Case nº B 5524-18 of Supreme Court (Sweden), December 27, 2019

• Resolution Date: December 27, 2019
• Issuing Organization: Supreme Court (Sweden)

REFERAT

Malmö tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Malmö tingsrätt åtal mot A.N., född 1967, för narkotikabrott. Enligt gärningsbeskrivningen hade A.N. den 3 november 2015 i sin bostad i Vellinge uppsåtligen förvarat narkotika som inte varit avsedd för eget bruk. Den förvarade egendomen utgjordes av drygt 8 800 narkotikaklassade tabletter av olika angivna slag.

A.N. förnekade brott på den grunden att han inte hade haft uppsåt i förhållande till att det var narkotika han förvarade.

Tingsrätten (ordförande tingsfiskalen Erika Hed) anförde i dom den 7 juni 2018 följande.

Tingsrättens bedömning

A.N. döms för narkotikabrott

Av den skriftliga bevisningen framgår bland annat följande. Den i gärningsbeskrivningen angivna narkotikan återfanns i A.N:s bostad. Delar av narkotikan låg löst i ett sovrum på ovanvåningen och delar låg i en byrå i sovrummet. En stor del av narkotikan låg i kartor som var tejpade tillsammans i buntar. En karta var sönderklippt. Det anträffades också tabletter som inte var narkotika utan medicin. En del av dessa tabletter låg i ett utrymme bakom väggen. Flera kartor med viss typ av tabletter anträffades i ett öppet adresserat kuvert. Annan medicin låg i plastpåsar i sönderklippta kartor tillsammans med ett antal mindre förpackningspåsar med grön anslutningskant.

A.N. har vidgått att han förvarade angiven narkotika i sin lägenhet på de ställen som angetts. Frågan är om han har haft uppsåt i förhållande till att det var narkotika.

A.N. har berättat följande av betydelse för tingsrättens bedömning av uppsåtsfrågan. Han bodde i lägenheten tillsammans med sin sambo och fyra barn. Han hade själv placerat tabletterna där efter att ha fått dem av en före detta vän. Han tror att han var i Malmö när han fick tabletterna. När han fick dem låg de i två plastpåsar. Vännen hade frågat om han kunde ha några påsar åt honom. Han trodde inte att det var narkotika utan typ huvudvärkstabletter. Han såg att en del av det var Viagra och trodde att det andra var huvudvärkstabletter, eventuellt av någon starkare sort. Tabletterna var förpackade på det sätt som det hittades. Han hade tagit ut innehållet ur plastpåsarna för att det skulle ta mindre plats. Han studerade inte hur det var förpackat. Han la det i utrymmet i väggen och i byrån så att det inte skulle ligga fritt eftersom han har barn hemma. Han funderade inte på vad som skulle hända om polisen kom eftersom han inte visste att det var narkotika. Han vill inte säga vem vännen är. Han kände vännen sedan flera år tillbaka men efter detta är de inte längre vänner. En av byråerna som det återfanns narkotika i var hans och den andra hans sambos. Han minns inte exakt hur länge han hade haft tabletterna men tror att det handlade om några veckor. Som han förstod det skulle han bara ha dem under en kortare tid.

Det är en mycket försvårande omständighet för A.N. att narkotikan anträffats i hans bostad. Hans berättelse kring narkotikan är märklig. Det är möjligt att det är en efterhandskonstruktion och att han hela tiden varit medveten om att det var narkotika. Hans berättelse är emellertid inte så osannolik att den kan lämnas utan avseende och den är inte heller motbevisad av åklagaren. Utgångspunkten för tingsrättens bedömning är därför att det har gått till som A.N. har berättat. Utifrån detta gör tingsrätten följande bedömning av uppsåtsfrågan. Under de förhållanden som A.N. fick tabletterna måste han ha insett att det fanns en risk för att det var narkotika. Trots detta har han tagit emot tabletterna och förvarat dem i sin bostad. Det innebär att han varit likgiltig inför risken att det var narkotika han förvarade och han har därför haft s.k. likgiltighetsuppsåt. Han ska därför dömas för narkotikabrott enligt gärningsbeskrivningen.

Påföljden bestäms till fängelse 1 år

A.N. dömdes den 29 oktober 2014 för bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll till villkorlig dom och dagsböter. Det nu aktuella brottet är begånget under prövotiden för den villkorliga domen. Utöver detta är A.N. inte tidigare dömd för något brott som är av betydelse för påföljdsbestämningen i detta mål. Frivården har i yttrande anfört att A.N. inte har något behov av övervakning inom ramen för en skyddstillsyn och han har bedömts som lämplig för samhällstjänst.

Åklagaren har gjort gällande att straffvärdet sett till mängden narkotika inte understiger fängelse 16 månader. Det är i detta fall fråga om olika sorters narkotika. Omräkning ska då ske till ett och samma preparat för att principen om att mängden narkotika ska tillmätas relativt sett allt mindre betydelse ju större mängd det rör sig om (se RH 2005:57). Med beaktande av endast sorten och mängden narkotika bedömer tingsrätten att straffvärdet för gärningen motsvarar ett års fängelse.

Med beaktande av mängden narkotika och omständigheterna kring hur A.N. fick narkotikan och hur den och tabletterna i övrigt var förpackade får det anses utrett att det varit fråga om narkotika som skulle spridas vidare. Detta påverkar straffvärdet i skärpande riktning. Det förhållandet att det gått cirka två och ett halvt år sedan gärningen begicks, utan att det kan lastas A.N., ska...