Case nº M8525-13 of Mark- och miljööverdomstolen, April 24, 2014

• President: 6
• Resolution Date: April 24, 2014
• Issuing Organization: Mark- och miljööverdomstolen

REFERAT

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEVäxjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2013-08-30 i mål nr M 998-13, se bilaga

KLAGANDE1. Landskrona Hamn AB, 556543-9550

2. Landskrona kommun

Ombud för båda: Advokat M W och jur.kand S N

MOTPARTLänsstyrelsen i Skåne län

SAKENSlutligt villkor avseende buller i tillstånd till hamnverksamhet i Landskrona kommun

_____________________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Mark- och miljööverdomstolen avvisar Landskrona kommuns talan i målet.

2. Med ändring av mark- och miljödomstolens dom och Länsstyrelsens i Skåne län, Miljöprövningsdelegationen, beslut den 31 januari 2013 i ärende nr551-5747-2012 förordnar Mark- och miljööverdomstolen att villkor 13 ska ha följande lydelse.

13. Den ekvivalenta ljudnivån från verksamheten får utomhus vid bostäder inte överstiga följande värden:

55 dB(A) vardagar utom lördagar kl. 07.00-18.0050 dB(A) lördagar, söndagar och helgdagar kl. 07.00-18.0050 dB(A) kvällstid kl. 18.00-22.0045 dB(A) nattetid kl. 22.00-07.00

Om ljudet innehåller ofta återkommande impulser eller hörbara tonkomponenter eller bådadera ska den tillåtna ljudnivån sänkas med 5 dBA-enheter under den tid som dessa ljud uppstår.

De angivna begränsningsvärdena ska kontrolleras genom immissionsmätningar eller närfältsmätningar och beräkningar. Kontroll ska ske enligt Svensk Standard eller motsvarande så snart det skett förändringar i verksamheten som kan medföra att begränsningsvärdena riskerar att överskridas eller när tillsynsmyndigheten så begär.

_______________________________

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Landskrona Hamn AB och Landskrona kommun har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen i första hand bestämmer att villkorspunkt 13 ändras på så sätt att andra stycket beträffande ljudnivån utomhus vid koloniområdet på ön Gråen tas bort, och att villkoret i övrigt förtydligas så att bullerbegränsningsvärdena enligt villkorets första stycke inte ska omfatta sagda koloniområde.

Landskrona Hamn AB och Landskrona kommun har, för det fall Mark och miljööverdomstolen finner att bullervillkoret för Gråen inte kan upphävas helt, yrkat att bullervillkoret bestäms enligt länsstyrelsens förslag på begränsningsvärde.

Landskrona Hamn AB har yrkat i sista hand att villkoret avseende ön Gråen ändras och att bullerbegränsningsvillkoret ska utformas enligt alternativ (i) eller (ii) enligt följande.

Alternativ (i): Under perioden den 30 april till och med den 30 september får den ekvivalenta ljudnivån från verksamheten utomhus vid kolonistugeområdet på Gråen inte överstiga 58 dB(A).

Alternativ (ii): Under perioden den 30 april till och med den 30 september får den ekvivalenta ljudnivån från verksamheten utomhus vid kolonistugeområdet på Gråen inte överstiga följande värden:

58 dB(A) vardagar utom lördagar kl.07.00-18.0050 dB(A) alla övriga tider

Den ovan angivna ekvivalenta ljudnivån 50 dB(A) "alla övriga tider" får överskridas högst tio (10) gånger under perioden den 30 april till och med den 30 september. Vid dessa tillfällen får verksamheten dock inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än 58 dB(A).

Landskrona kommun har biträtt de framställda alternativyrkandena.

Länsstyrelsen i Skåne län har inte motsatt sig att villkoret såvitt avser Gråen upphävs eller att det bestäms till 60 dB(A).

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Landskrona Hamn AB (Landskrona Hamn) och Landskrona kommun har anfört i huvudsak följande. Att ur bullerhänseende betrakta de detaljplanestridiga stugorna som bostäder är inte korrekt och några särskilda bullervillkor ska inte föreskrivas för dessa stugor. Kolonilotter har historiskt sett upplåtits på sådan kommunal mark som inte varit lämplig att använda för andra ändamål. I de flesta städer återfinns koloniområden utmed järnvägar, motorvägar, kraftledningsgator etc. Inte sällan är miljön bullerbelastad på ett sådant sätt att området inte lämpar sig för bostäder. Gråens kolonilotter är utöver närheten till hamnen bl.a. belägna nära industriområden på Gipsön samt Landskrona västra industriområde. Närområdet utmärks av tyngre industri. Gråen har således inte på något sätt karaktär av bostadsområde och kolonistugorna är inte av en standard som krävs för boende. Kolonistugorna är små och av enkel beskaffenhet. Elanslutning och vatten finns tillgängligt, men inte vattenburet avlopp. Staden har upplåtit den aktuella marken till Gråens koloniförening genom arrende. Av 2 § i arrendeavtalet framgår att arrendestället får användas för koloniändamål, huvudsakligen rekreation och trädgårdsodling. Rätten att vistas på området är inte oinskränkt utan är i princip begränsad till den tid staden förser området med vatten. Övrig tid får man uppehålla sig på området bara för tillsyn och underhåll. Vidare framgår av 13 § arrendeavtalet att uppförande av byggnad eller ändring av befintlig byggnad förutsätter stadens tillstånd i form av bygglov eller annat tillstånd.

Koloniområdet är planlagt som allmän plats, park. Detta medför att kolonistugorna är detaljplanestridiga och att området inte kan utvecklas i enlighet med arrendeavtalet vad gäller exempelvis byggnadsyta eftersom bygglov aldrig kan ges för uppförande av nya eller ombyggda stugor. Den enligt arrendeavtalet högsta tillåtna byggnadsytan om 50 kvm kan därför aldrig komma att realiseras annat än för de stugor som redan har den ytan. Området kan därför aldrig komma att utvecklas till att bli mer bostadsliknande i framtiden.

Det har inte förekommit klagomål från någon kolonilottsinnehavare. Kolonilottsinnehavarna anser sig inte störda av Landskrona Hamns verksamhet och de har inte heller krävt någon reglering av frågan.

Boverkets allmänna råd 1995:3 tillämpas av mark- och miljödomstolen utanför sitt sammanhang. Rådet är en vägledning för tillämpningen av 8 kap. 4 § plan- och bygglagen (1987:10) och definierar vilka bostadstyper som kan undantas från vissa bygglovskrav. Det syftar således till att vägleda inom ramen för plan- och bygglagstiftningen och har inte i något avseende utformats för tillämpning inom andra rättsområden.

Att...