Case nº B1346-16 of Supreme Court (Sweden), July 11, 2016

• Resolution Date: July 11, 2016
• Issuing Organization: Supreme Court (Sweden)

REFERAT

Södertörns tingsrätt

Allmän åklagare väckte åtal vid Södertörns tingsrätt mot K.A. för grov misshandel, med följande gärningsbeskrivning.

K.A. har med en kniv eller annat vasst föremål skurit J.B. i ansiktet. Det hände någon gång den 10 november 2015 vid Björnkullavägen 14, Huddinge, Huddinge kommun. J.B. fick smärta, blodvite och skärskador i ansiktet.

Brottet bör bedömas som grovt eftersom K.A. visade särskild hänsynslöshet och råhet genom att skära målsäganden i ansiktet, vilket kommer att leda till bestående ärrbildning.

K.A. begick gärningen med uppsåt.

K.A. åtalades också för narkotikabrott, ringa brott, bestående i att han vid samma tillfälle olovligen använt cannabis.

J.B. yrkade skadestånd av K.A.

K.A. förnekade grov misshandel och erkände ringa narkotikabrott. Han bestred skadeståndsyrkandet.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Evelina Englund) anförde följande i dom den 22 december 2015.

Bakgrund

K.A. och Y.H. bodde på ett asylboende på Björnkullavägen i Huddinge. På kvällen den 10 november 2015 fick de besök av J.B. och T.E. Alla fyra umgicks och drack alkohol. K.A. rökte cannabis. Efter några timmar lämnade J.B. och T.E. boendet och gick för att möta upp en taxi. På väg till taxin blev J.B. skuren i ansiktet på två ställen med ett vasst föremål. J.B. och T.E. kallade omedelbart på hjälp från några vakter i närheten. Polis anlände snabbt till platsen och kunde då se att en person kröp in genom ett fönster till asylboendet. Efter hundspårning från den plats där J.B. och T.E. befann sig och i riktning mot asylboendet hittades en blodig Ikeakniv. Kniven har lämnats för dna-undersökning, men undersökningen är inte klar. J.B. och T.E. har var för sig vid fotokonfrontation pekat ut K.A. som den som skadade J.B. med ett vasst föremål.

K.A:s identitet är inte fastställd. Han har uppgett att han är född 1999. Åklagaren har påstått att K.A. är minst 21 år gammal. Om K.A. döms för brott har hans ålder stor betydelse för vilket straff han ska få.

Utredningen

K.A. har hörts. Därutöver har förhör hållits med följande personer (deras roll i utredningen anges inom parentes):

- J.B. (målsägande)

- T.E. (vittne, vän till J.B., vittnesmålet har med hänsyn till hennes ålder redovisats genom uppspelning av videoförhör hos polisen)

- R.R. (vittne, anställd på asylboendet, har berättat att det finns Ikea-knivar där)

- Irena Dawidson (sakkunnigt vittne, rättsodontolog, har bedömt sannolik lägsta ålder utifrån K.A:s tandutveckling)

- Kristin Norell (sakkunnigt vittne från Nationellt forensiskt centrum - NFC, har jämfört en bild i ett pass med en bild på K.A.)

- Y.H. (vän till K.A., bodde på samma asylboende och var tillsammans med K.A., J.B. och T.E. på kvällen den 10 november 2015)

Åklagaren har som skriftlig bevisning fört fram bl.a. journalanteckningar, fotografier och rättsintyg beträffande J.B:s skador i ansiktet, bilder på K.A., på en upphittad blodig Ikea-kniv och på K.A:s leriga jacka. Beträffande frågan om K.A:s ålder har åklagaren hänvisat till information från tysk polis om att K.A. under annat namn dömts för brott, att K.A. i Tyskland identifierat sig med ett pass där det står att han är född 1988 och en annan id-handling där födelseåret anges vara 1986. Vidare har åklagaren hänvisat till sakkunnigutlåtanden från Irena Dawidson och Kristin Norell.

Tingsrätten har hållit syn, dvs. tittat på J.B:s ärr i ansiktet.

-  -  -.

Skälen för tingsrättens dom

K.A. ska dömas för grov misshandel och ringa narkotikabrott

K.A. ska dömas för de brott som åklagaren gjort gällande. Skälen för det är följande.

Grov misshandel

Att J.B. har blivit skuren i ansiktet med ett vasst föremål framgår av fotografier, journalanteckningar och rättsintyg. Frågan är om det har gått till på det sätt som åklagaren påstått och om det var K.A. som var gärningsmannen.

J.B. har berättat i enlighet med gärningsbeskrivningen. Hennes uppgifter framstår som både trovärdiga och tillförlitliga och får starkt stöd av T.E:s vittnesmål. Även T.E:s uppgifter bedöms som trovärdiga och tillförlitliga. Både J.B. och T.E. har pekat ut K.A. som gärningsmannen. Utöver vad de har berättat finns ett antal andra omständigheter som ger starkt stöd åt påståendet om att K.A. är gärningsmannen. Y.H. har uppgett att K.A. följde med J.B. och T.E. mot taxin. K.A:s jacka har påträffats lerig, vilket stämmer väl med att han skulle halkat på vägen såsom J.B. och T.E. berättat. Hundspårningen tillbaka mot asylboendet resulterade i att en blodig kniv påträffades; en kniv av samma typ som fanns på boendet. K.A. har uppgett att han inte minns något från kvällen och det har inte framkommit att det skulle finnas några tänkbara andra gärningsmän eller någon annan rimlig förklaring till J.B:s skador. Sammantaget är bevisningen sådan att det är ställt bortom rimligt tvivel att K.A. misshandlat J.B. i enlighet med gärningsbeskrivningen.

