Case nº T1050-16 of Supreme Court (Sweden), July 05, 2017

• Resolution Date: July 05, 2017
• Issuing Organization: Supreme Court (Sweden)

REFERAT

Stockholms tingsrätt

Skanska Norge AS förde vid Stockholms tingsrätt den talan mot Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag (publ) som framgår av tingsrättens dom.

Skanska åberopade till stöd för sin talan rättsutlåtanden av professorerna Svante O. Johansson och Jessika van der Sluijs. Trygg-Hansa åberopade rättsutlåtande av professor Marcus Radetzki.

Tingsrätten (chefsrådmannen Anders Dereborg, rådmannen Tomas Norström och tingsfiskalen Anna Bladh Redzic) anförde i dom den 19 december 2014 följande.

Bakgrund

Cremona Construction Consult AB (Cremona) hade en företagsförsäkring i Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag (publ) (Trygg-Hansa) vilken innefattade en ansvarsförsäkring. Punkten 6.1.7. i försäkringsavtalet reglerade försäkringens omfattning, både vad avser Trygg-Hansas åtagande och undantag till försäkringen. Försäkringsavtalet punkten 6.1.12.1 innehöll ett preklusionsvillkor (härefter preklusionsvillkoret) med följande lydelse.

Den som vill utnyttja försäkringen måste anmäla detta inom sex månader från det att någon gjort gällande ett skadeståndskrav mot den försäkrade. Om så inte sker är Trygg-Hansa fritt från sina åtaganden enligt 6.1.7.1.

År 2008 ingick Cremona ett projekteringsavtal med Skanska Norge AS (Skanska) om projektering av bostäder i en ort norr om Oslo. Avtalsförhållandena reglerades närmare av Norsk standard 8410. Enligt projekteringsavtalet skulle Cremona projektera bostäderna i fyra etapper.

Enligt Skanska gjorde sig Cremona redan under projektets första etapp skyldigt till väsentliga fel i projekteringsarbetet. Den 26 maj 2009 varslade därför Skanska Cremona om ekonomiska konsekvenser till följd av felaktigt utförd projektering. Den 23 juni 2009 förtydligade Skanska sitt krav gentemot Cremona. Cremona svarade Skanska samma dag.

Den 24 september 2009 varslade Skanska om hävning av projekteringsavtalet, vilket Cremona besvarade den 29 september 2009. Skanska hävde avtalet med Cremona den 12 oktober 2009.

Cremona försattes i konkurs den 10 februari 2010. Den 8 juni 2010 riktade därför Skanska - enligt 9 kap. 7 § första stycket 2 försäkringsavtalslagen (2005:104) - ett s.k. direktkrav mot Trygg-Hansa på ersättning ur Cremonas företagsförsäkring.

Trygg-Hansa motsatte sig den 22 juni 2010 Skanskas krav på den grunden att det var prekluderat. Trygg-Hansa menade att Skanska underlåtit att enligt preklusionsvillkoret inom föreskriven tid anmäla att bolaget ville utnyttja försäkringen.

Skanska väckte därefter talan i detta mål mot Trygg-Hansa. Tvisten gäller frågan om Skanskas rätt till försäkringsersättning av Trygg-Hansa är prekluderad på grund av preklusionsvillkoret i det aktuella försäkringsavtalet.

Yrkanden och inställning

Skanska har yrkat att tingsrätten ska fastställa att Skanskas rätt till försäkringsersättning från Trygg-Hansa jämlikt 9 kap. 7 § försäkringsavtalslagen inte är prekluderad.

Trygg-Hansa har bestritt bifall till fastställelsetalan.

Grunder

Skanska

Skanska har i rätt tid framställt krav mot Cremona med anledning av fel i projekteringen av en entreprenad. Cremona har för projektet tecknat ett avtal om ansvarsföräkring med Trygg-Hansa.

Då Cremona försattes i konkurs den 10 februari 2010 har Skanska inom sex månader från det att Skanska fick kännedom om sin fordran, dvs. inom sex månader från Cremonas konkursutbrott, riktat krav direkt mot Trygg-Hansa och begärt att Trygg-Hansa direkt till Skanska jämlikt 9 kap. 7 § försäkringsavtalslagen ska betala försäkringsersättning i enlighet med Cremonas ansvarsförsäkring.

Skanskas fordran är inte prekluderad. Skanska är inte bundet av den av Trygg-Hansa åberopade preklusionsbestämmelsen. I vart fall strider bestämmelsen i försäkringsavtalet mot den tvingande regeln i 8 kap. 20 § andra stycket försäkringsavtalslagen, och är därför ogiltig. Både syftet med reglerna om direktkravsrätt och ordalydelsen i 8 kap. 20 § andra stycket försäkringsavtalslagen innebär att den aktuella fristen måste ta sin utgångspunkt i kännedomstillfället för fordran avseende den som gör gällande sin rätt till försäkringsersättning, dvs. Skanska i detta fall. I vart fall ska bestämmelsen i försäkringsavtalet tolkas som att fristen tar sin början vid tiden för Cremonas konkurs, dvs. då Skanska erhöll en direktkravsrätt.

Under alla förhållanden ska bestämmelsen jämkas enligt 36 § avtalslagen (1915:218), då den mot bakgrund av omständigheterna i den förevarande situationen är oskälig.

Trygg-Hansa har avvisat Skanskas krav och anfört att försäkringsbolaget inte är ersättningsskyldigt mot Skanska, eftersom fordran på försäkringsersättning är prekluderad. Ovissheten huruvida fordran är prekluderad och om Trygg-Hansa på denna grund inte är skyldigt att till Skanska betala försäkringsersättning i enlighet med Cremonas ansvarsförsäkring länder Skanska till förfång.

