Case nº M12652-21 of Mark- och miljööverdomstolen, June 16, 2022
President | 6 |
Resolution Date | June 16, 2022 |
Issuing Organization | Mark- och miljööverdomstolen |
REFERAT
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Umeå tingsrätts, mark- och miljödomstolen, beslut 2021-10-11 i mål nr M 1888-18, se bilaga A
PARTER
Klagande
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, 556001-5835
Box 952
971 28 Luleå
Ombud: J E
SAKEN
Avvisad ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till fortsatt och utökad gruvverksamhet och produktion av
malmkoncentrat och pellets m.m. inom Kiirunavaara gruvindustriområde i Kiruna kommun
_____________________
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT
-
Mark- och miljööverdomstolen ger prövningstillstånd.
-
Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.
___________________
YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (LKAB) har yrkat att Mark- och
miljööver-domstolen ska återförvisa målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt handlägg-ning, i första
hand på den grunden att det genomförda samrådet är godtagbart och i andra hand på den grunden att eventuella
brister kan avhjälpas inom ramen för pågående prövning.
UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
LKAB har anfört bl.a. följande.
Det genomförda samrådet är godtagbart
Samrådet måste bedömas i ljuset av de speciella förhållanden som råder i Kiruna. Samhället växte fram som en
följd av och tillsammans med gruvverksamheten och banden dem emellan är unikt starka. LKAB:s verksamhet är en
alltid närvarande del i samhällslivet och bolagets förehavanden röner stort intresse. Den prognos för
markdeformationer som presenterades i början av 2000-talet och som innehöll information om behovet att flytta
eller avveckla betydande delar av tätorten var av uppenbara skäl mycket uppmärksammad. Alltsedan dess har
frågorna om den så kallade samhällsomvandlingen legat mycket högt på dagordningen såväl politiskt som i de
närboendes vardag. Det råder ingen tvekan om att alla boende i Kiruna och särskilt de som är berörda av
samhällsomvandlingen har en mycket god insikt i den pågående verksamheten, bolagets planer för framtiden och
i de delar som berör deras egen individuella boendemiljö. Bolaget har även en löpande dialog med
fastighetsägare och andra boende inom planerade avvecklingsområden som tar upp i princip alla de frågor som
verksamheten ger upphov till. Verksamheten kommer i allt väsentligt att vara oförändrad och skiljer sig inte
från nollalternativet på något sätt av betydelse när det gäller verkningarna i tätorten.
En gruvverksamhets omgivningspåverkan i form av ras, sprickor och andra markdefor-mationer är i grunden en
fråga om åtkomst till mark, som regleras i minerallagen och inte i miljöbalken. Det råder ingen tvekan om att
Bergsstatens prövning av bearbet-ningskoncessionen Kiirunavaara K nr 5 även omfattade markdeformationer
utanför koncessionsområdet. Minerallagens bestämmelser om markanvisning innebär att LKAB:s åtkomst till
marken inom deformationsområdet är säkrad. I och med detta är samtliga frågor kopplade till
deformationsområdets utbredning och de frågor om "inlösen" och avflyttning som följer därav rättsligt prövade
eller prövas i annan ordning. Återstående frågor är i huvudsak civilrättsliga och till sin natur inte sådana
som typiskt sett behöver ges utrymme i ett samråd enligt miljöbalken. I någon mån kommer boende inom
avvecklingsområdena att påverkas av verksamheten under tiden fram till avflyttning men det handlar om andra
störningar än markdeformationer, såsom buller, damning och vibrationer. Dessa störningar påverkar dock hela
tätorten i varierande grad. Boende inom avvecklingsområdena intar inte någon särställning i kategorin
enskilda som berörs.
Innehavare av energibrunnar som riskerar att påverkas av grundvattenavsänkning är en annan grupp som har
lyfts fram av mark- och miljödomstolen. Vid tiden för samrådet fanns det inte tillräckligt underlag för att
med någon grad av säkerhet avgöra influens-områdets utbredning och därmed kretsen av energibrunnar som kunde
komma att påverkas på något sätt av betydelse för brunnarnas funktion. I 9 kap. 2 § lagen med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet finns förvisso en bestämmelse som anger när en vattenverksamhet ska anses
beröra en viss fastighet. Denna bestämmelse syftar emellertid till att klargöra att ersättningsskyldighet kan
aktualiseras. Frågor om ersättning till följd av vattenverksamhet ska inte vara styrande för vad som behöver
avhandlas i samrådet. Inte heller denna grupp intar någon särställning i förhållande till övrig berörd
allmänhet.
Det har av dessa skäl varit godtagbart att genomföra samrådet med boende inom deformationsområden och
innehavare av energibrunnar på samma sätt som med den större gruppen berörd allmänhet.
