Case nº F7081-20 of Mark- och miljööverdomstolen, March 16, 2022

• President: 6
• Resolution Date: March 16, 2022
• Issuing Organization: Mark- och miljööverdomstolen

REFERAT

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2020-06-01 i mål nr F 173-20, se bilaga A

PARTER

Klagande

1. I.J.

2. J.L.

3. A.S.L.

Motpart

Länsstyrelsen i Norrbottens län

SAKEN

Fastighetsreglering berörande fastigheterna A och B i Piteå kommun

(Lantmäterimyndighetens ärendenummer BD18712)

______________________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Med undanröjande av mark- och miljödomstolens dom fastställer Mark- och miljööverdomstolen

lantmäterimyndighetens beslut den 20 december 2019 i ärende BD 18712 såvitt gäller marköverföringen från A

till B i Piteå kommun.

2. Staten ska betala ersättning för I.J.s, J.L.s och A.S.L.s rättegångskostnader i Mark- och

miljööverdomstolen med tillsammans 12 000 kr och ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för Mark-

och miljööverdomstolens dom tills betalning sker.

__________________

BAKGRUND

I det aktuella ärendet beslutade lantmäterimyndigheten bland annat om fastighets-reglering avseende

fastigheterna A och B i Piteå kommun. Fastighetsregleringen innebar att cirka fyra hektar mark, som bedömdes

huvudsakligen bestå av åkermark, överfördes från A till B. Länsstyrelsen i Norrbottens län överklagade

beslutet i den berörda delen och gjorde gällande att fastighetsregleringen inte var förenlig med

bestämmelserna i 3 kap. 1 och 6 §§ fastighetsbildningslagen (1979:988), FBL. Genom det överklagade avgörandet

biföll mark- och miljödomstolen länsstyrelsens överklagande genom att upphäva lantmäterimyndighetens beslut

såvitt avsåg marköverföringen från A till B och ställa in förrättningen i den delen.

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

I.J., J.L. och A.S.L.

(I.J. m.fl.) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska undanröja mark- och miljödomstolens dom och

fastställa lantmäterimyndighetens beslut om

marköverföring från A till B. De har även yrkat ersättning för rättegångskostnader i Mark- och

miljööverdomstolen med sammanlagt 12 000 kr, avseende utlägg för två utlåtanden.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har motsatt sig ändring av mark- och miljödom-stolens dom eller, i andra

hand, yrkat att målet ska återförvisas till lantmäteri-myndigheten för vidare handläggning.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

I.J. m.fl. har till stöd för överklagandet i huvudsak anfört följande: Jordbruksdelen på A är varken

bärkraftig eller utvecklingsbar. För detta krävs en väsentligt större areal åkermark än tio hektar. Den

dominerande arealen består av skogsmark. Fastigheten ska därmed anses vara en skogsbruksfastighet och

bestämmelsen i 3 kap. 6 § FBL är därför inte tillämplig.

Ägarna till B vill skapa en god boendemiljö med möjlighet till mindre djurhållning och odling. De vill hålla

den aktuella jordbruksmarken öppen. Det finns inga omständigheter som talar för att användningen av marken

kan komma att bli en annan än den tänkta. Det är inte heller fråga om att ta jordbruksmarken ur produktion

för evigt, genom exempelvis bebyggelse. Andelen jordbruksmark i den nu aktuella fastighetsregleringen uppgår

till knappt tre hektar vilket får anses vara en lämplig storlek för en s.k. kombinerad bostadsfastighet

enligt gällande norm.

Det råder inte brist på jordbruksmark i Sverige idag. Det är därför missvisande att påstå att bildande av

stora bostadsfastigheter kan utgöra ett hot mot landets och regionens livsmedelsförsörjning. Den förekommande

importen av livsmedel beror på andra faktorer, som lyxmatskonsumtion och dålig lönsamhet i

animalieproduktionen, och skulle inte påverkas av ett förbud mot bildande av stora bostadsfastigheter.

