Case nº UM8644-16 of Migrationsöverdomstolen, December 22, 2017

• President: 1
• Resolution Date: December 22, 2017
• Issuing Organization: Migrationsöverdomstolen

REFERAT

A ansökte om asyl i Sverige i juli 2014. Som asylskäl åberopade han i huvudsak följande. Han har genomfört obligatorisk militärtjänstgöring i Syrien. Efter genomförd militärutbildning tjänstgjorde han i en specialstyrka i Homs under våren 2012. Han placerades sedan på ett militärsjukhus genom att simulera en skada. Han deserterade från militären genom att fly landet i samband med en permission från sjukhuset.

Migrationsverket beslutade den 31 maj 2016 att inte bevilja A statusförklaring och att utvisa honom ur Sverige. Migrationsverket beslutade samtidigt att bevilja honom ett uppehålls- och arbetstillstånd för tiden den 31 maj 2016 till den 31 maj 2017 enligt 5 kap. 11 § utlänningslagen (2005:716). A beviljades även främlingspass. Som skäl för beslutet angav Migrationsverket bl.a. följande.

A har gjort sin identitet och hemvist sannolik. Den rådande situationen av generellt våld i hela Syrien medför att i princip alla som återvänder till landet löper en individuell risk att utsättas för skyddsgrundande behandling. A är att anse som alternativt skyddsbehövande. Han ska dock uteslutas från att beviljas status då det finns synnerlig anledning att anta att han, genom eget deltagande alternativt anstiftan eller medverkan har gjort sig skyldig till krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten. A har gjort sannolikt att han militärplacerats som en del av specialstyrkorna i regemente 46 i Homs under våren 2012. A:s egna uppgifter ger vid handen att han befann sig i Homs i vart fall från februari 2012. Han har vidare uppgett att han genomförde militärtjänst under ett år och två månader, vilket innebär att han enligt egen uppgift ska ha tjänstgjort till och med juni 2012. Hans uppgifter om hur han tagits ur strid, fått permission och kunnat lämna landet är dock inte tillförlitliga. Det är inte troligt att han skulle kunna simulera en sjukdom och få permission på ett så lättvindigt sätt. A är därför inte flykting på grund av tillskriven politisk uppfattning. Det är genom landinformationen ostridigt att regimstyrkorna begick systematiska och omfattande övergrepp, tortyr och avrättningar på civila i Homs under den tid då A befann sig där. Gärningarna får anses vara sanktionerade eller accepterade på högre nivå inom den syriska regimen och är därmed att betrakta som krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. A har visserligen inte tillstått delaktighet i konkreta handlingar och händelser placerade i tid och rum. Han har däremot inledningsvis sagt att han deltog i konflikten i Homs under tre månader och att han skickades till fronten med order att antingen döda befolkningen eller så skulle befolkningen döda dem. Han har uppgett att de fick order att döda allt och alla, även civilbefolkningen, och senare att han var tvungen att lyda order. Han har därefter ändrat sin berättelse och tillbakavisat att han deltagit i strid. Berättelsen kan inte tolkas på annat sätt än att han först medgett att han deltagit i strid och att han därefter tonat ner sin berättelse. Vid en sammantagen bedömning finns det synnerlig anledning att anta att han gjort sig skyldig till krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten och ska uteslutas.

A överklagade Migrationsverkets beslut till migrationsdomstolen och yrkade att han skulle beviljas permanent uppehållstillstånd samt flyktingstatus eller alternativ skyddsstatus samt resedokument.

Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2016-10-11, ordförande Dahlström och tre nämndemän), avvisade A:s yrkande om permanent uppehållstillstånd och biföll överklagandet i övrigt och beviljade A status som flykting och resedokument. Domstolen yttrade bl.a. följande. A riskerar som desertör förföljelse på grund av tillskriven politisk uppfattning vid ett återvändande till Syrien. Han uppfyller därför kriterierna för att betraktas som flykting. Mot bakgrund av den landinformation som redovisas i migrationsverkets beslut finner migrationsdomstolen att det begicks sådana krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som avses i 4 kap. 2 b § första stycket 1 utlänningslagen i Homs under 2012. Mot bakgrund av att A under utredningen ändrat flera uppgifter i sin utsaga finns det trovärdighetsbrister i hans berättelse. De uppgifter som A inledningsvis lämnat under utredningen hos Migrationsverket ska därför i första hand läggas till grund för bedömningen av A:s personliga ansvar. Migrationsdomstolen finner vidare att det är svårt att dra en annan slutsats av protokollet från den första asylutredningen än att A vidgått att han deltagit i strid i Homs. Av protokollet framkommer dock inga närmare uppgifter om stridigheterna såsom var de ägt rum och om det varit stridigheter mellan demonstranter eller beväpnade regimmotståndare. Det har därutöver inte framkommit några explicita uppgifter i målet om vilken roll det regemente A tillhörde haft eller om personer ur detta regemente faktiskt deltagit i de övergrepp som skett i Homs under den aktuella perioden, då det i landinformationen hänvisas generellt till specialstyrkorna. De konkreta händelser som framkommit i utredningen är att A uppgett att han deltagit i strid vid ett tillfälle, att han stått vakt vid en vägspärr och vid flera tillfällen blivit beordrad att ta saker ifrån människor och att slå dem om de inte löd, samt att han beordrats att delta vid en plundring av en butik. Han har uppgett att han inte kunnat vägra eller protestera öppet då han som underordnad riskerade att själv dödas om han inte följde order. A har under hela utredningen förnekat att han själv skjutit mot civilbefolkningen. Han har inte haft någon högre maktställning eller position inom den syriska regimen eller inom den militära specialstyrkan eller själv gett order. A har också vidhållit att han inte själv sökt sig till specialstyrkorna utan blivit placerad där som en del av sin militärtjänstgöring. Det är dock ostridigt att A har varit medveten om att brott begåtts av den syriska armén i Homs, både genom sin tjänstgöring i specialstyrkan och genom de uppgifter han själv lämnat om att de beordrats att skjuta mot civila. A har uppgett att skälet till att han simulerat skada och i slutändan deserterat är för att han inte ville vara delaktig i sådana handlingar. Det kan inte uteslutas att A fått andra uppgifter genom att uppge att han var skadad och hade ont. Migrationsverket har inte visat att A själv utfört kriminella handlingar eller i väsentlig mån medverkat till att de utförts eller att det finns synnerlig anledning att anta att A har gjort sig skyldig till krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten och att han därför ska anses utesluten från att vara flykting. A ska alltså beviljas flyktingstatusförklaring och beslutet om utvisning ska då upphävas.

Migrationsverket överklagade domen och yrkade att migrationsdomstolens dom skulle upphävas och att Migrationsverkets beslut skulle fastställas och förde fram i huvudsak följande.

Det saknas incitament för A att detaljrikt berätta om sina aktiviteter eftersom dessa inte är kopplade till skyddsskälen. Det bör således vara mycket ovanligt att en person självmant erkänner brott mot mänskligheten varför de bästa bevislägena är sådana där det finns utomstående vittnen eller annan teknisk bevisning. Utan sådan individuell bevisning måste bevisning kunna hämtas från internationella rapporter, i vart fall bevisning som kopplar en organisation till en händelse.

I målet är det ostridigt att militära styrkor har begått brott mot mänskligheten i Homs under 2012 samt att A har tjänstgjort i ett specialförband i detta område vid tiden då dessa överträdelser ägde rum. Han har gjort uttalanden som indikerar att han har haft ett eget deltagande i eller i vart fall haft kännedom om de övergrepp som skett och att han innan resan till Homs hade fått order som uppmanat till brott mot mänskligheten. Han har därefter med denna insikt och order rest till Homs. Landinformationen visar att specialstyrkornas funktion inte är sådan att deras uppgifter typiskt sett är att vakta myndighetsbyggnader. Dessa uppgifter strider därför mot tillgänglig och relevant landinformation. Eftersom Migrationsverket anser att uppgifterna om de alternativa uppdragen inte har gjorts sannolika måste utgångspunkten vara att A hade de uppgifter som specialistsoldater enligt landinformationen typiskt sett har. Tvång kan endast befria en person från personligt ansvar om hotet är överhängande. Alternativet att fly och simulera en skada...