Case nº Ö 2153-18 of Supreme Court (Sweden), July 10, 2019

• Resolution Date: July 10, 2019
• Issuing Organization: Supreme Court (Sweden)

REFERAT

Kommunfullmäktige i Österåkers kommun antog den 19 september 2016 detaljplan som omfattade del av fastigheten Österåker Rydboholm 2:1. Beslutet överklagades i Nacka tingsrätt, mark-och miljödomstolen, av C.E., Naturskyddsföreningen i Österåker och Rydbo Saltsjöbads Fastighetsägareförening. Genom dom den 4 december 2017 upphävde mark- och miljödomstolen beslutet att anta detaljplanen.

Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen

C.D. och Wasatornet AB klagade över domvilla i Mark- och miljööverdomstolen.

Mark- och miljööverdomstolen (hovrättsråden Johan Svensson, Malin Wik och Ralf Järtelius, referent) anförde i beslut den 5 april 2018 följande.

C.D. och Wasatornet AB har anfört i huvudsak följande:

C.D. äger fastigheten Rydboholm 2:1 i Österåker, som förvaltas av Wasatornet enligt gällande avtal. De har under flera år fört löpande underhandlingar med kommunen om att anta en ny detaljplan för fastigheten, där det finns en marina som skulle kunna utökas med en ny detaljplan. Kommunfullmäktige i Österåkers kommun antog en detaljplan den 19 september 2016. Beslutet överklagades till mark- och miljödomstolen som den 4 december 2017 upphävde planen. Trots att C.D. och Wasatornet är uppenbara sakägare har domen meddelats mot dem utan att domstolen ens berett någon av dem tillfälle att svara på inkomna överklaganden eller i övrigt yttra sig. Med hänsyn till detaljplanens betydelse för den verksamhet som bedrivs på fastigheten lider både C.D. och Wasatornet betydande förfång genom mark- och miljödomstolens dom. Mark- och miljödomstolens dom har överklagats av Österåkers kommun. De förutsätter att kommunens talan i huvudsaken får anstå till dess att beslut meddelats med anledning av deras klagan över domvilla.

SKÄL FÖR BESLUTET

Mark- och miljödomstolens dom har överklagats av Österåkers kommun. Det överklagandet handläggs f.n. i Mark- och miljööverdomstolens mål nr P 12026-17. C.D. och Wasatornet har dock inte själva överklagat domen inom överklagandefristen och har därför inte möjlighet att, på ordinär väg, för egen del få till stånd en överprövning av mark- och miljödomstolens avgörande. Under sådana förhållanden kan den omständigheten att domen inte har vunnit laga kraft mot kommunen inte föranleda slutsatsen att C.D. och Wasatornet av den anledningen skulle vara förhindrade att klaga över domvilla.

Av 59 kap. 1 § första stycket 2 RB följer att ett avgörande som vunnit laga kraft kan undanröjas på grund av domvilla, om genom avgörandet någon som inte har varit part i målet lider förfång (jfr 5 kap. 1 § lagen [2010:921] om mark- och miljödomstolar och 42 § lagen [1996:242] om domstolsärenden). Klagan över domvilla på denna grund får föras endast av den som påstår sig lida förfång (jfr Welamson, Domvillobesvär av tredje man, 1956 s. 68 och rättsfallet NJA 2004 s. 728).

Av 1 kap. 2 § plan- och bygglagen (2010:900) framgår att det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten (det s.k. kommunala planmonopolet). Det innebär att det endast är kommunen som har befogenhet att anta planer. Det är också kommunen som ensam avgör om och vid vilken tidpunkt planläggning ska ske. Av det anförda följer att enskilda fastighetsägare eller exploatörer inte har någon rätt att få till stånd en detaljplan. Sådana intressenter anses inte heller ha rätt att överklaga ett avgörande varigenom ett beslut att anta en detaljplan har upphävts. (Se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens dom den 7 oktober 2016 i mål nr P 3655-16 och MÖD 2012:51.)

Mot angiven bakgrund kan det ifrågasättas om C.D. och Wasatornet är berörda av beslutet att upphäva detaljplanen på sätt som krävs för att de, enligt 59 kap. 1 § RB, ska anses vara behöriga att klaga över domvilla. Eftersom de har påstått att de lider förfång genom beslutet finns det dock skäl att pröva deras klagomål i sak (jfr Welamson, Domvillobesvär av tredje man, 1956 s. 69). Vid en sådan sakprövning konstaterar Mark- och miljööverdomstolen att en konsekvens av det kommunala planmonopolet är att det vid prövning av ett överklagande av en kommuns beslut att anta en detaljplan inte finns anledning att kommunicera överklagandet med någon annan än kommunen. I vart fall kan mark- och miljödomstolens underlåtenhet att i detta fall bereda C.D. och Wasatornet tillfälle att yttra sig i målet inte anses innefatta domvilla. C.D:s och Wasatornets klagan över domvilla ska därför avslås.

Omständigheterna är inte heller sådana att det finns skäl för resning enligt bestämmelserna i 58 kap. RB eller synnerliga skäl för resning enligt 42 § andra meningen lagen om domstolsärenden.

BESLUT

Mark- och miljööverdomstolen avslår C.D:s och Wasatornets klagan över domvilla.

Högsta domstolen

C.D. och Wasatornet AB överklagade och yrkade att HD med ändring av Mark- och miljööverdomstolens beslut skulle undanröja mark- och miljödomstolens dom.

C.E., Naturskyddsföreningen i Österåker och Rydbo Saltsjöbads Fastighetsägareförening motsatte sig ändring av Mark- och miljööverdomstolens beslut. Österåkers kommun avstod från att yttra sig.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Åsa Brundin, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Bakgrund och frågan i HD

Punkterna 1-6 motsvarar punkterna 1-5 i...