Case nº M8719-18 of Mark- och miljööverdomstolen, October 16, 2019

• President: 6
• Resolution Date: October 16, 2019
• Issuing Organization: Mark- och miljööverdomstolen

REFERAT

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEVänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2018-08-30 i målnr M 1523-18, se bilaga A

PARTER

KlagandeFröling Förvaltning AB

Ombud: W J

MotpartLänsstyrelsen i Värmlands län651 86 Karlstad

SAKENUtdömande av vite

_____________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen upphäver mark- och miljödomstolens dom och avslår Länsstyrelsens i Värmlands län ansökan om utdömande av vite.

_____________

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Fröling Förvaltning AB har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens dom och att vitet inte ska dömas ut.

Länsstyrelsen i Värmlands län har motsatt sig ändring.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Fröling Förvaltning AB har hänvisat till vad bolaget framfört tidigare och har anfört i huvudsak följande:

Det kan ifrågasättas om vitesföreläggandet, mot bakgrund av bestämmelserna i 26 kap. 15 § miljöbalken, kan göras gällande mot Fröling Förvaltning AB.

Vidare har ändamålet med vitet förlorat sin betydelse i och med att en ny lagstiftning trädde i kraft den 1 januari 2019 som gör att Dömle kraftverk med automatik ska betraktas som lagligt tillkommen. Bolaget har tillstånd enligt miljöbalkens bestämmelser till Dömle kraftverk. Länsstyrelsens föreläggande om att söka lagligförklaring/tillstånd har förfallit. Det behöver därmed inte sökas något nytt tillstånd enligt miljöbalken för att fortsätta verksamheten. Dömle kraftverk ska omfattas av den nationella prövningsplanen, med rätt att driva kraftverket vidare åtminstone fram till dess att anläggningen har omprövats.

Kraftutvinning har skett på den aktuella platsen sedan början av 1600-talet genom olika typer av industrianläggningar. Det fanns under 1600- och 1700-talen två bruk vid Dömle som utnyttjade fallhöjden mellan Visten och Smårissjön, Övre och undre hammaren. Dömle övre hammare grundades 1628 och Dömle nedre hammare grundades 1635. Den övre hammaren omfattades år 1809 förutom av smedjan även av 13 byggnader, fyra vattenhjul, två hammare, en enramars såg, två kvarnstenar, tre härdar. Kvarnen byggdes år 1809, men på samma plats torde det ha funnits kvarn långt innan. Kvarnen lades ner 1928. Vattensågen byggdes likaså år 1809. Sågverket lades ner i början på 1900-talet. Industriverksamheten som har funnits under lång tid och har nyttjat vattnets kraft visar på att vattenverksamheten har bedrivits långt innan år 1882. Med tanke på den höga produktionen i hammare, kvarn och sågverk vid Dömle behövdes ett stort energiuttag ur vattenfallet. Med det lilla tillrinningsområdet innebar det att kraftanläggningar kördes med korttidsreglering och stod även stilla över helger. Stångjärnssmedjan lades ned i slutet av 1800-talet men kvarn- och sågverksamheten fortsatte. Under 1900-talets början lades även sågverksamheten ned och vid nedre hammarens vattenfall anlades ett vattenkraftverk med den maskinutrustning som fortfarande finns och är i drift. Även den vattendrivna kvarnverksamheten lades ned och flyttades till en nybyggd elektriskt driven kvarn.

Den ursprungliga dammbyggnaden vid Dömle nedre hammare uppfördes under år 1635 i samband med att en hammare togs i drift. Den till kraftverket uppströms belägna sjön Visten har behandlats i ett sjösänkningsföretag som fastställdes genom utslag i Högsta domstolen den 12 mars 1930 och 5 juni 1931. Samtidigt beslutades om utrivning av kraftverket vid övre hammaren och att en ny dammanläggning skulle byggas på samma plats vid nedre hammaren. Den till kraftverket hörande regleringsdammen byggdes i det sammanhanget och anpassades till sjösänkningen. Ombyggnationen av dammbyggnaden i nedre hammaren var en förutsättning för sjösänkningsföretaget. Syftet var att upprätthålla de nivåer som sjö sänkningsföretaget förde med sig. Den urminnes hävd som fanns att tillgodogöra sig vattnet till förmån för kraftutvinning har inte brutits på grund av att sjön avsänktes med därpå följande ändring av vattennivån. Inga ändringar av vattenförhållandena har skett för

kraftverkets vidkommande eller i syfte att tillgodogöra sig fördelar beträffande generering av vattenkraftsel. I samband med sjösänkningen ifrågasattes inte heller utnyttjande av det framrinnande vattnet för att driva vattenkraftverket. Rättigheten att tillgodogöra sig vattnet har inte ifrågasatts under hela den tiden verksamheten pågått. Att verksamheterna växlat över tid är naturligt eftersom tekniken efter hand har utvecklats och behoven har ändrats. Rätten till det framrinnande vattnet har sitt ursprung i hammardriften från år 1635 och har oavsett verksamhet kontinuerligt upprätthållits utan att ifrågasättas. Att en för sjösänkningsföretaget ändamålsenlig ny dammbyggnad ersatte den tidigare dammbyggnaden påverkar inte verksamheten i sig och saknar därför betydelse i fråga om urminnes hävd. Att nivån sänktes saknar också betydelse i sammanhanget. Den eventuella magasinering av vatten som kan ha förekommit tidigare har styrts av Dömle övre medan Dömle nedre, precis som idag, har fått nöja sig med det vatten som släppts fram till anläggningen. Dömle vattenkraftverk vid nedre hammaren fanns på plats enligt äldre handlingar åtminstone år 1918. Av lantmäterikarta från år 1706 framgår att vattenverksamhet då bedrevs på platsen.

Den miljöpåverkan som forna tiders kraftuttag hade var betydligt större än dagens. Äldre industrianläggningar var helt beroende av vattentillgången i vattendraget. Det innebar att driften skedde via korttidsreglering. Oftast drevs kraftanläggningarna på dagtid och för att få bästa möjliga produktion användes de befintliga magasinen fullt ut, för att stå still nattetid och söndagar för uppfyllnad. Under uppfyllnadsperioden skedde 0-tappning. Både den äldre och nyare lagstiftningen anger enbart vattenverksamheter och man skiljer inte på vilken typ av industriellt ändamål som kraftuttaget sker/skedde. Lagstiftningen gör således inte någon skillnad på ändamålet. Totalt sett så gör miljöpåverkan inte någon skillnad på mekanisk och elektrisk kraftutvinning. De eventuella skador som kan uppstå vid industriell användning av vattenkraften är vattenavledningen, som alltid blir densamma oavsett vilken vattenverksamhet som det är fråga om. Lagstiftningen gör ingen skillnad på om kraftutvinning sker för kvarn, såg eller kraftändamål; det är ändå fråga om vattenverksamhet. Om urminnes hävd till rätten att nyttja det framrinnande vattnet för bedrivande av verksamhet förelåg ansågs denna i äldre praxis inte vara bruten om t.ex. skvaltkvarnar bytts ut mot modernare kvarnar. Detta kan liknas vid att man vid en damm...