Case nº T 2659-17 of Supreme Court (Sweden), March 15, 2018

• Resolution Date: March 15, 2018
• Issuing Organization: Supreme Court (Sweden)

REFERAT

Göteborgs tingsrätt

E.C., J.C.C., P.F. och H.N.H. förde vid Göteborgs tingsrätt den talan mot Turkish Airlines Inc. som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (rådmannen Kavita Bäck Mirchandani) anförde i dom den 13 september 2016 följande.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

E.C., J.C.C., P.F. och H.N.H. (Passagerarna) har yrkat att Turkish Airlines Inc. (Turkish Airlines) till dem ska betala sammanlagt EUR 1 600, motsvarande EUR 400 till var och en av dem, och ränta - - -.

Turkish Airlines har motsatt sig Passagerarnas yrkanden - - -. Turkish Airlines har grundat sin inställning på att Passagerarna inte har reklamerat inom skälig tid och att rätten till ersättning därför fallit bort.

GRUNDER

Passagerarna

Passagerarna skulle den 16 augusti 2013 flyga med Turkish Airlines från Göteborg Landvetter till Antalya i Turkiet. Flyget, TK1798, blev försenat och de kom fram till den slutliga destinationsorten mer än tre timmar efter ankomsttiden enligt tidtabell.

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar (Förordningen) kan flyg-passagerare ha rätt till kompensation vid inställda och kraftigt försenade flygningar. Det är inte visat att förseningen berodde på extraordinära omständigheter. Eftersom flygningen blev mer än tre timmar försenad har de därför rätt till EUR 400 vardera, eller sammanlagt EUR 1 600.

- - -

Turkish Airlines

Den aktuella flygningen ägde rum den 16 augusti 2013. Passagerarna begärde ersättning först den 18 november 2015, dvs. drygt två år senare. Passagerarna har inte framfört sina krav inom skälig tid och har därför förlorat sin rätt till kompensation. Turkish Airlines är därför inte betalningsskyldigt för det ersättningskrav som riktats mot flygbolaget.

Turkish Airlines gör endast gällande att Passagerarna inte har rätt till kompensation på grund av för sen reklamation.

Passagerarna

Det finns inget stöd i Förordningen för att passagerare måste reklamera inom viss tid för att få rätt till ersättning. För det fall tingsrätten skulle komma fram till att reklamation ska ske inom viss tid har reklamation inte skett för sent. Kravet framställdes mindre än tre år från det att flygningen avslutades.

UTVECKLING AV TALAN I DEN DEL DEN AVSER FRÅGAN OM KRAV HAR FRAMSTÄLLTS FÖR SENT

Turkish Airlines

Det saknas föreskrifter om preskriptions- och talefrister i Förordningen. En jämförelse med vad som gäller inom flygtransporträttens och den allmänna konsumenträttens område bör därför ske. Enligt artikel 35 Montrealkonventionen utsläcks en flygpassagerares rätt till skadestånd på grund av försenad transport om inte talan väcks mot flygbolaget inom två år. Detsamma gäller enligt Warszawakonventionens artikel 29. EU-domstolen har vidare uttalat att i avsaknad av unionsbestämmelser ankommer det på varje medlemsstat att fastställa de regler som gäller i fråga om en talan som syftar till att säkerställa rättigheter för enskilda i unionsrätten. Reklamationsfristerna när det gäller kompensation enligt Förordningen ska därför fastställas med utgångspunkt i svensk rätt.

Enligt 23 § konsumentköplagen ska en konsument reklamera inom skälig tid från det att konsumenten har märkt eller borde ha märkt felet. Syftet med regeln är att en skadelidande inte får förhålla sig passiv utan ska informera säljaren snarast om det finns ett fel. Det är avgörande för infriandet av skyldigheten att begränsa sin skada enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer.

I detta fall har rätten till ersättning uppkommit samtidigt som förseningen, dvs. den 16 augusti 2013. De hade vid samma tid-punkt vetskap om förseningen och kunde samma dag eller i anslutning därtill ha framfört sitt ersättningskrav. De framförde dock sitt krav först drygt två år senare. Deras krav har inte framförts inom skälig tid.

Utgångspunkten för beräkningen av skälig tid sammanfaller med tidpunkten då det åtminstone objektivt sett kan fastställas att en konsument har märkt eller borde ha märkt felet. Eftersom förekomsten av reklamationsplikten utgör en kodifiering av redan befintliga kontraktsrättsliga principer om att en medkontrahent inte får förhålla sig passiv, måste vara lojal mot medkontrahenten för att denne ska kunna vidta nödvändiga åtgärder, inte minst skadebegränsande sådana och för att motparten av trygghetsskäl inte ska behöva utstå krav som framställs långt fram i tiden m.m. finns det goda skäl att anse att Passagerarna har en reklamationsplikt att framställda krav måste ske inom skälig tid. Det gör sig med styrka gällande då det inte kan anses vara särskilt betungande för Passagerarna att i anslutning till flygförseningen reklamera inom skälig tid. Utan en sådan skyldighet skulle Turkish Airlines vara tvunget att säkra bevisning innehållande personuppgifter under hela den tioåriga preskriptionsperioden. Personuppgiftslagen tillåter dock inte flygbolaget att spara personuppgifter särskilt länge.