Frågan är om misshandeln ska betraktas som grov eller inte. De fysiska skadorna har blivit förhållandevis lindriga. Det rör sig dock om ett oprovocerat anfall med tillhygge på en fysiskt sett svagare person. Det skärande våldet har dessutom utövats mot ansiktet. Gärningen är mot bakgrund av dessa omständigheter så hänsynslös och rå att misshandeln ska betraktas som grov.

Ringa narkotikabrott

K.A. har erkänt ringa narkotikabrott. Erkännandet stöds av analysbeskedet.

Det är inte klarlagt att K.A. är äldre än 16 år

K.A. har uppgett att han är född 1999. Han har i Tyskland identifierat sig under annat namn, dels i ett pass med födelseåret angivet till 1988, dels i en annan id-handling där födelseåret angetts till 1986. Av förhören med J.B. och T.E. har framgått att han till J.B. uppgett att han egentligen är 22 år.

Den enda medicinska undersökning som gjorts för att utreda K.A:s ålder är en tandundersökning. Av den framgår att K.A:s tänder är färdigutvecklade och att hans sannolika lägsta ålder - med utgångspunkt i tandutvecklingen - är mellan 17,2 och 21,2 år. Det finns 2,5 procents chans att han är yngre än 17,2 år.

Bilden i det pass som K.A. visade upp i Tyskland har jämförts med en bild på K.A. Undersökningen har visat att det finns ett antal likheter och inga skillnader mellan K.A. och personen på passbilden. Det har bedömts att endast en person på hundra kan uppvisa samma likheter och avsaknad av olikheter. Det har, såvitt framkommit, inte utretts om passet är äkta eller ej.

Det är enligt tingsrättens mening oklart vilket beviskrav som ska gälla i fråga om en tilltalads ålder. Med hänsyn till att en felaktigt för högt antagen ålder får mycket ingripande effekter för den enskilde när det gäller straffmätning och val av påföljd bedömer tingsrätten att det åtminstone måste vara klarlagt att K.A. är äldre än de 16 år som han påstår (jfr Svea hovrätts dom den 16 oktober 2013 i mål B 905-13). Det finns mycket som talar för att K.A. inte uppgett sin verkliga ålder, kanske varken här eller i Tyskland. Det finns dock så stora osäkerhetsmoment i det nuvarande underlaget att tingsrätten väljer att utgå från den ålder som K.A. angett, nämligen 16 år.

Straffet ska bestämmas till ungdomsvård

Straffvärdet bestäms utifrån allvaret av K.A:s brott. Tingsrätten har kommit fram till att straffvärdet är ett års fängelse för en vuxen person. Eftersom tingsrätten utgår från att K.A. är 16 år gammal ska straffvärdet kortas ned i motsvarande mån. Om K.A. skulle dömas till fängelse skulle han få tre månaders fängelse.

Den grova misshandeln är en sådan gärning som normalt sett ska leda till fängelse för en vuxen person. För att en person under 18 år ska dömas till fängelse krävs dock synnerliga skäl. Tingsrätten anser inte att det i det här fallet finns synnerliga skäl. K.A. har ett uppenbart vårdbehov och det finns en vårdplan som innebär placering på ett HVB-hem med inriktning mot unga med kriminellt eller annat destruktivt beteende och missbruksproblematik. K.A. har också varit frihetsberövad (anhållen och sedan häktad) i sammanlagt sju veckor. Ungdomsvård får därför anses vara en tillräckligt ingripande påföljd.

K.A. ska betala skadestånd till J.B.

-  -  -

K.A. ska inte utvisas

Migrationsverket har inte kunnat lämna något yttrande över möjligheterna att utvisa K.A. men har angett att om hans hemland är Algeriet finns generellt inga hinder mot utvisning. K.A. ansökte om asyl i Sverige i september 2015 och angav som skäl att han ville jobba och studera i Sverige. K.A:s skyddsbehov kommer att bedömas i den asylutredning som ska göras.

Åklagaren har gjort gällande att utvisning ska ske därför att det brott som K.A. döms för är så allvarligt. Gränsen för när ett brott ska anses vara så allvarligt att det kan leda till utvisning går enligt praxis vid ett straffvärde på ett års fängelse. Gränsen är dock inte absolut. Det måste göras en avvägning mellan brottets allvar och de effekter som en utvisning får för den enskilde.

Straffvärdet i det här fallet ligger precis på gränsen till att motivera ett beslut om utvisning. Tingsrätten har vidare utgått från att K.A. bara är 16 år. Eftersom Migrationsverket inte bedömt K.A:s fall tillkommer också osäkerheten om hans asylskäl. Dessa omständigheter sammantaget leder till att tingsrätten väljer att avslå åklagarens begäran om utvisning.

-  -  -

Domslut

Tingsrätten dömde K.A. för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket BrB och för narkotikabrott, ringa brott, enligt 1 § första stycket 6 och 2 § narkotikastrafflagen (1968:64) till ungdomsvård. Yrkandet om utvisning ogillades. K.A. ålades att betala skadestånd till J.B. enligt hennes yrkande.

Svea hovrätt

Åklagaren överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle döma K.A. till fängelse samt utvisa honom med stöd av 8 a kap. 1 § andra stycket 1 och 2 utlänningslagen.

K.A. bestred åklagarens ändringsyrkande och påkallade för egen del att hovrätten skulle bedöma misshandeln som brott av normalgraden.

Åklagaren vidhöll att misshandeln skulle bedömas som grovt brott.

Hovrätten (hovrättsråden Christina Jacobsson och Claes Söderqvist, referent, tf...