Case nº T309-16 of Supreme Court (Sweden), December 20, 2016

• Resolution Date: December 20, 2016
• Issuing Organization: Supreme Court (Sweden)

REFERAT

Solna tingsrätt

J.D. väckte vid Solna tingsrätt den talan mot Skatteverket som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (rådmannen Anders Samuelson) anförde följande i dom den 30 juli 2015.

Bakgrund

J.D. har av misstag förväxlat ordningen på två siffror i sitt personnummer när han den 11 februari 2014 betalade in skatt (115 000 kr) till sitt skattekonto. Det aktuella beloppet krediterades en annan privatpersons (härefter A) skattekonto. När A:s skattekonto vid slutskatteberäkningen visade överskott underrättade Skatteverket, i enlighet med skyldigheten i 18 kap. 4 § skatteförfarandeförordningen, Kronofogden om överskottet. Eftersom A hade obetalda skulder i enskilda mål utmättes hela inbetalningen av Kronofogden och avräknades därefter mot de enskilda borgenärernas fordringar på A.

Yrkanden och inställning

J.D. har yrkat att Skatteverket ska förpliktas att till honom betala 115 000 kr jämte ränta -  -  -.

Skatteverket har bestritt käromålet. Det yrkade beloppet och räntan har vitsordats i och för sig.

-  -  -

Grunder

J.D.

I första hand är Skatteverket återbetalningsskyldigt enligt principerna om condictio indebiti då någon rättsgrund för betalning till det felaktiga kontot inte förelåg och Skatteverket redan vid mottagandet av beloppet råkat i ond tro då det inte fanns någon betalningsskyldighet för J.D. att betala in på A:s konto.

I andra hand är Skatteverket skyldigt att betala eftersom Skatteverket eller annan gör obehörig vinst. I tredje hand är Skatteverket skyldigt att betala då betalningen var ett förklaringsmisstag och Skatteverket var i ond tro om misstaget.

Skatteverket

J.D:s inbetalning till skattekontot är inte en sådan misstagsbetalning som gör att principen om condictio indebiti är tillämplig. För att den nämnda principen ska vara tillämplig krävs att den som har mottagit en inbetalning är identisk med den fysiska eller juridiska person som behållit eller på annat sätt tillgodogjort sig betalningen.

Skatteverket har varit skyldigt att upplysa Kronofogden om att ett överskott uppkommit på A:s skattekonto. Skatteverket är inte rätt part att rikta ett återkrav mot, utan J.D. får istället kräva den eller de borgenärer som genom utmätningen av överskottet på skattekontot fått hela eller delar av sin fordran betald.

En eventuell återbetalningsskyldighet för Skatteverket är i vart fall begränsad till sådan del av misstagsinbetalningen som Skatteverket kan disponera över. Det inbetalda beloppet finns varken kvar som ett överskott på skattekontot och har inte heller avräknats mot innehavarens obetalda skatter eller avgifter. Att Kronofogden utmätt beloppet gör inte att Skatteverket förfogat över inbetalningen på ett sätt som gjort att återbetalningsskyldighet uppkommit för Skatteverket.

Skatteverket har inte heller gjort någon obehörig vinst med anledning av misstagsinbetalningen på skattekontot. Skatteverket har inte fått betalning för någon fordran eller på annat sätt tillgodogjort sig medel som rätteligen skulle tillkomma någon annan.

Om J.D:s inbetalning ska ses som ett förklaringsmisstag så bör det eventuella förklaringsmisstaget vara riktat mot A eller A:s borgenärer som genom Kronofogdens utmätning fått fordringar betalda.

Omständigheter

J.D.

Staten har varit i ond tro beträffande betalningen. J.D. har kort tid efter att han fått besked om ställningen på sitt skattekonto påpekat misstaget till Skatteverket. A har inte på något sätt disponerat pengarna utan förhållit sig helt passiv. Den avstämning av skattekontot som sker gör inte att Skatteverket hamnar i god tro, se NJA 2011 s. 739. Att Skatteverket därefter underrättar Kronofogden om överskott på kontot förändrar inte läget. Att Skatteverket är rätt part framgår tydligt av NJA 2011 s. 739.

Det går inte att ange namn vid betalning till skattekonto utan bara personnummer. Skatteverket borde innan de skickar pengarna vidare för exekutiv åtgärd kontrollera att de medel som finns på kontot tillhör kontohavaren. En skattebetalare är mer utsatt än en konsument. Inbetalningssystemet är konstruerat så att en persons betalning till Skatteverkets girokonto automatiskt slussas vidare till ett skattekonto. Skatteverket stämmer inte av de pengar som betalas in till girot och följden måste bli ett stort ansvar för mottagaren (Skatteverket/staten). Utrymmet för Skatteverket att inte betala tillbaka är mycket begränsat.

A:s borgenärer gör en obehörig vinst till följd av Skatteverkets bristande rutiner, vilket Skatteverket måste svara för.

Skulle återbetalning inte ske på grundval av principerna om condictio indebiti är förfarandet att informera Kronofogden om att det finns ett överskott på skattekontot utan att kontrollera att medlen på skattekontot verkligen tillhör kontohavaren vårdslöst och skadeståndsgrundande.