Länsstyrelsen har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg:

Det jordbrukspolitiska läget har förändrats sedan 1993, när flera av de tillämpliga förarbetsuttalandena

gjordes. Rådande läge, med bland annat klimatförändringar, befolkningstillväxt och en nationell

livsmedelsstrategi som syftar till att öka självförsörjningsgraden av livsmedel i landet, bör medföra ett

starkt skydd för all jordbruksmark. Det kan inte ha varit lagstiftarens intention att jordbruksmark i

professionell jordbruksproduktion skulle vara undantagen från skyddsbestämmelserna i FBL i de fall

jordbruksmarken i fråga tillhör en fastighet med dominerande areal skogsmark.

Den svenska och globala livsmedelsproduktionen står inför stora utmaningar, främst på grund av

klimatförändringar. Den långsiktiga hållbarheten av svenskt jordbruk är beroende av att åkermarken värnas.

Svensbyn är en av Norrbottens främsta funktionella jordbrukslandskap med flertalet av länets mest utvecklade

och rationella jordbruksföretag. Den nu aktuella jordbruksmarken är dessutom en del av ett stort rationellt

jordbruksblock. Det faktum att det i närtid har bedömts lönsamt att odla spannmål på marken talar för att den

är värdefull. Det är inte ändamålsenligt att föra sådan mark till en bostadsfastighet. Om överklagandet

bifalls riskerar Mark- och miljööverdomstolens dom att bli vägledande. Överföring av jordbruksmark till

villaägare kan då komma att medföra en oöverskådlig kumulativ effekt och en betydande olägenhet för

jordbruksnäringen.

Det framgår inte om lantmäterimyndigheten har gjort en prövning av fastighetsregleringens förenlighet med

bestämmelsen i 3 kap. 3 § FBL. Markhushållningskraven som följer av denna bestämmelse bör enligt

länsstyrelsens mening innebära att det främst är sådan mark som av olika anledningar inte kan nyttjas

rationellt i dagens professionella jordbruksdrift som kan läggas till en bostadsfastighet, exempelvis smala

remsor som är svårbrukade samt vinklar och mark runt lador i änden på ett fält, alltså inte en del av ett

stort rationellt jordbruksblock som i detta fall. Det framgår inte heller om samråd har skett med

planmyndigheten i denna fråga. Inte heller har lantmäterimyndigheten samrått med länsstyrelsen, som har en

viktig roll vad gäller de allmänna intressena i 3 kap. miljöbalken. En viktig prövning saknas alltså för att

ärendet ska kunna avgöras. Ärendet bör därför i andra hand återförvisas till lantmäterimyndigheten för

prövning av om fastighetsbildningen är förenlig med 3 kap. 3 § FBL. Vid den bedömningen bör

lantmäterimyndigheten samråda enligt 4 kap. 25 § FBL med såväl planmyndigheten som länsstyrelsen.

Lantmäteriet har yttrat sig.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

De allmänna lämplighetskraven enligt 3 kap. 1 § FBL

I 3 kap. 1 § FBL anges bl.a. att fastighetsbildning ska ske så att varje fastighet som nybildas eller

ombildas med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar blir varaktigt lämpad för sitt

ändamål. Lantmäterimyndigheten har i sitt beslut bedömt att bestämmelsen inte utgör hinder för den aktuella

fastighetsbildningen. Mark- och miljööverdomstolen finner inte skäl att göra någon annan bedömning.

Skyddet för jordbruksnäringen enligt 3 kap. 6 § FBL

Mark- och miljödomstolen har bedömt att den nu aktuella fastighetsregleringen strider mot bestämmelsen i 3

kap. 6 § FBL och mot den bakgrunden upphävt lantmäteri-myndighetens beslut i den del som avser marköverföring

genom fastighetsreglering från A till B.

Av 3 kap. 6 § FBL framgår att fastighetsbildning som berör en jordbruksfastighet inte får äga rum om åtgärden

är ägnad att medföra någon olägenhet av betydelse för jord-bruksnäringen. En förutsättning för att det...