Case nº Ö 7521-20 of Svea hovrätt, December 09, 2020

Resolution DateDecember 09, 2020
Issuing OrganizationSvea hovrätt

REFERAT

Attunda tingsrätt

J.J. och C.G.D. ansökte om stämning mot Deutsche Lufthansa AG och yrkade att tingsrätten skulle ålägga flygbolaget att betala ersättning till dem med 250 euro per person enligt förordning (EG) nr 261/2004 (flygpassagerarförordningen). Som grund för yrkandet anförde de att de drabbats av en försening vid en flygresa från Stockholm Arlanda till Luxemburg.

J.J. och C.G.D. betalade en ansökningsavgift på 900 kr. Tingsrätten lade upp två mål, ett för J.J. och ett annat för C.G.D. Tingsrätten hänförde betalningen av ansökningsavgiften till det mål som avsåg J.J. och förelade kärandena att betala ansökningsavgift avseende det andra målet. Kärandena anförde att full ansökningsavgift skulle anses ha betalats genom att de båda käromålen riktats mot en och samma svarande och då käromålen stödde sig på väsentligen samma grund.

Tingsrätten (rådmannen Johan Nordin) avvisade i beslut den 11 juni 2020 den stämningsansökan som avsåg C.G.D. och anförde följande.

SKÄL

- - -

Den som vill inleda en rättegång mot någon ska hos rätten skriftligen ansöka om stämning (42 kap. 1 § rättegångsbalken). Om samtidigt flera kärande väcker talan mot en svarande, ska målen handläggas i en rättegång om de stöder sig på väsentligen samma grund (14 kap. 2 § rättegångsbalken).

Av 2 § första stycket förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna (avgiftsförordningen) framgår att en ansökningsavgift ska betalas av den som inleder ett mål eller ett ärende. En ansökningsavgift ska betalas när ett mål eller ett ärende inleds (4 §). I rättspraxis har uttalats att för mål som inleds vid domstol ska principerna om vad som ska utgöra ett käromål och bestämmelserna om förening av mål i 14 kap. rättegångsbalken beaktas vid bedömningen när det gäller skyldigheten att betala avgift (NJA 2017 s. 68). Och det gäller särskilt s.k. obligatorisk kumulation (14 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken). Målet i Högsta domstolen gällde frågan om en eller flera tilläggsavgifter ska betalas när ett mål om betalningsföreläggande har överlämnats till domstol. Högsta domstolen, som utgick från en tolkning av ordalydelsen i 4 a § i avgiftsförordningen, bedömde att det inte är möjligt att ta ut mer än en tilläggsavgift när ett mål om betalningsföreläggande har överlämnats till tingsrätt. Prejudikatets utsträckning för mål som inleds vid tingsrätten torde därför vara begränsad till de mer generella principer som redogjorts för.

Enligt flygpassagerarförordningen och...

To continue reading

Request your trial