Case nº Ö 2167-19 of Högsta domstolen, April 03, 2020

Resolution DateApril 03, 2020
Issuing OrganizationHögsta domstolen

REFERAT

Vänersborgs tingsrätt

Saab Automobile Powertrain AB försattes i konkurs vid Vänersborgs tingsrätt den 19 december 2011. I konkursen bevakade Skatteverket bland annat fordringar om 38 567 467 kr avseende lönegaranti under konkurs. Även anställda bevakade fordringar på lön. Sedan konkursförvaltarna upprättat ett utdelningsförslag, g jorde Skatteverket invändning mot förslaget och anförde bland annat att 28 § andra stycket lönegarantilagen ska tillämpas på så sätt att statens krav med anledning av lönegaranti som utgått för oprioriterade fordringar ska sammanläggas med sådan kvarstående oprioriterad lönefordran som arbetstagaren kan ha och som inte ersatts av garantin samt att staten ska ha företräde till utdelning framför arbetstagaren intill det utbetalade lönegarantibeloppet.

Konkursförvaltarna yttrade sig över invändningen och anförde bland annat att 28 § lönegarantilagen medför att staten övertar den anställdes betalningsrätt i konkursen för belopp som ersatts av garantin, att staten har att bevaka denna fordran i konkursen samt att den rätt till utdelning som utgår på statens övertagna fordran tillkommer staten, men att staten inte har någon rätt till den utdelning som tillskiftas arbetstagaren med anledning av dennes bevakade restfordran.

Tingsrätten (rådmannen Kristian Andersson) anförde i beslut den 29 november 2018 följande.

SKÄL

Fastställande av utdelningsförslag

- - -

I konkursen har förekommit bevakningsförfarande. Av 9 kap. 4 § första stycket första meningen konkurslagen framgår att en borgenär inom den tid som har bestämts för bevakning av fordringar skriftligen hos rätten ska anmäla sin fordran och den förmånsrätt han vill göra gällande. Av 9 kap. 12 § första stycket första meningen konkurslagen framgår att en borgenär får den betalnings- och förmånsrätt som han har yrkat i sin bevakning, om det inte på rätt sätt och i rätt tid har framställts någon anmärkning mot den. Såvitt nu är aktuellt har staten, i bevakningsinlaga den 28 augusti 2013, anmält en fordran till ett belopp om 38 567 467 kr (med hänvisning till 18 § förmånsrättslagen). Någon anmärkning har inte riktats mot bevakningen, och inte heller har någon förändring av bevakningen skett innan utdelningsförslaget upprättades. Staten har därmed enligt tingsrättens mening, med tillämpning av ovannämnda bestämmelser i konkurslagen, fått betalningsrätt i konkursen för den således bevakade fordringen. Utdelningen på denna fordran ska beräknas som för övriga oprioriterade fordringar, och förvaltarnas utdelningsförslag är därmed korrekt i detta avseende. Vid denna bedömning saknar tingsrätten anledning ta ställning till hur utdelningen borde ha beräknats för det fall staten bevakat respektive regressfordran till följd av utbetalning av lönegaranti till anställda.

BESLUT

Utdelning i konkursen fastställs i enlighet med utdelningsförslaget.

Hovrätten för Västra Sverige

Skatteverket överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade utdelning med ytterligare 557 299 kr.

Som grund för sitt yrkande anförde Skatteverket i huvudsak följande. Skatteverkets bevakning i konkursen har skett i enlighet med konkurs-lagen. Genom felaktig tillämpning av 28 § lönegarantilagen har staten fått för låg utdelning. Konkursförvaltarna har varit skyldiga att ta hänsyn till denna bestämmelse, som närmast kan ses som en utdelningsregel, som reglerar hur utdelningen ska fördelas i en viss situation och som ska tillämpas ex off icio.

Hovrätten (hovrättslagmannen Eva Ahlquist, hovrättsrådet Eva Lönqvist och tf. hovrättsrådet David Longum Caldevik) anförde i beslut den 8 april 2019 följande.

