Case nº Ö 1246-22 of Högsta domstolen, December 06, 2022

• Resolution Date: December 06, 2022
• Issuing Organization: Högsta domstolen

REFERAT

Attunda tingsrätt

B.T. förde vid Attunda tingsrätt den talan mot B.Ä. som framgår av tingsrättens beslut.

Tingsrätten (rådmannen Anna Hempel) anförde följande i slutligt beslut den 29 april 2021.

B.T. har yrkat att tingsrätten ska förplikta B.Ä. att till honom utge 73 000 kr jämte ränta - - - . Som grund för sin talan har B.T. i huvudsak anfört att han med stöd av Attunda tingsrätts dom som meddelades den 3 oktober 2019 i mål nr T 6562-18 och T 7624-18 framställt krav mot B.Ä. på att utfå en ring. B.Ä. har dock inte efterkommit kravet och i och med hennes underlåtenhet har hon orsakat honom en sakskada enligt 2 kap. 1 § skadeståndslagen. Hon har genom uppsåt eller grov vårdslöshet innehållit eller tappat bort ringen. Hon är därför skyldig att till honom utge ett belopp som motsvarar ringens förmögenhetsvärde om 73 000 kr.

B.Ä. har yrkat att käromålet ska avvisas - - - . Till grund för sitt yrkande har hon i huvudsak anfört följande. Det föreligger res judicata mot bakgrund av domen i mål nr T 6562-18 och T 7624-18 som B.T:s skadeståndsanspråk grundas på. Vad B.T. yrkat, såsom grunder och bevisning för hans talan, utgör en surrogatprestation till vad som aktualiserats i det tidigare målet. Hon har även upplysningsvis anfört att hon i nämnda mål invänt att hon inte hade den aktuella ringen i sin besittning.

B.T. har motsatt sig att käromålet ska avvisas och huvudsakligen anfört följande. I första hand ska B.Ä:s invändning om avvisning förklaras vara förfallen och därmed avvisas eftersom den har framställts för sent. Invändningen skulle ha framställts första gången hon förde sin talan i målet vilket hon inte gjorde. I andra hand föreligger det inte rättegångshinder i form av res judicata. I dom i mål nr T 6562-18 och T 7624-18 fördes talan om bättre rätt till ringen och att ringen skulle lämnas ut, i nuvarande process för han en skade-ståndstalan. Det är således en fråga om två skilda rättsföljder.

- - -

B.Ä. har vidhållit sitt avvisningsyrkande och invänt att hon inte har framfört sitt avvisningsyrkande sent i rättegången. B.T. har angett rättslig grund för sin talan först i samband med muntlig förberedelse och det har även förelegat brist i klarhet beträffande hans talan.

- - -

SKÄL FÖR BESLUTET

B.Ä. har anfört att anspråket som B.T. har beträffande ringen är rättskraftigt avgjort. B.Ä. har således gjort gällande att det föreligger ett tvingande rättegångshinder. Det ankommer på rätten att självmant beakta ett sådant hinder (34 kap. 1 § andra stycket RB). Att B.Ä. har framställt invändningen först sedan muntlig förberedelse i målet hållits påverkar inte denna bedömning ( jfr Ekelöf, Per Olof m.fl., Rättegång. Femte häftet [Version 8, JUNO], s. 228).

När det gäller invändningen i sak kan tingsrätten konstatera att i avgörandet i NJA 1999 s. 520 fann HD att reglerna i 17 kap. 11 § RB inte kräver mer än att samma rättsföljd inte ska bli föremål för två rättegångar och att behovet av en klar och lättillämpad regel med skärpa talar för att den negativa rättskraften begränsas till yrkanden som avser samma rättsföljd eller avser en rättsföljd som är alternativ och ekonomiskt likvärdig. Visserligen har ett yrkande om skadestånd för förlorat gods en annan karaktär än ett yrkande om utfående av godset. Yrkandena om skadestånd respektive utfående är emellertid alternativa såtillvida att den som väljer det ena samtidigt väljer bort det andra. Yrkandet om utfående av godset respektive yrkandet om skadestånd är vidare att anse som ekonomiskt likvärdiga. Av handlingarna i målet framgår att B.T. redan i samband med handläggningen av det tidigare målet måste ha fått klart för sig att B.Ä:s uppfattning var att den omtvistade ringen inte fanns i hennes besittning. Mot bakgrund härav framstår det som rimligt att kräva att B.T. i en och samma rättegång hade tagit ställning till om det alternativa yrkandet om skadestånd där borde ha framställts ( jfr RH 2008:8). Det föreligger således hinder på grund av res judicata mot att ta upp målet till prövning.

SLUTLIGT BESLUT

Tingsrätten avvisar kärandens talan.

Svea hovrätt

B.T. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle undanröja tingsrättens beslut och återförvisa målet till tingsrätten.

B.Ä. motsatte sig ändring av tingsrättens beslut.

Hovrätten (hovrättslagmannen Christine Lager och hovrättsrådet Eva Edwardsson, referent) meddelade den 28 januari 2022 följande beslut.

