Case nº UM2630-17 of Migrationsöverdomstolen, March 05, 2018

• President: 1
• Resolution Date: March 05, 2018
• Issuing Organization: Migrationsöverdomstolen

REFERAT

Klaganden i målet, A, är gift med en man - här kallad F, som är medborgare i Eritrea. Han beviljades i september 2014 permanent uppehållstillstånd och flyktingstatusförklaring (jfr 4 kap. 1 och 3 §§ utlänningslagen [2005:716]). Till Migrationsverket hade F lämnat uppgifter om sin maka A och deras fyra barn B-E (barnen).

I maj 2015 ansökte A och barnen, samtliga medborgare i Eritrea, om uppehållstillstånd m.m. på grund av anknytning till F. Migrationsverket beslutade den 4 oktober 2016 att avslå A:s ansökan. Som skäl för beslutet anfördes att A saknade hemlandspass och hon kunde inte omfattas av bevislättnadsregeln eftersom hon hade möjlighet att skaffa ett hemlandspass. De handlingar som hon hade gett in och de uppgifter hon och maken hade lämnat kunde inte styrka hennes identitet. Samma dag avvisade Migrationsverket barnens ansökningar med motiveringen att barnens identiteter inte var styrkta, att de var minderåriga och saknade behörighet att själva lämna in en ansökan om uppehållstillstånd samt att A inte hade gjort sannolikt att hon är förälder och ställföreträdare för barnen.

A överklagade Migrationsverkets beslut och yrkade att hon och barnen skulle beviljas uppehållstillstånd samt att en DNA-analys skulle göras för att fastställa släktskapet med F. Till stöd för sin och barnens talan anförde hon i huvudsak följande. Eftersom maken F lämnat Eritrea illegalt, kan hon och barnen inte få pass eller andra identitetshandlingar från någon eritreansk myndighet eller ambassad. F är politisk flykting och aktiv motståndare till Eritreas regering.

Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2017-02-20, ordförande Gustafson), beslutade genom den överklagade domen att avslå yrkandet om DNA-analys samt avslå överklagandet i övrigt med i huvudsak följande motivering.

För att en utlänning ska kunna beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning måste som huvudregel dennes identitet vara klarlagd (MIG 2011:11). Identiteten klarläggs i normalfallet genom att sökanden uppvisar ett giltigt hemlandspass. Även andra bevis för identiteten kan vara tillräckliga. Detta får bedömas från fall till fall enligt principen om fri bevisprövning. Bevislättnad kan under vissa omständigheter medges om det är omöjligt för den sökande att genom traditionella bevismedel visa sin identitet (MIG 2012:1).

Av landinformationen framgår att det är möjligt att få ett eritreanskt hemlandspass utfärdat, även för den som lämnat landet illegalt. A har inte försökt att få hemlandspass till sig och barnen och F har inte angett några skäl till varför A inte kan passera gränsen till Sudan eller andra länder. A har därmed inte uttömt alla möjligheter att få hemlandspass utfärdat till sig själv och till barnen. A kan därför inte åtnjuta bevislättnad, vilket innebär att hennes identitet ska vara klarlagd för att uppehållstillstånd på grund av anknytning ska kunna beviljas. De handlingar som getts in är inte tillräckliga för att klarlägga A:s identitet. Hon har inte heller genom övrig utredning i målet eller på annat sätt lyckats klarlägga sin identitet. Gällande barnen har det inte framkommit skäl att göra någon annan bedömning än den Migrationsverket redan har gjort.

A och barnen överklagade domen och yrkade att de skulle beviljas uppehållstillstånd, arbetstillstånd samt främlingspass. För det fall uppehållstillstånd m.m. inte kunde beviljas på befintliga handlingar yrkades att Migrationsöverdomstolen skulle inhämta DNA-analys för att styrka släktskapet med F. De anförde bl.a. följande.

Rätten till familjeåterförening är stark och skyddas av en rad internationella överenskommelser. Europadomstolen har i målet El Ghatet mot Schweiz (dom den 8 november 2016, appl. no. 56971/10) prövat huruvida en kränkning skett av artikel 8 i Europakonventionen och domstolen noterar att i mål som rör familjeåterförening och artikel 8 ska stor vikt läggas vid minderåriga barns särskilda omständigheter, såsom ålder, situation i hemlandet och beroendeförhållande till sina föräldrar.

Av nationell rättspraxis följer att en individuell bedömning ska göras mellan statens intresse av att kontrollera en utlännings identitet och rätten till familjeåterförening. Vid en sådan proportionalitetsbedömning kan det finnas skäl att i vissa situationer göra en annan bedömning av beviskravet än vad som följer av huvudregeln i MIG 2011:11.

F har status som flykting. Det kan knappast anses rimligt att kräva av anhöriga till flyktingar att de ska tvingas uppsöka hemlandets myndigheter för att ordna pass. Ett sådant förfarande, som uppmärksammar eritreanska myndigheter på att familjemedlemmar lämnar Eritrea illegalt, kan naturligtvis även försätta släktingar i Eritrea i fara. Det föreligger flera anledningar till att A och barnen ska beviljas bevislättnad. De befinner sig i Etiopien, ett land som saknar eritreansk beskickning och som dessutom har ett spänt förhållande till Eritrea. De vistas där som flyktingar sedan de illegalt lämnat sitt hemland. För att kunna vända sig till eritreanska myndigheter måste de ta sig landvägen till Sudan (de kan inte flyga utan pass) för att ansöka om pass. En sådan resa vore i sig livsfarlig. Det finns en historik av deporteringar av eritreaner från Sudan till Eritrea. Enligt UNHCR har detta skett systematiskt under en längre tid och enligt Human Rights Watch sker deportering av eritreaner regelbundet. I de fall en eritrean ansöker om pass vid eritreansk beskickning blir personen tvungen att skriva under ett s.k. ångerbrev, i vilket man ber om ursäkt och säger sig vara beredd att avtjäna ett straff vid ett eventuellt återvändande. Detta kan inte ses som ett rimligt krav på en sökande eftersom det innebär en kränkning av dennes mänskliga rättigheter - rätten att lämna sitt hemland. Även en tvångsskatt måste betalas, vilken...