SKÄL

Relevanta bestämmelser

Lönegarantiregressen för staten regleras i 28 § lönegarantilagen. Bestämmelsen har följande lydelse.

I fråga om utbetalat garantibelopp inträder staten i arbetstagarens rätt mot konkursgäldenären eller gäldenären vid företagsrekonstruktion. Staten inträder dock inte i arbetstagarens rätt enligt 12 eller 13 § förmånsrättslagen (1970:979).

Utdelning i konkurs för arbetstagarens fordran som ersatts av garantin tillfaller staten upp till detta belopp.

En bestämmelse om statens lönegarantiregress fanns tidigare i lagen om statlig lönegaranti vid konkurs (gamla lönegarantilagen). Till dess att lönegarantilagen trädde i kraft gällde enligt 10 § gamla lönegarantilagen att staten i fråga om utbetalat garantibelopp inträdde i arbetstagarens rätt mot konkursgäldenären och att utdelning i konkursen för arbetstagarens fordringar som avsågs i 2 § gamla lönegarantilagen tillföll staten intill detta belopp. I förarbetena till 10 § gamla lönegarantilagen g jorde departementschefen bland annat följande uttalanden (prop. 1970:201 s. 88).

I överensstämmelse med promemorieförslaget innehåller andra stycket föreskriften, att staten inträder i arbetstagarens rätt mot konkursgäldenären i fråga om utbetalt garantibelopp. I några remissyttranden har satts i fråga om staten därvid bör ha samma förmånsrätt som arbetstagaren, om arbetstagaren på grund av maximiregeln [motsvarigheten till nuvarande 9 § lönegarantilagen, hovrättens anm.] eller av annat skäl har kvar någon del av sin fordran. Enligt min mening bör i det inbördes förhållandet staten ha förmånsrätt framför arbetstagaren. Jag föreslår i överensstämmelse härmed komplettering [...] med bestämmelsen att utdelning i konkursen för arbetstagarens fordringar som avses i 2 § [som motsvarar nuvarande 7 § lönegarantilagen, hovrättens anm.] tillfaller staten intill utbetalt garantibelopp.

När den nuvarande lönegarantilagen infördes hade den nya bestämmelsen i 28 § samma innehåll som 10 § gamla lönegarantilagen, bortsett från att uttrycket fordringar som avses i 2 § byttes ut mot fordran som ersatts av garantin. I förarbetena angavs att ändringen var av redaktionellt slag (prop. 1991/92:139 s. 51, se även SOU 1986:9 s. 237). År 2004 infördes regler i lönegarantilagen som gav möjlighet till lönegaranti för oprioriterade lönefordringar, något som dittills inte varit möjligt, men ingenting ändrades i 28 § lönegarantilagen. När möjligheten till lönegaranti vid företagsrekonstruktion infördes år 2005 ändrades emellertid regressrättsreglerna i 28 § lönegarantilagen. Dels delades bestämmelsen upp i två stycken så att den tidigare andra meningen f lyttades till ett eget stycke, dels infördes en regressmöjlighet för staten mot gäldenären vid företagsrekonstruktion. I det nya andra stycket, som sedan dess sett ut som det gör i dag, ändrades också intill till upp till. I förarbetena angavs att ändringen i andra stycket inte utg jorde någon ändring i sak (prop. 2004/05:57 s. 48).

År 2008 genomgick 28 § lönegarantilagen sina senaste förändringar. Ändringarna föranleddes av ett förslag om återinförande av företagshypotek med särskild förmånsrätt. Detta förslag förväntades innebära att utdelningen på oprioriterade fordringar och förmånsberättigade lönefordringar skulle komma att minska. För att kompensera de oprioriterade borgenärerna för den försämring som förslaget sålunda innebar, ansåg regeringen att statens förmånsrätt för återkrav av utbetald lönegaranti helt borde avskaffas (prop. 2007/08:161 s. 44 och 71). I 28 § första stycket lönegarantilagen lades därför till en mening enligt vilken staten inte...

To continue reading

Request your trial