Av förarbeten och praxis framgår att det saknas formella krav på hur samråd skagenomföras, att formerna får
anpassas efter omständigheterna i det enskilda fallet samt att samråd kan genomföras genom ett offentligt
möte i kombination med tillhanda-hållande av samrådsunderlaget via en webbplats. Där framgår också att det
inte finns några hinder mot att bjuda in till mötet genom annonsering, så länge det sker i media som har en
tillräcklig spridning hos den berörda allmänheten. Däremot framgår det inte vad som bör gälla i fall då den
berörda allmänheten är mycket omfattande och gränsen mellan berörd och särskilt berörd inte på ett rimligt
sätt kan dras utifrån objektiva kriterier. Utrymmet för samråd genom offentligt möte i kombination med
annonsering måste i sådana fall vara större än i det normalfall som förarbetsuttalandena utgår från. Den
omständigheten att hela Kiruna tätort är berörd innebär att annonsering i valda medier tillsammans med
information i bolagets egen tidskrift LKAB Framtid är det mest ändamålsenliga sättet att nå ut. Det var vid
tidpunkten för samrådet inte möjligt att avgränsa en krets särskilt berörda som skulle hanteras i särskild
ordning. När det gäller störningar i form av vibrationer, damning, buller och visuell påverkan, som samtliga
påverkar i princip hela tätorten i varierande grad, finns det inte några bedömningsgrunder som gör det
meningsfullt att dra en gräns mellan särskilt berörda och övrig berörd allmänhet.
Det har inte funnits något formellt krav att annonsera vid fler än ett tillfälle och det har inte varit
motiverat. Inte heller har det varit motiverat att hålla flera samrådsmöten. Behovet av flera möten måste
bedömas i ljuset av hur väl känd verksamhetens påverkan på omgivningen är hos den berörda allmänheten. Det
hade visserligen varit möjligt att ha med en kort beskrivning av verksamhetens huvudsakliga miljöpåverkan
direkt i annonsen. Avsaknaden av en sådan beskrivning innebär emellertid inte att det finns skäl att
underkänna annonseringen. Även i detta avseende måste hänsyn tas till att verksamhetens verkningar är mycket
väl kända i hela samhället. En inbjudan till samråd i LKAB Framtid kan också jämställas med ett
direktutskick.
Eventuella brister kan avhjälpas inom ramen för pågående prövning
LKAB kan inte se vilka faktiska omständigheter som mark- och miljödomstolen har lagt till grund för sin
bedömning att uppfattade brister inte kan avhjälpas inom ramen för pågående prövning. För det fall mark- och
miljödomstolens hänvisning till bolagets inställning avser det LKAB anfört om att annonsering skulle användas
även vid ett kompletterande samråd, vill LKAB framhålla att bolaget givetvis är redo att pröva möjligheten
att bjuda in till samråd på annat sätt än enbart via annonsering.
Markdeformationerna och grundvattenavsänkningen är oundvikliga konsekvenser av såväl pågående som ansökt
gruvbrytning, som det inte har funnits några förutsättningar att förändra oavsett vilka synpunkter som hade
kommit fram under ett mer omfattande eller på annat sätt genomfört samråd. Förhållandena är i allt väsentligt
desamma när det gäller övriga delar av den omgivningspåverkan som är knuten till själva gruvverk-samheten,
såsom vibrationer och seismiska händelser. Vad beträffar den övriga verk-samheten, med förädling och
deponering ovan jord som de enskilt viktigaste delarna, är det inte lika givet att påverkan på omgivningen
kommer att vara densamma. Det finns dock samma möjligheter idag som när samrådet genomfördes att i dessa
delar påverka verksamhetens utformning och verkningar i omgivningen.
Proportionalitet m.m.
Mark- och miljödomstolens beslut kom drygt tre år efter att ansökan gavs in. Frågan om samrådet är godtagbart
är en sådan fråga som tillståndsprövande myndighet ska ta ställning till så snart det låter sig göras. Mark-
och miljödomstolen utfärdade i början av oktober 2019, ca 15 månader efter att ansökan kom in, ett mycket
omfattande kompletteringsföreläggande som innebar att det i praktiken närmast kom att ges in en ny ansökan.
De skäl som domstolen redovisat för sitt beslut om avvisning synes dock i allt väsentligt ha kunnat
formulerats redan utgående från de ursprungliga
ansökningshandlingarna. Det fanns mycket starka skäl för domstolen att ta ställning till de processuella
frågorna innan föreläggandet utfärdades, detta särskilt som domstolen i det senare skedet beslutade att ta
upp frågan om samrådet på eget initiativ, utan att det ifrågasatts av myndigheter eller enskilda. Kravet på
proportionalitet måste beaktas innan en ansökan avvisas, särskilt när frågan tas upp ex officio långt efter
att ansökan gavs in. Det ska även uppmärksammas att grunderna för avvisning inte har karaktären av tvingande
krav utan att det snarare rör sig om lämplighetsfrågor.
SKÄLEN FÖR MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT
Prövningstillstånd
Det finns skäl att ge prövningstillstånd och att ta upp målet till omedelbart avgörande.
Bakgrund och frågorna i målet
LKAB har brutit järnmalm i Kiirunavaara under mycket lång tid. Malmkroppen lutar nedåt och österut och i takt
med att brytning sker djupare uppstår markdeformationer allt närmare Kiruna tätort. I början av 2000-talet
gick LKAB ut med informationen att stora delar av staden skulle behöva avvecklas eller flyttas under de
närmaste decennierna som en följd av den brytning bolaget då planerade för. Övrig omgivningspåverkan...
To continue reading
Request your trial