Case nº T 3304-20 of Göta hovrätt, April 16, 2021

Resolution DateApril 16, 2021
Issuing OrganizationGöta hovrätt

REFERAT

Jönköpings tingsrätt

Mellan N.G. (hyresvärd) och G.B. (hyresgäst) rådde tvist om betalning av hyra. Tingsrätten biföll genom tredskodom N.G:s talan mot G.B. och förpliktade G.B. att betala utebliven hyra.

G.B. ansökte om återvinning av tredskodomen. Sedan målet återvunnits framställde N.G. yrkande om betalning av ytterligare hyra som förfallit under processen. G.B. yrkade att N.G:s tilläggsyrkande avseende ytterligare förfallen hyra skulle avvisas.

Tingsrätten (rådmannen Nikolaj Jeric) anförde i beslut den 4 februari 2020 följande.

SKÄL

Av 13 kap. 3 § första stycket rättegångsbalken följer att väckt talan inte får ändras. Käranden får dock enligt tredje punkten kräva ränta eller annan tilläggsförpliktelse och i övrigt framställa nytt yrkande om det stöder sig på väsentligen samma grund. Detta äger enligt motiven tillämpning på fall där en talan om utfående av flera periodiska prestationer utvidgas till att även omfatta senare förfallna. Som exempel kan nämns situationer där en hyresvärd som yrkat ersättning för hyra under en viss tidsperiod utökar sitt yrkade till att även omfatta en senare tidsperiod med tillkommande hyror. Båda yrkandena stöder sig på väsentligen samma grund eftersom de bygger på samma hyresavtal med endast olika förfallodatum, se Ekelöf, Rättegång II, s. 137 f.

Högsta domstolen har i avgörandet NJA 1992 s. 55 konstaterat att återvinning är ett rättsmedel och att en gäldenär genom att ansöka om återvinning av en tredskodom inte ska behöva löpa risken att borgenären utnyttjar denna åtgärd för att framställa nya yrkanden som avses i 13 kap. 3 § första stycket 3. Förbudet grundar sig på en tillämpning av förbudet i 3 § andra stycket andra meningen mot att i högre rätt framställa nya yrkanden enligt punkterna 2 och 3. se Nordh och Lindblom, Kommentar till RB, häfte 2, s. 183 f.

I doktrinen har det dock framförts kritik mot detta synsätt. Återvinning av en tredskodom leder inte till någon prövning i högre rätt varför den andra meningen inte kan bli direkt tillämplig. Förhållandet att svaranden kan försätta sig i ett bättre processuellt läge genom att underlåta att svara på rättens föreläggande talar också emot en analog tillämpning av andra meningen, se Fitger m.fl., Rättegångsbalken m.m., kommentaren till 13:3. Högsta domstolens avgörande NJA 1992 s. 55 handlade om en enskild som genom en tredskodom ålagts betala en skatteskuld, hänförlig till ett upplöst bolag, till staten. Då svaranden ansökte om återvinning och...

To continue reading

Request your trial

VLEX uses login cookies to provide you with a better browsing experience. If you click on 'Accept' or continue browsing this site we consider that you accept our cookie policy. ACCEPT