Skatteverket

Condictio indebiti innebär att den som av misstag betalat ett belopp till någon har rätt att få beloppet återbetalat. I huvudsak är det då fråga om ett tvåpartsförhållande. I detta fall finns fler parter än så. Dels J.D., dels Skatteverket, dels A, dels Kronofogden och dels A:s borgenärer. Det är viktigt att hålla isär Skatteverkets och Kronofogdens roller. Det är Kronofogden som självständigt verkställer utsökningsmål och Skatteverket som självständigt hanterar skattekonton. Det saknas ett klart samband mellan misstagsinbetalaren och mottagaren och inte heller finns någon identitet mellan mottagaren och den som slutligen tillgodogjort sig inbetalningen. Detta innebär att misstagsinbetalningen inte omfattas av principen om condictio indebiti. Eftersom Skatteverket inte tagit del av eller på något sätt förfogat över misstagsinbetalningen kan situationen inte jämföras med den som var aktuell i NJA 2011 s. 739. Det ifrågasätts om det verkligen är i linje med principen om condictio indebiti att ålägga en part, som varken förfogat eller tagit del av en misstagsbetalning, återbetalningsskyldighet. Rimligare vore att i annan ordning pröva om de som mottagit misstagsinbetalningen har en återbetalningsskyldighet.

När en insättning felaktigt sker på ett skattekonto och skatter och avgifter sedan helt eller delvis betalas är Skatteverket enligt NJA 2011 s. 739 den betalningsmottagare som återkravet ska riktas mot. I rättsfallet var dock inte aktuellt för HD att ta ställning till vad som bör gälla när en felaktig insättning görs på ett skattekonto och detta sedan leder till att Kronofogden utmäter beloppet för annan än Skatteverkets fordringar. Skatteverket har i ett sådant fall inte fått någon betalning eller annan vinning av insättarens misstag. Det saknas därför grund eller möjlighet för Skatteverket att återbetala det utmätta beloppet. Det liknar då istället ett skadeståndsansvar och det har inte varit fråga om fel eller försumlighet från Skatteverkets sida varför det skulle i så fall bli fråga om strikt ansvar.

Skatteverket har inte till följd av betalningen fått några som helst ekonomiska eller andra fördelar på någon annans bekostnad. Att de enskilda borgenärerna eventuellt gjort en obehörig vinst kan inte medföra att Skatteverket är återbetalningsskyldigt.

Skatteverket har inte varit mottagare av misstagsinbetalningen. Ett eventuellt förklaringsmisstag kan därför inte ha varit riktat mot Skatteverket.

Vad gäller den alternativa grunden gällande skadeståndsansvar regleras Skatteverkets skadeståndsansvar för förmögenhetsskada uttömmande i 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Det är inte visat att Skatteverket vid myndighetsutövning genom fel eller försummelse orsakat J.D. förmögenhetsskada.

En återbetalningsskyldighet för Skatteverket i en situation som denna skulle möjliggöra bedrägerier. Två gäldenärer skulle då på förhand kunna komma överens om att hävda misstagsinbetalning. Den mottagande gäldenären skulle få sina skulder betalda och den inbetalande gäldenären skulle återfå inbetalningen från Skatteverket.

Utredning m.m.

Ingen av parterna har åberopat någon bevisning då de faktiska omständigheterna i målet är ostridiga.

Tingsrätten har med stöd av 42 kap. 18 § första stycket femte punkten RB avgjort målet utan huvudförhandling. Parterna har getts tillfälle att slutföra sin talan.

Domskäl

Frågan som tingsrätten har att ta ställning till är om Skatteverket är skyldigt att återbetala det felaktiga inbetalade beloppet till J.D.

Är Skatteverket återbetalningsskyldigt till följd av principerna 
om condictio indebiti?

I 64 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) och 14 kap. skatteförfarandeförordningen (2011:1261) finns bestämmelser som reglerar hur och när Skatteverket ska betala tillbaka överskott på en skattskyldigs skattekonto till skattekontoinnehavaren. I det nu aktuella fallet är det dock inte den skattskyldige själv som av misstag gjort en inbetalning till sitt konto utan en annan skattskyldig. Civilrättsliga regler måste därför bli tillämpliga (jfr NJA 2011 s. 739 p. 12).

Med en felaktig utbetalning (solutio indebiti) avses den situationen när någon felaktigt betalar ett belopp till någon som inte ska ha betalning, exempelvis på grund av att det inte finns någon skuld eller att betalning skett med för stort belopp. Återkravsrätten vid felaktiga betalningar benämns condictio indebiti. Någon lagregel om condictio indebiti finns inte, men huvudregeln har sedan länge ansetts vara att betalningen ska gå åter. Från huvudregeln finns dock vissa undantag, exempelvis om mottagaren i god tro inrättat sig efter betalningen.

Någon rättsgrund för J.D:s inbetalning till A:s skattekonto fanns inte. Tingsrätten anser därför, trots att Skatteverket inte är den som slutligen behållit betalningen, att betalningen utgör en sådan felaktig betalning på vilken principerna om condictio indebiti är tillämpliga (jfr NJA 2011 s. 739).

Skatteverket har invänt att rätt part att rikta ett eventuellt återkrav mot är de borgenärer som fått betalt för sina fordringar genom utmätningen på A:s skattekonto. Tingsrätten gör i denna del följande bedömning. J.D. har betalat in beloppet till Skatteverkets bankgiro, varifrån pengarna automatiskt har slussats till...