Case nº Ö4761-19 of Supreme Court (Sweden), September 24, 2019

• Resolution Date: September 24, 2019
• Issuing Organization: Supreme Court (Sweden)

REFERAT

Lunds tingsrätt

L.M. häktades vid Lunds tingsrätt och åtalades för våldtäkt och misshandel, båda brotten riktade mot samma målsägande.

Tingsrätten (ordförande chefsrådmannen Nils Petter Ekdahl) meddelade dom den 26 augusti 2019. Rätten fann åtalet styrkt men bedömde våldtäktsbrottet som mindre grovt. L.M. dömdes enligt 6 kap. 1 § andra och tredje styckena BrB i lydelse före den 1 juli 2018 samt 3 kap. 5 § BrB till fängelse 1 år 6 månader.

Tingsrätten förordnade att L.M. skulle stanna kvar i häkte till dess domen i ansvarsdelen vann laga kraft mot honom. Som skäl för sitt beslut i häktningsfrågan anförde tingsrätten: Det finns en sådan risk att LM. begår nya brott mot målsäganden att han ska fortsätta att vara häktad.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

LM. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att han skulle frikännas från åtalet. Han yrkade i samband därmed att hovrätten omedelbart skulle häva häktningen.

Åklagaren motsatte sig L.M:s yrkande att bli försatt på fri fot.

Hovrätten (hovrättslagmannen Lennart Johansson samt hovrättsråden Katarina Adolfson och Elisabet Rune, referent) meddelade den 6 september 2019 följande beslut: Hovrätten fastställer tingsrättens beslut om häktning.

Högsta domstolen

LM. överklagade hovrättens beslut och yrkade att han skulle bli försatt på fri fot. Riksåklagaren motsatte sig ändring av hovrättens beslut.

Lunds tingsrätt avgav yttrande.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Johan Isaksson, föreslog i betänkande följande beslut.

SKÄL

Bakgrund och frågan i HD

1 - 7. Motsvarar i huvudsak punkterna 1 - 6 i HD:s beslut.

Rättslig reglering

8-11. Motsvarar i huvudsak punkterna 7 - 11 i HD:s beslut.

Den misstänktes rätt att få framföra synpunkter på häktningsfrågan

12 och 13. Motsvarar i huvudsak punkterna 12 och 13 i HD:s beslut.

Tillämpningen av tvåårsregeln och åberopandet av särskilda häktningsgrunder

14. Motsvarar i huvudsak punkten 14 i HD:s beslut.

15. Vid användning av tvåårsregeln bör det, mot bakgrund av det starka beviskrav som i dessa fall riktas mot den misstänkte och vad som angetts ovan i punkten 12 om att den enskilde ska ha getts tillfälle att före häktningsbeslutet ta ställning till och framföra synpunkter på häktningsfrågan innefattande de särskilda häktningsgrunder som kan bli aktuella, ställas krav på att åklagaren uttryckligen anger vilka särskilda häktningsgrunder som görs gällande (jfr Torleif Bylund, Tvångsmedel I, 1993, s. 216 f.). För det fall så inte sker bör rätten uppmärksamma parterna på frågan.

16. När det gäller rättens beslut när tvåårsregeln tillämpas har det i doktrin uttalats att om rätten inte uttalar sig om de särskilda häktningsgrunderna vid häktning enligt tvåårsregeln kan man utgå från att rätten har funnit att både flykt-, kollusions- och recidivfara föreligger (se Gunnel Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel - när och hur de får användas?, 4 uppl., 2018, s. 317). En sådan tolkning skulle kunna anses innebära att den misstänkte vid en senare prövning av häktningsfrågan bör utgå från att samtliga särskilda häktningsgrunder är aktuella, oavsett om tvåårsregeln är tillämplig. Vad som talar emot ett sådant synsätt är tvåårsregelns speciella karaktär av en presumtionsregel där det ska vara uppenbart att skäl till häktning saknas.

17. När brottsrubriceringen kan komma att ändras från ett brott där det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år till ett brott med lägre straffskala och tvåårsregeln alltså inte längre är tillämplig finns...