Case nº F1991-21 of Mark- och miljööverdomstolen, March 28, 2022

• President: 6
• Resolution Date: March 28, 2022
• Issuing Organization: Mark- och miljööverdomstolen

REFERAT

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2021-02-01 i mål nr F 4624-20, se bilaga A

PARTER

Klagande

Länsstyrelsen i Hallands län

Motpart

A.A.

Ombud: G.N.

SAKEN

Avstyckning rörande fastigheten A i Kungsbacka kommun

(Lantmäterimyndighetens ärendenummer N19131)

_________________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.

_________________

BAKGRUND

Ursprungsfastigheten, A, är en skogsbruksfastighet som före avstyckningen har en areal om ca 70 hektar mark

fördelat på flera skiften. A.A. ansökte hos lantmäterimyndigheten om avstyckning av sammanlagt ca 22 hektar.

Området som avstyckas (B) är bebyggt med bostadshus och ekonomibyggnader och består av tomtmark, åker- och

betesmark om ca 13 hektar samt skogsmark om ca 8 hektar. Bakgrunden till ansökan är ett kommande

generationsskifte där tre av barnen planerar att driva ursprungsfastighetens skogsbruk vidare, medan ett av

barnen vill bedriva en kombination av hästgård och fåravel på den avstyckade jordbruksdelen.

KARTAN UTESLUTEN HÄR:

Fastigheten A med den söka avstyckningen markerad.

Länsstyrelsen motsatte sig avstyckningen med motiveringen att det skulle innebära en skadlig delning av

skogen att överföra ett område om ca 7 hektar skog (upptaget som avdelning 48 och 49 i skogsbruksplanen) till

styckningslotten.

KARTAN UTESLUTEN HÄR:

Under tiden som ärendet handlades hos lantmäterimyndigheten fick A.A. tillstånd av Skogsstyrelsen till

avverkning inom avdelning 48 och 49. Av det beslutet framgår att syftet med avverkningen, som begränsar sig

till ett mindre uttag i vissa delar av området, var att marken skulle tas i anspråk för bete och att

Skogsstyrelsen gjorde bedömningen att de naturvärden som finns i området kan gynnas ifall området betas. A.A.

informerades också om att Skogsstyrelsen återigen kommer att betrakta marken som skogsmark, för det fall att

marken inte inom skälig tid efter avverkningen används för annat ändamål än virkesproduktion.

Länsstyrelsen beslutade i sin tur därefter att A.A.s anmälan om samråd enligt milj öbalken avseende ändrad

markanvändning från skog till bete på det aktuella området inte föranledde någon åtgärd från myndighetens

sida, under förutsättning att åtgärderna utfördes i enlighet med vad som hade angivits i ärendet. Av det

beslutet framgår bland annat att området utgör en del av ett naturvärdesobjekt, men att det i övrigt inte

finns några natur- eller kulturvärden noterade samt att området, enligt anmälaren, betats på femtiotalet och

att det nu endast var aktuellt med röjning och gallring för att förbättra betet.

A.A. hade tidigare ansökt om ersättning hos Jordbruksverket, dels för att bedriva skogsbete inom viss del av

avdelning 48 och 49, dels för att restaurera betesmark och slåtterängar på en annan del av den tänkta

avstyckningen. Samma dag som länsstyrelsen meddelade beslut i ärendet angående anmälan om samråd avseende

ändrad markanvändning återkallade dock A.A. sin ansökan om ersättning för att bedriva skogsbete inom området.

Lantmäterimyndigheten beviljade slutligen den sökta avstyckningen från skogsbruksfastigheten A för bildandet

av jordbruksfastigheten B.

Länsstyrelsen överklagade lantmäterimyndighetens beslut och har nu överklagat mark-och miljödomstolens dom

där överklagandet avslogs.

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Hallands län har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska undanröja lantmäterimyndighetens

beslut och ställa in förrättningen.

A.A. har motsatt sig att mark- och miljödomstolens dom ändras.

Parterna har till stöd för sin respektive talan i allt väsentligt åberopat samma grunder och omständigheter

som i underinstanserna.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Frågan i målet är om avstyckningen strider mot 3 kap. 7 § fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, på grund

av överföringen av ca 7 hektar skog (avdelning 48 och 49 i skogsbruksplanen). Länsstyrelsen har inte invänt

mot lantmäterimyndighetens bedömning att B i sig är att betrakta som en jordbruksfastighet och är lämplig som

sådan (se 3 kap. 1 och 5 §§ FBL).

Av 3 kap. 7 § FBL framgår att mark som är avsedd för skogsbruk inte får delas in på ett sådant sätt att

möjligheten att ekonomiskt utnyttja skogen undergår försämring av någon betydelse. Fastighetsbildning som

berör sådan mark får inte heller äga rum om den innebär en skadlig delning av en skogsbruksfastighet.

Länsstyrelsen har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande. Markområdet är fortfarande att betrakta

som skogsmark och kan inte betraktas som betesmark eftersom markens foderproducerande förmåga inte är

tillräckligt stor. Områdets krattekskog är mycket värdefull för att skogsfastigheten ska kunna uppfylla sina

naturvårdsvärden med krav på lövskog och eventuell certifiering. Marken kan därtill svårligen inom

överskådlig tid läggas om till sådant bete som uppfyller Jordbruksverkets defmition av betesmark. Även om

marken används till skogsbete är den fortfarande att betrakta som skog.

A.A. har å sin sida anfört att tanken är att det ska hållas djur på det aktuella området. Hon har även

redogjort för att marken tidigare har använts till bete och att viss, begränsad, djurhållning redan har

påbörjats även om den ändrade mark-användningen i huvudsak kommer att ske först efter det att avstyckningen

har fullbordats. Mark- och miljööverdomstolen finner inte skäl att ifrågasätta A.A.s avsikt att successivt

ställa om marken från skogsmark till mark för djurhållning med skogsbete.

Av såväl Skogsstyrelsens beslut om tillstånd till avverkning som länsstyrelsens beslut avseende ändrad

markanvändning från skog till bete, framkommer att det är möjligt att utnyttja det nu aktuella markområdet

som sådant skogsbete som är avsett. Skogsstyrelsen har, efter ett platsbesök, också bedömt att de naturvärden

som finns i området kan gynnas ifall området betas. Skogsstyrelsen har därtill, vid kommunicering med

sökanden, gett uttryck för att den aktuella marken har en skoglig värdekärna som i huvudsak består av

ädellövskog, med bland annat krattekskog och fällmossa, som bör ha naturvårdsmål och inte skogsbruksmål. Mot

den bakgrunden, och med beaktande av att området tidigare har betats, anser Mark- och miljödomstolen att det

är tillräckligt utrett att det är lämpligt att området betas.

Slutligen så har det i ärendet framkommit att området är av begränsat intresse för det aktiva skogsbruket.

Skogsstyrelsen har gett uttryck för att sådan skog som nu är aktuell allmänt sett har svag lönsamhet och A.A.

har, å sin sida, framhållit att det handlar om ett område som inte lämpar sig för rationellt skogsbruk

eftersom det rör sig...