Case nº F11643-18 of Mark- och miljööverdomstolen, February 04, 2020

• President: 6
• Resolution Date: February 04, 2020
• Issuing Organization: Mark- och miljööverdomstolen

REFERAT

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEVänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2018-11-20 i mål nrF 3070-18, se bilaga A

PARTER

Klagande1. TG

2. CP

   Ombud för 1 och 2: PA

   Motpart AW

   SAKENSärskild gränsutmärkning berörande fastigheterna XX och YY i Bengtsforskommun (Lantmäteriets ärendenummer O172597)

   _______________

   MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Med ändring av mark- och miljödomstolens dom undanröjer Mark- och miljööverdomstolen Lantmäteriets beslut den 29 juni 2018 i ärendenummer O172597 och visar målet åter till Lantmäteriet för fortsatt handläggning i enlighet med vad som framgår av skälen till denna dom.

2. Mark- och miljööverdomstolen avslår TG och CP yrkande om ersättning för rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

   YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

   TG och CP har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska undanröjaLantmäteriets beslut och återförvisa målet till Lantmäteriet för att göra en prövning av gränsens sträckning genom en fastighetsbestämning. De har även yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med 76 046 kronor.

   AW har motsatt sig att mark- och miljödomstolens dom ändras. Hon har även motsatt sig att betala ersättning för TG och CP rättegångskostnader.

   UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

   TG och CP har i huvudsak anfört följande:

   De ursprungligen utsatta gränspunkterna, från förrättningarna 1932 och 1950, blev inte koordinatsatta. Istället togs angivna mått på förrättningskartan fram utifrån baslinjer genom vinkelprisma med måttsättning som inte tagit hänsyn till markens höjdskillnader. För att särskild gränsutmärkning ska kunna tillämpas bör det vara ett krav att gränspunkterna blivit koordinatsatta. I detta fall har det krävts mätningar vid tre tillfällen innan gränsen har kunnat sättas ut. Med hänsyn till förhållandena borde Lantmäteriet inom ramen för sin utredningsskyldighet ha upplyst dem om att markering av gränsen endast kunde ske genom fastighetsbestämning. Vid val av metod har Lantmäteriet vidare haft att beakta att förrättningskostnaden vid särskild gränsutmärkning betalas av sökanden medan sakägarna normalt delar på kostnaderna vid en fastighetsbestämning. På grund av metodens enkla karaktär bör en särskild gränsutmärkning inte föranleda en högre kostnad än 5 000 kronor. I detta ärende har Lantmäteriet debiterat totalt 47 532,50 kronor, vilket indikerar att ärendet istället borde ha handlagts som en fastighetsbestämning.

   Underlaget från de äldre förrättningarna har varit osäkert av flera anledningar.

   Återfunna gränsmarkeringar har i flera fall utgjorts av dubb i gjutning trots att gränspunkterna enligt handlingarna markerats i form av rör i gjutning. De tillämpade mätmetoderna och instrumenten har vidare inte haft den noggrannhet som krävs idag. En mindre förskjutning av gränsmarkeringarna 5785 och 1435 skulle få ett stort utslag nere vid vattnet. Vid sjön finns dessutom anledning att tro att gränsens rätta läge i själva verket ligger i en öppning i stenmuren eftersom muren i så fall är byggd på två olika vis på vardera sida av gränsen. Punkten 5788, närmast vattnet, stämmer således inte överens med hävden.

   Vid gränsutmärkningen har det inte gjorts någon överbestämning av stomlinjerna, genom att fler gränspunkter efter linjerna mätts in och kontrollerats. Det får vidare anses vara en brist att Lantmäteriet inte redovisat samtliga upphittade gränsmarkeringar.

   AW har i huvudsak anfört följande: Det har inte framkommit någonting...