SKÄLEN FÖR BESLUTET

Av utredningen framgår sammanfattningsvis följande. B.T. - - - (käranden) hade i ett tidigare mål yrkat att få ut en diamantring som enligt honom hade lånats ut till B.Ä. (svaranden). I målet hade svaranden invänt att hon fått ringen som gåva och att hon dessutom hade lämnat tillbaka ringen till käranden. Käranden hade vidhållit att det var fråga om ett lån och förnekat att svaranden lämnat tillbaka ringen. Enligt domen förpliktades svaranden att utge ringen till käranden. Enligt tingsrätten hade svaranden inte styrkt att det var fråga om en gåva och inte heller att hon lämnat tillbaka ringen till käranden. Domen fick laga kraft. Käranden stämde därefter svaranden på nytt och yrkade skadestånd motsvarande ringens värde eftersom svaranden inte efterkommit kravet enligt den tidigare domen och domen alltså inte hade kunnat verkställas. Enligt käranden hade svaranden genom uppsåt eller grov vårdslöshet innehållit eller tappat bort ringen och hon var därför skyldig att utge ett belopp motsvarande ringens förmögenhetsvärde till honom. Svaranden invände att kärandens talan skulle avvisas eftersom målet var rättskraftigt avgjort genom den första domen och att hon redan i det första målet hade upplyst att hon inte hade ringen i sin besittning.

Frågan är om den tidigare domen där käranden fick bifall till sitt yrkande att få ut ringen från svaranden hindrar en ny talan där käranden istället yrkar att få ut ersättning för ringens förmögenhetsvärde, när den första domen om utfående av ringen inte har efterkommits och därför inte kunnat verkställas.

En dom som har fått laga kraft har rättskraft när det gäller den sak som talan har avsett (res judicata). Att en lagakraftvunnen dom har rättskraft innebär bl.a. att den sak som har avgjorts genom domen inte kan bli föremål för prövning i en ny rättegång (se 17 kap. 11 § första och tredje styckena RB). Domen utgör processhinder i en senare rättegång, dvs. den har s.k. negativ rättskraft. Det innebär att den senare talan ska avvisas. Rättskraften av en tidigare dom träffar dock inte en senare talan som grundar sig på omständigheter som inträffat efter den tidigare domen. I ett sådant fall är det alltså möjligt att föra en ny talan.

Enligt 13 kap. 6 § RB får en ny talan inte tas upp till prövning om den rör en fråga beträffande vilken det redan pågår en rättegång mellan samma parter (litis pendens). Litis pendens anses i princip föreligga i samma utsträckning som en lagakraftvunnen dom i den pågående rättegången kommer att medföra rättegångshinder på grund av rättskraft enligt 17 kap. 11 § RB.

En dom kan även ha en prejudiciell verkan (positiv rättskraft). I sådant fall hindrar inte domen en ny rättegång. Den eller de prejudiciella frågor som avgjorts genom den första domen äger istället rättskraft på så sätt att de ska läggas till grund för den andra domen.

HD har i flera mål uttalat sig om rättskraftens verkan i olika situationer.

I avgörandet NJA 1999 s. 520 avseende ett avtal mellan en konsument och ett bolag om beställning av renoveringsarbeten på konsumentens fastighet uttalade HD att inte bara samma rättsföljder utan även yrkanden som avser en rättsföljd som är alternativ och ekonomiskt likvärdig utgör samma sak i processrättsligt hänseende. I målet konstaterade HD bl.a. att bolagets talan om att få ut en kvarstående fordran för utfört arbete utgjorde hinder för en senare talan från konsumenten om ersättning för kostnad för att avhjälpa vilket fel som helst i tjänsten upp till det avtalade priset, oavsett om yrkandet rubricerades som prisavdrag, avhjälpandekostnad, skadestånd eller något annat. Däremot hindrade en tidigare talan om betalningsskyldighet inte en ny talan från konsumenten om ersättning för exempelvis följdskador, eftersom det då var fråga om en rättsföljd som inte var alternativ och ekonomisk likvärdig till ett prisavdrag.

Även i ett senare avgörande, NJA 2021 s. 407, var det fråga om konsumenters köp av tjänster från ett bolag. Frågan i målet gällde om en tidigare dom där bolaget yrkat ytterligare betalning för utfört arbete utgjorde hinder mot att pröva en ny talan från konsumenterna mot bolaget om ersättning för avhjälpande av fel i arbetet i en situation när bolagets yrkande ogillats i den tidigare domen. Av avgörandet framgår sammanfattningsvis följande. När en säljare eller en uppdragstagare för talan om betalningsskyldighet för en viss vara eller tjänst anses den frågan odelbar i rättskraftshänseende. För en svarande innebär rättskraften av en dom om betalningsskyldighet att han eller hon inte lägre kan få några invändningar prövade avseende samma rättsföljd eller alternativa och ekonomiskt likvärdiga rättsföljder. Vad gäller saken när talan förs om prisavdrag eller hävning omfattar den negativa rättskraften den civilrättsliga rättsföljd som blivit föremål för ett lagakraftvunnet avgörande samt alternativa och ekonomiskt likvärdiga rättsföljder. Även när den första domen ogillats därför att domstolen ansett att käranden inte visat grund för att skäligt pris överstiger vad som redan har betalats avser domen i rättskraftshänseende betalningsskyldigheten som helhet, vilken är odelbar. Svaranden är därför förhindrad att väcka en ny talan med yrkande om prisavdrag eller ersättning för avhjälpandekostnad upp till det avtalade priset. En svarande som vill skydda sig mot rättskraftseffekten av den första domen måste väcka ett genkäromål i den första processen. Det är möjligt genom bestämmelsen i 14 kap. 3 § RB som ger svaranden rätt att väcka ett genkäromål angående samma sak eller sak som har gemenskap med...