Case nº ÖM6848-23 of Mark- och miljööverdomstolen, October 02, 2023

• President: 6
• Resolution Date: October 02, 2023
• Issuing Organization: Mark- och miljööverdomstolen

REFERAT

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, slutliga beslut 2023-05-15 i mål nr M 2205-23, se bilaga A

PARTER

Klagande

KM

Motpart

1. Bygg- och miljönämnden i Linköpings kommun

2. PN

   SAKEN

   Överklagbarhet av återförvisningsbeslut

   _____________________

   MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT

   Mark- och miljööverdomstolen undanröjer mark- och miljödomstolens beslut att avvisa KM överklagande och

   återförvisar målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling.

   _____________________

   BAKGRUND

   Bygg- och miljönämnden i Linköpings kommun beslutade den 29 januari 2020 att bevilja KM tillstånd för

   inrättande av en avloppsanläggning på fastigheten XXX. Tillståndet var förenat med villkor.

   Ägaren till den intilliggande fastigheten YYY, PN, överklag-ade beslutet. Den 31 mars 2023 upphävde

   Länsstyrelsen i Östergötlands län tillståndsbeslutet och återförvisade ärendet till nämnden för fortsatt

   handläggning. Länsstyrelsen bedömde att PN fick anses berörd av den sökta anläggningen i den meningen att han

   skulle ges tillfälle att yttra sig hos nämnden och att det inte kunde

   uteslutas att denna brist i handläggningen kunde ha inverkat på ärendets utgång.

   KM överklagade till mark- och miljödomstolen och anförde att PN inte var berörd på ett sådant sätt att han

   hade rätt att överklaga tillståndsbeslutet.

   Mark- och miljödomstolen avvisade KM överklagande med hänvisning till att beslut om återförvisning får

   överklagas endast om beslutet innefattar avgörande av någon fråga som inverkar på målets utgång.

   YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

   KM har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra underinstansernas avgöranden och att nämndens beslut

   att ge tillstånd till avloppsanläggningen på fastigheten XXX därmed ska stå fast. Hon har anfört att nämnden

   fattade sitt beslut efter ett platsbesök där miljöskyddsinspektören bedömde att ingen av de tre intilliggande

   fastigheterna var berörda av den nya avloppsanläggningen, vilket miljöinspektören också sa till henne vid

   besöket. Bedömningen gjordes bland annat mot bakgrund av att installationen avsåg ett robust

   reningsverk – WSB Clean – av hög miljöskyddsklass och med hög reningsprestanda (bakteriereduktion till mer än

   99,99 %).

   PN har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens beslut och har vidhållit att avloppsanläggningen

   riskerar att kontaminera vattentäkten på hans fastighet.

   Bygg- och miljönämnden i Linköpings kommun har anfört att nämnden utifrån platsbesök och den teknik som valts

   bedömde att ansökan var komplett. Information om PN fastighet och dricksvattenbrunn var med i den bedömningen

   och utgjorde underlag till beslutet. Remissförfarande med PN bedömdes vid tidpunkten för handläggningen av

   ärendet (2019) inte som aktuellt.

   MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL

   Återförvisningsbesluts överklagbarhet

   I mål som överklagas till mark- och miljödomstol tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden, se 5 kap. 1 §

   lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar (LOM).

   Ett slutligt beslut, dvs. ett beslut genom vilket domstolen skiljer målet från sig, kan överklagas. Denna

   huvudregel framgår inte uttryckligen men kan utläsas motsatsvis av den bestämmelse i ärendelagen respektive

   förvaltningsprocesslagen (1971:291) som anger vilka avgöranden under beredningen som får överklagas särskilt

   (se 37 § respek-tive 34 §, jämför däremot 54 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket

   rättegångs-balken). Ett återförvisningsbeslut är att betrakta som ett slutligt beslut och är därför som

   utgångspunkt överklagbart (jämför RÅ 2003 ref. 87 och HFD 2020 not. 23 samt Fitger m.fl., Rättegångsbalken,

   2023-06-07 version 94 JUNO, kommentaren till 17 kap. 1 §).

   Till skillnad från rättegångsbalken gör förvaltningsprocesslagen och ärendelagen inte någon åtskillnad mellan

   domar och beslut, begreppet dom används inte i de senare lagarna. Att förvaltningsdomstols avgörande av saken

   betecknas dom framgår vis ser-ligen av 10 § förordningen (2013:390) om mål i allmän förvaltningsdomstol och

   för mark- och miljödomstolarna föreskrivs i 5 kap. 4 § LOM att ett avgörande av saken i målet sker genom dom.

   Mot denna bakgrund kan avgörandets rubricering inte ges avgörande betydelse vid bedömningen av frågan om

   överklagbarhet enligt förvaltningsprocesslagen respektive ärendelagen.

   Enligt 37 § andra stycket ärendelagen gäller att ett beslut genom vilket ärendet återförvisas till en lägre

   domstol eller till en förvaltningsmyndighet får överklagas endast om beslutet innefattar avgörande av någon

   fråga som inverkar på ärendets utgång. Bestämmelsen motsvarar i allt väsentligt 34 § andra stycket

   förvaltningsprocesslagen, som i sin tur utgår från den regel som numera återfinns i 54 kap. 3 § andra stycket

   rättegångsbalken (se tidigare 54 kap. 6 § samma balk). Överklagandeförbudet utgör ett undantag från

   huvudregeln om överklagbarhet och dess tillämpningsområde får bedömas mot den bakgrunden.

   Varken förvaltningslagen (2017:900) eller dess föregångare innehåller någon uttrycklig regel som begränsar

   rätten att överklaga en förvaltningsmyndighets återförvis-ningsbeslut. Förvaltningsprocess- och ärendelagens

   princip om begränsning av rätten att överklaga återförvisningsbeslut har dock i praxis ansetts gälla på samma

   sätt vid återförvisning mellan myndigheter (se RÅ 1986 not. 592, RÅ 1997 not. 269 och RÅ 2005 ref. 83 samt

   MÖD 2000:8 och MÖD 2014:21). Det som sägs i det fortsatta angående förvaltningsprocess- och ärendelagens

   begränsning i överklagbarheten får därför som utgångspunkt antas gälla även för myndighets

   återförvisningsbeslut.

   Rättegångsbalkens inskränkning i rätten att överklaga beslut om återförvisning tillkom ursprungligen för att

   förhindra en part från att förhala målets avgörande. Av praxis framgår att frågan om överklagbarhet enligt

   ärende- respektive förvaltningsprocess-lagen idag bedöms främst med hänsyn till i vilken utsträckning den

   lägre instansen är bunden av det som sägs i beslutet vid den förnyade prövningen. Detta för att upprätthålla

   överinstansens överprövande funktion och undvika processkedjor i flera led. Enligt instansordningsprincipen

   har det lägre organet inte befogenhet att på samma underlag och grunder som tidigare fatta ett...