Case nº UM9168-16 of Migrationsöverdomstolen, September 06, 2017

• President: 1
• Resolution Date: September 06, 2017
• Issuing Organization: Migrationsöverdomstolen

REFERAT

SS har tidigare haft uppehållstillstånd för studier i Sverige under perioden den 14 mars 2005 till den 15 januari 2008. Han beviljades uppehålls- och arbetstillstånd för att arbeta som marknadsundersökare/analytiker hos ett konsultbolag under perioden den 20 april 2010 till den 19 april 2012. Den 9 mars 2012 lämnade SS in en ansökan om förlängt tillstånd, denna gång avseende anställning som marknadsundersökare/analytiker hos ett investeringsbolag (bolaget), eftersom hans tidigare anställning på grund av organisationsförändringar förts över till detta bolag. Under utredningen av hans ansökan vid Migrationsverket framkom att SS på grund av arbetsbrist blivit uppsagd från sin tidigare anställning och att han varit arbetslös i elva månader under perioden den 1 februari 2011 t.o.m. den 31 december 2011. Migrationsverket informerade SS om att han inte kunde beviljas förlängt arbetstillstånd och SS lämnade Sverige den 22 februari 2013.

Den 20 mars 2013 beviljades SS uppehålls- och arbetstillstånd för arbete som marknadsundersökare/analytiker hos bolaget för perioden den 20 mars 2013 till den 20 mars 2015. Den 4 mars 2015 ansökte han om permanent uppehållstillstånd, i andra hand förlängt uppehålls- och arbetstillstånd för samma anställning.

Migrationsverket avslog den 3 juni 2016 SS:s ansökan och beslutade samtidigt att utvisa honom. Som skäl för beslutet angav verket i huvudsak följande. SS har redan beviljats arbetstillstånd i fyra år. Ytterligare perioder med arbetstillstånd kan därför inte beviljas om det inte föreligger särskilda skäl enligt 6 kap. 2 a § utlänningslagen (2005:716). Eftersom huvudregeln är att tidsbegränsat arbetstillstånd får beviljas i högst fyra år, prövas först om det finns förutsättningar att bevilja permanent uppehållstillstånd. Det har framkommit att SS varit arbetslös i elva månader under sin första tillståndstid. Verket bedömer bl.a. med hänsyn till denna omständighet att SS inte erhållit en sådan anknytning till Sverige genom arbete som krävs för att kunna beviljas permanent uppehållstillstånd. SS har anfört att den långa väntetiden på drygt ett år på beslut i hans föregående ärende är särskilda skäl att beviljas ytterligare tid med tidsbegränsat tillstånd. Migrationsverket instämmer inte i detta. SS har varit arbetslös i elva sammanhängande månader. Det är inte en kort period av arbetslöshet varför inte heller det kan utgöra särskilda skäl att beviljas ytterligare tidsbegränsat tillstånd. Det föreligger inte några synnerligen ömmande omständigheter som utgör skäl att bevilja SS uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 6 § utlänningslagen.

SS överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen och yrkade att han skulle beviljas permanent uppehållstillstånd, i andra hand fortsatt tidsbegränsat uppehållstillstånd. Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2016-10-21, ordförande Lundberg), upphävde genom dom den 21 oktober 2016 det överklagade beslutet och visade målet åter till Migrationsverket för fortsatt handläggning. Migrationsdomstolen anförde i huvudsak följande skäl. SS har haft uppehållstillstånd på grund av arbete i sammanlagt fyra år och har under denna tid varit arbetslös under en period om elva månader. Det innebär att han under den perioden inte kan anses ha bidragit till samhällsutvecklingen och inte fått den starka anknytning till den svenska arbetsmarknaden som bör krävas för att permanent uppehållstillstånd ska beviljas. SS uppfyller därför inte förutsättningarna för att beviljas permanent uppehållstillstånd. Det kan dock finnas särskilda skäl för att ytterligare förlänga SS:s arbetstillstånd dels med hänsyn till att hans situation liknar den som exemplifieras i förarbetena, även om arbetslösheten i hans fall inte bestod av flera kortare perioder utan av en längre sammanhängande period, dels med hänsyn till att han både före och efter arbetslöshetsperioden haft i princip oavbruten anknytning till den svenska arbetsmarknaden genom sitt arbete hos bolaget, som hans senaste arbetstillstånd gällde för. SS har anfört att han är svår att ersätta, att det behövs tid för att lära upp någon annan i det arbete han utför och att han därför bör ges tid att avveckla sin verksamhet, vilket stöds av skrivelse från hans arbetsgivare. Migrationsverket har inte heller ifrågasatt detta. Att en utlänning under en kortare tid behöver ytterligare tillstånd att arbeta i Sverige för att slutföra en arbetsuppgift anges också i förarbetena som ett exempel på en situation då det kan bli aktuellt att bevilja förlängt arbetstillstånd på grund av särskilda skäl. Det finns sammantaget särskilda skäl för att bevilja SS arbetstillstånd i ytterligare en tid under förutsättning att han under sina tidigare tillståndsperioder även uppfyllt de övriga villkoren för tillståndet i 6 kap. 2 § utlänningslagen. Med hänsyn till instansordningsprincipen ankommer det på Migrationsverket att pröva om SS uppfyllt dessa villkor.

Migrationsverket yrkade att Migrationsöverdomstolen skulle upphäva migrationsdomstolens dom och fastställa Migrationsverkets beslut den 3 juni 2016. Migrationsverket anförde bl.a. följande.

I förarbetena till 6 kap. 2 a § utlänningslagen betonas att huvudregeln är att tidsbegränsat arbetstillstånd får beviljas för högst fyra år men att det bör finnas möjlighet till viss flexibilitet för att undvika att bestämmelsen blir ett hinder för arbetstagarens rörlighet. Förarbetena nämner två typexempel där särskilda skäl kan anses föreligga för att förlänga arbetstillståndet efter fyra år.

Det ena exemplet avser en utlänning som har haft uppehållstillstånd på grund av arbete i fyra år, men som på grund av flera korta arbetslöshetsperioder under denna tid stått utanför arbetsmarknaden på ett sådant sätt att permanent uppehållstillstånd inte kan påräknas. Detta har enligt Migrationsverkets interna riktlinjer godtagits som tre kortare arbetslöshetsperioder om tre månader vardera. Elva månader är en alltför lång...