Case nº UM5454-14 of Migrationsöverdomstolen, August 31, 2015

President:1
Resolution Date:August 31, 2015
Issuing Organization:Migrationsöverdomstolen
SUMMARY

Då det inte ansetts finnas ett särskilt beroendeförhållande mellan en ung man och hans mor som är flykting i Sverige, kan mannen inte beviljas uppehållstillstånd på grund av sin anknytning till henne. Det har inte heller ansetts finnas synnerliga skäl eller en rätt enligt artikel 8 i Europakonventionen som kan ge uppehållstillstånd.

 
FREE EXCERPT

REFERAT

AH:s mor beviljades permanent uppehållstillstånd och flyktingstatusförklaring i Sverige i februari 2012. I januari 2013 ansökte AH om uppehållstillstånd på anknytning till sin mor. Migrationsverket beslutade den 6 december 2013 att avslå ansökan eftersom verket bedömde att det varken förelåg ett särskilt beroendeförhållande mellan dem eller att situationen var udda och ömmande.

AH överklagade Migrationsverkets beslut till migrationsdomstolen och yrkade att han skulle beviljas permanent uppehållstillstånd. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. att det är ostridigt att han levt i hushållsgemenskap med sin mor och sina sju syskon och när de nu har fått uppehållstillstånd i Sverige blir han ensam kvar i hemlandet med sin far, som har misshandlat honom.

Migrationsverket bestred bifall till överklagandet.

Förvaltningsrätten i Malmö, migrationsdomstolen (2014-06-18, ordförande Geijer samt tre nämndemän, varav en skiljaktig), biföll AH:s överklagande och anförde bl.a. följande. Vid en sammantagen bedömning av omständigheterna i målet, med särskilt beaktande av moderns traumatiska upplevelser i hemlandet och det faktum att AH nu lever i en utsatt situation med den man som hon flytt ifrån samt att hon och sonen varit sammanboende fram till hennes flykt anser domstolen att nationell praxis restriktiva tolkning av begreppet särskilt beroendeförhållande i förevarande fall inte är förenligt med artikel 8 i Europakonventionen (den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna). Med beaktande härav är förutsättningarna för uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 a § första stycket 2 utlänningslagen (2005:716) uppfyllda och AH ska beviljas permanent uppehållstillstånd.

Migrationsverket överklagade migrationsdomstolens dom och yrkade att Migrationsverkets beslut skulle fastställas. Till stöd för överklagandet anförde Migrationsverket i huvudsak följande.

Nationell tolkning av begreppet "särskilt beroendeförhållande" strider inte mot Europakonventionens artikel 8. Det av lagstiftaren uppställda kravet på ett särskilt beroendeförhållande innebär att det, utöver det naturliga band som finns mellan nära anhöriga, måste finnas ytterligare faktorer som gör att dessa inte kan leva åtskilda från varandra. Det faktum att AH:s mor beviljats uppehållstillstånd som flykting får betydelse endast om han anses ingå i hennes kärnfamilj.

Enligt nationell rätt tillämpas principen om familjens enhet på makar och minderåriga barn medan också övriga familjemedlemmar kan beviljas uppehållstillstånd enligt denna princip efter en individuell bedömning. Praxis från Europadomstolen för mänskliga rättigheter angående rätten till familjeliv rör sådant familjeliv som är etablerat på en medlemsstats territorium av utlänningar som lagligen uppehåller sig där. Europakonventionen inkluderar inte en rättighet att etablera ett familjeliv i en specifik stat. Europadomstolens praxis rörande rätten till privatliv och familjeliv rör tvärtom fall där fråga varit om utvisning av personer som under lång tid uppehållit sig lagligen på en medlemsstats territorium. AH och hans mor har inte rest tillsammans till Sverige och därefter obrutet levt tillsammans i Sverige från det att AH var ett barn tills han blev vuxen. Sammanboendet har alltså inte kvarstått vid tidpunkten för prövningen av frågan om uppehållstillstånd. Inte heller är han en ung vuxen som ska utvisas till hemlandet efter långvarig legal vistelse i Sverige tillsammans med nära familjemedlemmar. I målet är tvärtom ostridigt att AH stannat kvar i hemlandet vid moderns avresa, att han numera är en vuxen ung man som är fortsatt boende i hemlandet där också andra släktingar är bosatta. Förevarande fall skiljer sig därmed från den praxis från såväl Europadomstolen som från Migrationsöverdomstolen som migrationsdomstolen lagt till grund för sin bedömning. Det strider inte mot Europakonventionens artikel 8 eller principen om familjens enhet att göra en individuell bedömning av omständigheterna och därvid ställa krav på att det föreligger ett särskilt beroendeförhållande mellan släktingarna för att familjens enhet ska anses bestå och uppehållstillstånd kunna beviljas. Det följer inte heller av artikel 8 att stater generellt har en positiv skyldighet att skydda rätten till familjeliv genom en skyldighet att bevilja en ansökan om uppehållstillstånd på grund av familjeåterförening motsvarande den i förevarande fall. I vart fall har stater ett legitimt intresse av att inskränka rätten till familjeliv i enlighet med Europakonventionens artikel 8.2.

AH bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande.

Det är i ärendet ostridigt att han har haft hushållsgemenskap med sin mor och sina sju syskon, som han i stor utsträckning tagit hand om under sin mors frånvaro. Han är en hemmavarande, ensamstående, nyligen fylld 19 åring som alltid...

To continue reading

REQUEST YOUR TRIAL