Case nº UM6323-19 of Migrationsöverdomstolen, February 05, 2020

President:1
Resolution Date:February 05, 2020
Issuing Organization:Migrationsöverdomstolen
SUMMARY

För att uppsikt ska kunna användas i stället för förvar måste det finnas en förvarsgrund enligt utlänningslagen som är förenlig med EU-rätten. Om en utlänning sitter i förvar, som ett led i ett återvändandeförfarande som omfattas av återvändandedirektivet, och lämnar in en asylansökan enbart för att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om återsändande, finns det grund för att hålla ... (see full summary)

 
FREE EXCERPT

REFERAT

Efter att A, som saknade tillstånd att vistas i Sverige, påträffades av polisen vid en fordonskontroll, beslutade Polismyndigheten den 12 februari 2019 att ta A i förvar med stöd av 10 kap. 1 § andra stycket 2 och tredje stycket utlänningslagen (2005:716). Som skäl för beslutet anförde Polismyndigheten bl.a. följande. Det är sannolikt att A kommer avvisas och det finns en risk för att han avviker eller håller sig undan. Han har inte registrerat sin vistelse i Sverige och tidigare hållit sig undan. Han saknar arbets- och uppehållstillstånd i landet och vill inte återvända till hemlandet Uzbekistan samt uppfyller inte de kraven för inresa som ställs enligt förordning (EU) 2016/399 om en unionskodex om gränspassage för personer.

A sökte asyl och överklagade därefter beslutet om förvar. Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2019-02-22, ordförande Kinnunen Bengtsson), upphävde beslutet om förvar och beslutade i stället att ställa A under uppsikt med stöd av 10 kap. 6 § utlänningslagen. Som skäl för sitt avgörande anförde domstolen bl.a. följande. Polismyndigheten hade vid tidpunkten för sitt beslut fog för bedömningen att A sannolikt skulle komma att avvisas och att det fanns skäl att ta honom i förvar. Detta med hänsyn till att han tidigare har hållit sig undan och vistats illegalt här i landet under lång tid. A har därefter ansökt om asyl och omfattas därför av mottagandedirektivet (direktiv 2013/33/EU om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd [omarbetning]). I artikel 8.3 i direktivet uppräknas uttömmande de skäl som kan göra att det är befogat att ta en asylsökande i förvar. Utlänningslagens bestämmelser om förvar får därför tolkas och tillämpas på ett sådant sätt att de står i överensstämmelse med direktivet.

Mot bakgrund av utredningen i målet kan A nu inte hållas i förvar av de skäl som anges i artikel 8.3 a, c, d, e och f i mottagandedirektivet. Eftersom A samarbetar med Migrationsverket för att klargöra vilka faktorer som hans ansökan om internationellt skydd grundas på, och då det inte har kommit fram någon omständighet som medför att det skulle vara nödvändigt av utredningsskäl att hålla honom i förvar saknas även förutsättningar till förvar enligt artikel 8.3 b i mottagandedirektivet. Det saknas därmed grund för att hålla A i förvar. Förutsättningarna att ställa honom under uppsikt regleras inte i EU-rätten. Enligt utlänningslagen är förutsättningarna för uppsikt desamma som för förvar. Eftersom det är sannolikt att A kommer att avvisas eller utvisas och det finns en risk för att han avviker är förutsättningarna för uppsikt uppfyllda.

A överklagade domen och yrkade att beslutet om uppsikt skulle upphävas. Han förde fram bl.a. följande. Med beaktande av hans asylskäl är det inte sannolikt att han kommer att utvisas till Uzbekistan. Oavsett om det bedöms sannolikt att han kommer att utvisas saknas grund för att hålla honom i förvar. Han har aldrig haft för avsikt att hålla sig undan svenska myndigheter. Vid en eventuell utvisning kommer han att samarbeta och han har kommit in med sitt pass till Migrationsverket. Det finns därmed ingen avvikanderisk. Han lever under ordnade sociala förhållanden med en fast adress och har inte arbetat i Sverige tidigare. Han har beviljats undantag från skyldigheten att ha arbetstillstånd men har svårt att börja arbeta eftersom han två gånger i veckan måste lämna sin arbetsplats för att inställa sig hos Migrationsverket.

Polismyndigheten ansåg att överklagandet skulle avslås och förde fram bl.a. följande. Den bedömning som migrationsdomstolen gjort avseende risk för avvikande är korrekt och det finns behov av tvångsåtgärd. A hade vistats och arbetat i Sverige sedan 9 juli 2018 fram till dess att han påträffades av polisen den 12 februari 2019. Han har då uppgett att syftet med vistelsen var att arbeta för att kunna försörja sina föräldrar och att han inte hade några problem i hemlandet. Genom påträffandet och konstaterandet efter förhör att hans vistelse var olovlig anser Polismyndigheten att han blev föremål för ett sådant förfarande för återvändande som avses i återvändandedirektivet (direktiv 2008/115/EG om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna) och detta oaktat att det vid denna tidpunkt ännu inte hade fattats ett beslut om återvändande.

Det överklagade beslutet om förvar var ett sådant som avses i artikel 15.1 i återvändandedirektivet eftersom syftet med åtgärden var en del av förfarande för återvändande och för att förbereda detta återvändande. Ordalydelsen i artikel 15.1 ger stöd för uppfattningen att termen omfattar både tiden inför ett beslut om återvändande såväl som tiden efter att beslut har fattats. Det finns inget hinder för att en person som ansöker om internationellt skydd efter att ha placerats i förvar med stöd av artikel 15 i återvändandedirektivet kvarhålls i förvar med stöd av mottagandedirektivet, om sökanden redan haft möjligheten att få tillgång till...

To continue reading

REQUEST YOUR TRIAL