Case nº T5736-18 of Supreme Court (Sweden), November 01, 2019

• Resolution Date: November 01, 2019
• Issuing Organization: Supreme Court (Sweden)

REFERAT

Helsingborgs tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Helsingborgs tingsrätt åtal mot R.F. för urkundsförfalskning och grov stöld. I gärningsbeskrivningen anförde åklagaren bl.a. följande.

R.F. har under tiden den 31 mars - 1 april 2016 i Helsingborg obehörigen skrivit under ett pantavtal och en anmälan om ägarbyte - avseende en porsche med reg. nr - - - - med målsäganden C.J:s namn. R.F. skapade på det sättet två falska handlingar. R.F:s åtgärd innebar att det fanns risk för att handlingarna skulle uppfattas som äkta. Genom angivna förfarande registrerades aktuell bil på R.F:s företag från den 31 mars 2016.

R.F. har därefter den 4 april 2016 i Helsingborg olovligen med tillägnelseuppsåt tagit C.J:s porsche med reg. nr - - - . Tillgreppet innebar skada. Bilens värde uppgår till minst omkring 280 - 300 000 kr.

(C)klagaren yrkade att bilen, som hade tagits i beslag, och diverse i beslag tagna papper/registreringsbevis skulle utan lösen utges till målsäganden C.J.

C.J. biträdde åtalet och yrkade skadestånd av R.F. med 15 779 kr avseende kostnad för hyra av ersättningsbilar. För det fall tingsrätten skulle ogilla åklagarens yrkande om att bilen och vissa handlingar skulle utges till C.J. yrkade denne för egen del att R.F. skulle förpliktas att utge samma egendom till honom, alternativt att tingsrätten skulle förklara att C.J. ägde bättre rätt än R.F. till egendomen. Som grund för sin talan anförde C.J. bl.a. att det avtal som R.F. åberopade till stöd för sin rätt till bilen var ogiltigt i första hand på den grunden att C.J. aldrig hade undertecknat handlingarna. I andra hand var avtalet ogiltigt enligt 30 eller 33 § avtalslagen eller skulle lämnas utan avseende eller jämkas till noll enligt 36 § samma lag.

R.F. förnekade gärningarna. Han gjorde gällande att det hade upprättats ett pantavtal och gjorts ett ägarbyte den 31 mars 2016 samt att detta hade skett med målsägandens samtycke genom dennes egenhändiga namnteckning. Han hade därför haft rätt att ta bilen i sin besittning den 4 april 2016. R.F. bestred yrkandet om utlämnande av bilen utan lösen men medgav yrkandet avseende handlingarna. Han bestred det enskilda anspråket men vitsordade det yrkade beloppet jämte ränta som i och för sig skäliga.

Tingsrätten (ordförande chefsrådmannen Stefan Reimer) meddelade dom den 19 december 2017.

DOMSKÄL

Efter en redogörelse för vad parterna hade uppgett anförde tingsrätten bl.a. följande. Det kan konstateras att R.F. och C.J. har helt skilda uppfattningar om händelseförloppet när det gäller vilka transaktioner som skett mellan dem och vad som bestämts gällande porschen. Helt avgörande för om brott begåtts blir därför frågan om C.J. har egenhändigt undertecknat pantavtalet och anmälan om ägarbyte eller inte.

I frågan om handlingarna är förfalskade eller inte har utredning gällande handstilsanalys inhämtats från NFC. I sitt sakkunnigutlåtande har NFC kommit till slutsatsen att resultaten talar för att namnteckningen ‚C.J.‚ både på anmälan om ägarbytet och pantavtalet inte är utförd av denne (grad -2). Det är med andra ord sannolikt att det är fråga om förfalskningar.

Frågan är då om detta i förening med övriga omständigheter är tillräckligt för en fällande dom. Det finns nämligen en rad omständigheter som ger stöd för en sådan slutsats.

- - -

Vid en samlad bedömning av omständigheterna finner tingsrätten ställt utom rimligt tvivel att namnunderskrifterna är förfalskade. Det finns med den bedömningen ingen annan rimlig förklaring än att det är R.F. som förfalskat namnunderskrifterna. Han kan därför inte undgå ansvar för urkundsförfalskning. Eftersom han då inte heller hade någon rätt att tillägna sig porschen den 4 april 2016 kan han inte heller undgå ansvar för stöldbrott - - - .

Tingsrätten konstaterade vidare att vid angiven utgång i skuldfrågan porschen och handlingarna skulle utan lösen utges till målsäganden och att det enskilda anspråket skulle bifallas.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde R.F. för urkundsförfalskning enligt 14 kap. 1 § BrB och grov stöld enligt 8 kap. 4 § BrB till fängelse 1 år.

R.F. ålades att utge skadestånd till C.J. med 15 779 kr jämte ränta.

Tingsrätten förordnade att beslaget av bilen och diverse papper/registreringsbevis skulle bestå tills domen vunnit laga kraft. Därefter skulle godset utan lösen utlämnas till C.J.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

R.F. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet och till följd därav även ogilla skadeståndsyrkandet och yrkandet om utlämnande av bilen m.m. till målsäganden.

(C)klagaren och C.J. motsatte sig ändring av tingsrättens dom. C.J. vidhöll i hovrätten sin begäran att rätten, för det fall åklagarens yrkande om utlämnande av den i beslag tagna bilen m.m. skulle ogillas, skulle förklara att C.J. ägde bättre rätt än R.F. till bilen m.m. och att egendomen skulle utlämnas till honom utan lösen.

R.F. bestred C.J:s yrkande om bättre rätt.

Hovrätten (f.d. hovrättsrådet Lars Clevesköld, hovrättsrådet Catharina Månsson och hovrättsassessorn Jessika Skargren, referent, samt två nämndemän) meddelade dom den 23 oktober 2018.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Hovrätten fann i likhet med tingsrätten att avgörande för frågan om R.F. hade gjort sig skyldig till åtalade brott var bedömningen av de omstridda namnteckningarna på pantavtalet och anmälan om ägarbyte. Enligt hovrätten fick NFC:s handstilsanalys anses ha ett tämligen lågt, om ens något, bevisvärde och C.J:s berättelse borde värderas med försiktighet. Hovrätten fann att det inte var ställt utom rimligt tvivel att de omstridda namnteckningarna var förfalskade. Detta fick till följd att det inte heller, med det beviskrav som gäller i brottmål, var tillförlitligt utrett att R.F. olovligen med tillägnelseuppsåt hade tagit bilen. Åtalet skulle således ogillas i sin helhet.

När det gällde frågan om bättre rätt anförde hovrätten följande.

Vid prövningen av ett enskilt anspråk, med ledning enbart av de rättsfakta som återfinns i gärningsbeskrivningen, gäller som huvudregel samma beviskrav som vid prövningen av ansvarsfrågan. När det finns särskilda civilrättsliga bevisbörderegler bör dock dessa få genomslag vid prövningen (se Roberth Nordh, Praktisk process III, andra upplagan, s. 98).

Avgörande för frågan om C.J. äger bättre rätt till bilen jämte diverse papper/registreringsbevis är bedömningen av pantavtalet. Att hovrätten i brottmålsdelen inte funnit det styrkt att den omstridda namnteckningen på pantavtalet är förfalskad leder inte med någon automatik till slutsatsen att namnteckningen är äkta. I stället är det R.F., som...