om åtgärden inte strider mot detaljplanen och uppfyller de krav som följer av vissa angivna bestämmelser

i 2 och 8 kap. plan- och bygglagen. Av 9 kap. 31 b § plan- och bygglagen framgår att bygglov, trots 30 §, får ges för en åtgärd som avviker från en detaljplan, om avvikelsen är förenlig med detaljplanens syfte och avvikelsen är liten.

Den fråga länsstyrelsen har att ta ställning till är om ansökan om bygglov avseende uppförande av tvåbostadshus är förenlig med planens bestämmelse om att det endast är fristående hus som får uppföras.

Tolkningen av planbestämmelser ska ske med beaktande av den lagstiftning och praxis som gällde vid den tid då planen antogs samt med stöd av planens syfte och planbeskrivningen. Vid tolkningen kan även de myndighetsanvisningar för hur planbestämmelser bör anges som gällde vid antagandet utgöra ett stöd.

Vad som avses med fristående hus har inte definierats i vare sig plan- och bygglagen eller den äldre plan- och bygglagen (1987:10). Termen fristående hus förekommer i Kungliga Byggnadsstyrelsens, KBS, skrift Anvisningar angående Beteckningar på plankartor m.m. samt Bestämmelser till detaljplaneförslag (publikation 1950:2). Statens Planverk gav 1970 ut en reviderad upplaga av anvisningarna med motsvarande beskrivning av de olika systemen. Begreppet fristående hus har i dessa båda upplagor använts för att beteckna områden med egnahems- och villabebyggelse i ett öppet byggnadssätt.

Termen egnahems- och villabebyggelse får i normalfallet anses avse en- till tvåbostadshus, även om ett bostadshus kan inrymma flera lägenheter och ändå visuellt uppfattas som egnahems- eller villabebyggelse (se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens dom den 15 maj 2019, i mål nr P 3438-18 och den 7 maj 2018, i mål P 6512-17).

Såväl nämnden som klaganden har till stöd för sina ståndpunkter i ärendet hänvisat till mark- och miljödomstolens tidigare prövning, i mål P 2194-17, som avsåg en ansökan om bygglov för uppförande av ett flerbostadshus på fastigheten [V] 3. Mark- och miljödomstolen fann att byggnaden inte var förenlig med planen. Förutsättningarna var emellertid väsentligt andra än i de förevarande ärendena. Ansökan avsåg då ett hus med tio lägenheter, försett med loftgång och alla lägenheter hade egna entrédörrar. Enligt mark- och miljödomstolens bedömning kunde en byggnad med denna utformning inte anses falla in under tolkningen av begreppet fristående hus. Till skillnad från nämnden finner länsstyrelsen att detta emellertid inte ger stöd för någon annan bedömning än att uppförande två-bostadshus såsom nu avses ska anses som planenligt förutsatt att det visuellt uppfattas som villabebyggelse. Att det av planbeskriv-ningen framgår att syftet med planen har varit att bevara områdets nuvarande villastadskaraktär talar för att det är detta som avses med planbestämmelsen att hus ska vara fristående. Enligt länsstyrelsen får det med beaktande härav och då ingen planbestämmelse som begränsar antalet lägenheter finns, förstås att det inte uteslutande är enbostadshus som ska få uppföras. Detta även om det såsom nämnden påpekat, i planbeskrivningen anges att området kan kompletteras med friliggande enfamiljshus. Länsstyrelsen konstaterar att de aktuella byggnaderna är enhetligt utformade med en byggnadskropp, med respektive entrédörr på bottenplanet, samt att fasaderna utförs med delvis asymmetriska detaljer avseende bl.a. dörrar, balkonger och fönster. Med hänsyn härtill och utformningen i övrigt finner länsstyrelsen sammantaget att det får anses visuellt vara fråga om villabebyggelse och att ansökan om bygglov för tvåbostadshus därmed är förenlig med planens bestämmelse om att det endast är fristående hus som får uppföras.

Mot denna bakgrund finner länsstyrelsen att nämnden således inte har haft fog för att avslå ansökan om bygglov på den grunden att uppförande tvåbostadshus skulle strida mot planen avseende byggnadssätt. Nämnden har följaktligen inte heller haft fog för att på den grunden avslå ansökan i den del som avser stödmurar samt marklov för ändrad marknivå. Vad ägare till angränsande fastigheter har anfört, i den mån de har avhörts, föranleder ingen annan bedömning. De överklagade besluten ska därför upphävas i sin helhet och ärendena återförvisas till nämnden för fortsatt handläggning och återstående prövning av bygglovet enligt 9 kap. 30 § plan- och bygglagen.

BESLUT

Länsstyrelsen upphäver de överklagade besluten och återförvisar ärendena till Bygglovs- och tillsynsnämnden i Huddinge kommun för fortsatt handläggning.

Nacka tingsrätt, mark- och miljödomstolen

Bygglovs- och tillsynsnämnden i Huddinge kommun samt B.B. och S.B., ägare till fastigheterna [V] 4 och 5, överklagade i Nacka tingsrätt, mark- och miljödomstolen och yrkade att länsstyrelsens beslut skulle upphävas och nämndens beslut att avslå ansökan om bygglov m.m. skulle stå fast.

HÅ Fast Invest AB yrkade att mark- och miljödomstolen skulle lämna överklagandena utan bifall och fastställa länsstyrelsens beslut.

Mark- och miljödomstolen handlade överklagandena i tre mål, ett för varje fastighet.

Mark- och miljödomstolen (tingsfiskalen Emil von Schinkel) meddelade den 13 juli 2020 domar i de tre målen.

Här återges endast målet rörande fastigheten [V] 3. Avgörandena i målen rörande fastigheterna [V] 20 och [V] 21 är i väsentliga delar likalydande.

Mark- och miljödomstolen anförde följande.

DOMSKÄL

Länsstyrelsen har i det överklagade beslutet redogjort för ärendets handläggning och för tillämpliga bestämmelser.

Frågan i målet är om den sökta åtgärden är att se som ett fristående hus enligt den gällande detaljplanen.

Fastigheten [V] 3 omfattas av en stadsplan från år 1966. Stadsplanen gäller som detaljplan. Det juridiskt bindande dokumentet i en detaljplan är plankartan med dess tillhörande planbestämmelser. Vid tolkning av en detaljplan ska den lagstiftning och praxis som gällde vid tiden för planens antagande beaktas. En annan ordning skulle innebära att äldre planer skulle kunna ges ett annat materiellt innehåll än det som planförfattaren avsett ( jfr RÅ 1990 ref. 30 och Mark- och miljööverdomstolens dom den 9 april 2015 i mål nr P 8223-14). Som stöd vid tolkningen av detaljplanebestämmelserna kan vidare detaljplanens syfte och dess planbeskrivning användas (se prop. 2009/10:170, del 1, s. 214 f. och Mark- och miljööverdomstolens dom den 18 december 2014 i mål nr P 5758-14). Därutöver kan även...