Med anledning av Passagerarnas passivitet har deras beteende gett en befogad och grundad anledning för Turkish Airlines att utgå från att de har avstått från att göra gällande sin rätt till kompensation enligt Förordningen.

Passagerarna

Det ska inte tillämpas någon reklamationsfrist avseende krav enligt Förordningen. Det finns inget stöd i Förordningen eller praxis att reklamation måste ske. EU-domstolens uttalande avsåg preskription. Det finns inte heller något stöd för att en passagerare ska bli bunden av sin passivitet efter en viss tid. Förordningen har sitt ursprung i artikel 100.2 i Fördraget om Europeiska Unionens Funktionssätt som reglerar bland annat sjöfart och luftfart, konsumentfrågor regleras i en annan avdelning i det fördraget. Förordningen har således inte sitt ursprung i den konsumenträttsliga lagstiftningen. Det är därför inte rimligt att tillämpa svenska konsumenträttsliga regler om reklamation analogt. Det skulle strida mot de grundläggande principerna om EU-rättens företräde och att en fördragskonform tolkning ska tillämpas av medlemsstaterna.

EU-kommissionen lade 2013 fram ett förslag till ändring av Förordningen, vilket ledde till att Europaparlamentet i sin tur lade fram ett förslag på ändring 2014. I båda förslagen aktualiserades frågan om reklamation i förhållande till artikel 16 i Förordningen. Inget av förslagen har trätt i kraft eftersom de inte har accepterats av Europeiska Rådet. Det faktum att det finns förslag om infö-rande av en reklamationsfrist visar att det i dagsläget inte finns en sådan i förhållande till Förordningen. Det är därför inte upp till de enskilda medlemsstaterna att besluta om något sådant. Om tingsrätten applicerade innehållet i förslaget skulle tingsrätten göra ett avsteg från den grundläggande lagstiftningsordningen och underminera EU:s maktfördelning.

Det är inte heller rimligt att tillämpa en analogi från speciallagstiftning som konsumentköplagen eller konsumenttjänstlagen om reklamationsfrist. Den reklamationsfrist om två månader som förekommer i konsumentlagstiftningen är så pass begränsande att den inte kan tillämpas på krav under Förordningen utan särskilt stöd i lag eller rättspraxis. En tillämpning av en reklamationsfrist för sådana krav innebär att Förordningen skulle tolkas till Passagerarnas nackdel, vilket strider mot Förordningens syfte.

Bakgrunden till reklamation i den svenska konsumentlagstiftningen är att näringsidkaren inte kände till att det fanns ett fel i varan eller tjänsten och därmed skäl till reklamation. I sådana fall är det rimligt att näringsidkaren görs medveten om detta inom skälig tid för att denne inte ska fortsätta att sälja felaktiga varor eller tjänster. Den situationen är helt olik den som gäller krav enligt Förordningen där flygbolaget omedelbart blir medvetet om att de berörda passagerarna har rätt till kompensation. Någon reklamation är därför inte nödvändig.

Flygbolag har inte enbart vetskap om när en inställd eller försenad flygning inträffar eller när en nekad ombordstigning sker och de omständigheter som orsakade detta. Flygbolaget vet då från början om "felet" och kan agera därefter. Flygbolag har enligt Förordningen en långtgående skyldighet att informera passagerare om deras rättigheter enligt Förordningen.

För att en passagerare ska ha möjlighet att reklamera krävs dessutom både kunskap om Förordningen och om tillämpligt tillvägagångssätt, vilket man inte kan förutsätta att passagerare har. Kompensation ska även utgå oavsett om passageraren väljer att framställa ett formellt krav eller inte. Argumentet att flygbolagen måste kunna inrätta sig efter de krav som passagerare kan komma att framföra varför tiden under vilken krav kan framställas måste vara begränsad är inte bärande. Syftet med Förordningen är att passagerare ska få kompensation utan att behöva framställa krav eller genomföra ett särskilt reklamationsförfarande. Förordningen och rättspraxis är även tydlig avseende merparten av de situationer som uppstår vid försenade flygningar m.m. varför det inte borde vara alltför svårt för flygbolagen att inrätta sig efter den kompensation som kan komma att betalas ut. Även i de fall där det är mer tveksamt hur Förordningen ska tillämpas eller tolkas bör flygbolagen ändå med stor grad av säkerhet kunna avgöra för vilka flyg det kan bli aktuellt att betala kompensation. Det förhållandet att ett flygbolag inte får spara personuppgifter är inte något problem eftersom passageraren kan visa upp resebevis och flygbolaget har sparad information om den aktuella flyg-ningen och orsaken till förseningen, det inställda flyget eller den nekade ombordstigningen.

Om tingsrätten skulle komma fram till att det har krävts reklamation inom viss tid har sådan inte skett försent eftersom Turkish Airlines inte har informerat Passagerarna om deras rättigheter enligt Förordningen, vilket Turkisk Airlines är skyldigt att göra. Passagerarna kände inte till att de kunde ansöka om kompensation förrän de...