Case nº Ö 5731-18 of Supreme Court (Sweden), February 27, 2020

• Resolution Date: February 27, 2020
• Issuing Organization: Supreme Court (Sweden)

REFERAT

Arbetsdomstolen meddelade den 30 maj 2018 dom i mål mellan

Unionen, kärande, samt Almega Tjänsteförbunden och ISS Facility Services AB, svarande, angående kollektivavtalstolkning m.m. På begäran av Arbetsdomsto-len hade EU-domstolen meddelat ett förhandsavgörande den 6 april 2017.

Högsta domstolen

Unionen ansökte i HD om resning i Arbetsdomstolens mål.

Almega Tjänsteförbunden och ISS Facility Services AB motsatte sig att resning beviljades.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Elin Dalenius, föreslog i betänkande följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1 - 6. Motsvarar i huvudsak punkterna 1 - 7 i HD:s beslut.

Resningsansökan

7. Motsvarar punkten 8 i HD:s beslut.

   Resning enligt 58 kap. 1 § RB

8. Enligt 58 kap. 1 § RB, som är tillämplig när HD prövar en ansökan om resning av en dom från Arbetsdomstolen, får resning beviljas av en tvistemålsdom under vissa i bestämmelsen angivna förhållanden. Den grund som aktualiseras i detta fall är punkten 4. Enligt denna punkt får resning beviljas om den rättstillämpning som ligger till grund för domen uppenbart strider mot lag.

   Unionsrättens inflytande på rättegångsbalkens bestämmelser om resning

9. Medlemsstaterna i Europeiska unionen har inte gett unionen någon generell lagstiftningskompetens på det processrättsliga området. Där gäller istället principen om nationell processuell autonomi och en nationell domstol får som utgångspunkt tilllämpa nationell processrätt vid prövning av en talan som grundas på EU-rättsliga bestämmelser.

10. Principen om rättskraft ges betydelse i både unionens rättsordning och nationella rättsordningar. EU-domstolen har också erkänt rättskraftsprincipen som en viktig princip. Principen säkerställer en stabil rättsordning, stabila rättsförhållanden och en god rättskipning. För att upprätthålla principen är det viktigt att domstolsavgöranden som vunnit laga kraft efter det att tillgängliga rättsmedel har uttömts eller fristerna för dessa har löpt ut inte längre kan angripas. En nationell domstol är alltså enligt unionsrätten inte skyldig att i samtliga fall låta bli att tillämpa inhemska regler om rättskraft ens då ett återupptagande av målet skulle leda till att en överträdelse av un-ionsrätten skulle kunna rättas till. (Se bl.a. dom den 11 september 2019, Ca˘lin, C-676/17, EU:C:2019:700, p. 26 - 28, NJA 2013 s. 42 p. 5 och NJA 2016 s. 320 p. 12.)

11. De nationella bestämmelser genom vilka rättskraftsprincipen genomförs får emellertid varken vara mindre förmånliga än de som gäller i liknande nationella situationer (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen). Om det i de tillämpliga nationella processuella bestämmelserna föreskrivs en rätt för den nationella domstolen att, under vissa villkor, ändra ett lagakraftvunnet avgörande för att situationen ska bli förenlig med den nationella rätten, ska denna möjlighet ges företräde i enlighet med dessa principer i syfte att göra den aktuella situationen förenlig med unionsrätten om dessa villkor är uppfyllda. (Se bl.a. Ca˘lin p. 29 och 30.)

12. HD har i två mål prövat frågor som rör unionsrättens inflytande på rättegångsbalkens bestämmelser om resning. I NJA 2013 s. 42, som avsåg en ansökan om resning av en tvistemålsdom, konstaterade HD att den frist om sex månader som ställs upp i 58 kap. 4 § RB för en ansökan om resning som grundar sig på ett påstående om uppenbart felaktig rättstillämpning var i överensstämmelse med EU-rätten. I NJA 2016 s. 320, som avsåg en ansökan om resning av en brottmålsdom, bedömde HD att i det aktuella målet fick principen om domens rättskraft anses väga tyngre än intresset av att rätta till en rättstillämpning som, efter att avgörandet vunnit laga kraft, visat sig vara i strid med ett senare meddelat avgörande från EU-domstolen.

    Betydelsen av att ett förhandsavgörande har inhämtats från EU-domstolen i det aktuella målet

    13 och 14. Motsvarar punkterna 13 och 14 i HD:s beslut.

15. Det nationella målet avgörs alltså inte slutligt genom förhandsavgörandet. Det ankommer istället på den nationella domstolen att tillämpa förhandsavgörandet och döma i målet. När domstolen slutligt avgör målet är den dock bunden av förhandsavgörandet såvitt gäller hur den i målet aktuella unionsrättsliga frågan ska bedömas. Den av EU-domstolen i förhandsavgörandet antagna rättsgrundsatsen får därmed samma karaktär som en lagregel för den nationella domstol som begärt förhandsavgörandet.

16. På samma sätt som det är möjligt...