Trygg-Hansa

Skanskas fordran på försäkringsersättning enligt Cremonas ansvarsförsäkring är prekluderad enligt preklusionsvillkoret i försäkringen.

Preklusionsvillkoret i Trygg-Hansas försäkringsvillkor strider inte mot 8 kap. 20 § andra stycket försäkringsavtalslagen, utan är mer förmånligt mot den som framställer krav på ersättning ur försäkringen. Tidsfristen enligt villkoret börjar löpa från den tidpunkt någon framställt ett krav mot den försäkrade. Denna tidpunkt ligger normalt sett alltid efter att "någon fått kännedom om sin fordran", vilket enligt 8 kap. 20 § andra stycket försäkringsavtalslagen får utgöra tidpunkten för fristen. Det ska även noteras att kännedomstidpunkten - både enligt preklusionsvillkoret och försäkringsavtalslagen - är densamma i detta mål, dvs. senast när kravet framställdes.

Preklusionsbestämmelsen är inte heller oskälig enligt 36 § avtalslagen och ska inte jämkas.

Utredningen

Målet har - sedan parterna skriftligen slutfört sin talan - tagits till avgörande utan huvudförhandling.

Båda parter har anfört rättslig argumentation till stöd för sina ståndpunkter och har gett in rättsutlåtanden. I samband med att tingsrätten redovisar sin bedömning nedan kommer parternas argumentation att presenteras i huvuddrag.

Domskäl

Frågeställningen och fastställelsetemat

Trygg-Hansas företagsförsäkring med Cremona innehåller ett preklusionsvillkor enligt vilket den som vill utnyttja ansvarsförsäkringen måste anmäla detta inom sex månader från det att någon gjort gällande ett skadeståndskrav mot den försäkrade, med följden att rätt till ersättning annars bortfaller (preklusion). Det står klart att Cremona inte gjorde någon sådan anmälan till Trygg-Hansa inom föreskriven tid, vilket innebär att Cremona har gått miste om sin rätt att begära ersättning ur försäkringen. Cremona gick i konkurs den 10 februari 2010. Den 8 juni 2010 framställde Skanska sitt s.k. direktkrav på ersättning till Trygg-Hansa.

Mellan Skanska och Trygg-Hansa har nu uppstått tvist om Skanskas rätt att kräva ersättning av Trygg-Hansa genom direktkrav också är prekluderad. Parterna har i målet förklarat att man är överens om att Skanska har rätt att rikta sitt krav direkt till Trygg-Hansa, om rätten till detta inte har fallit bort enligt preklusionsvillkoret i försäkringsavtalet.

Enligt 13 kap. 2 § RB måste en fastställelsetalan avse frågan om ett rättsförhållande består eller inte består. Det fastställelsesyrkande som framförts i målet tar i och för sig inte uttryckligen sikte på om det finns ett fordringsförhållande mellan parterna. Parterna är dock överens om att frågan bör prövas på detta sätt. Och som nyss påpekats är parterna vidare överens om att Skanska har rätt att rikta sitt krav direkt till Trygg-Hansa, om rätten därtill inte har fallit bort enligt preklusionsvillkoret i det försäkringsvtal som grundar rätt till försäkringsersättning. Fastställelsetemat har således en tydlig anknytning till rättsföljd mellan parterna och det kan inte råda någon tvekan om de prejudiciella konsekvenserna av en fastställelsedom (se Fitger mfl., Rättegångsbalken, Zeteo kommentar till 13 kap. 2 §). Tingsrätten anser således att det angivna fastställelseyrkandet kan prövas.

Parternas argumentation

Skanska

I första hand hävdas att regeln i 8 kap. 20 § andra stycket försäkringsavtalslagen, som ger försäkringsgivare en möjlighet att i försäkringsavtalet föreskriva en anmälningsplikt av försäkringsfall med konsekvensen att rätten till försäkringsersättning annars bortfaller (preklusion), inte överhuvudtaget ska gälla mot den skadelidande. Det är en skillnad mellan grunderna för ersättning och de preklusionsfrister som gäller för avtalet. Preklusionsregeln i försäkringsavtalet riktar sig endast mot den försäkrade eftersom två parter inte kan avtala om tredje mans eventuella rättigheter och skyldigheter. Den skadelidande har inte avtalat någon preklusionsregel med försäkringsbolaget, utan dennes rätt vilar på lag. Lagen stipulerar att han måste väcka talan inom viss tid, dock inte att anspråket måste anmälas inom viss tid. Det är således endast den ersättning som den skadelidande kan kräva som är begränsad enligt försäkringsavtalet, t.ex. om det har stipulerats undantag för vissa risker, föreskrifter om självrisk eller begränsning av försäkringsbolagets ansvar till visst belopp (prop. 2003/04:150 s. 479 f.).

Eftersom direktkravsrätten är en skyddsregel för den skadelidande måste denne i vart fall ha samma möjligheter som den försäkrade att erhålla försäkringsersättning, dvs. ha tid på sig efter det att direktkravsrätten inträder att framställa krav mot försäkringsbolaget. Om bestämmelsen skulle tolkas så som Trygg-Hansa påstår skulle skadelidandes rätt vara sämre än den försäkrades, eftersom den skadelidande i så fall under vissa förhållanden aldrig haft möjlighet att begära försäkringsersättning innan preklusionsfristens utgång. En tolkning av bestämmelsen i 9 kap. 7 § försäkringsavtalslagen enligt Trygg-Hansas uppfattning skulle leda till ett oskäligt resultat som skulle stå i direkt strid med lagstiftarens syfte. Att situationer där den försäkrade har underlåtit att anmäla försäkringsfallet kan uppstå är vidare något som man i...