Case nº UM3055-14 of Migrationsöverdomstolen, December 19, 2014

President1
Resolution DateDecember 19, 2014
Issuing OrganizationMigrationsöverdomstolen

REFERAT

  1. (UM5998-14)

    A ansökte den 30 april 2014 om uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige och åberopade asylskäl. Under asylutredningen svarade han på fråga från Migrationsverket att han godtar det offentliga biträde som Migrationsverket förordnar. A uppgav under utredningen att han vistats i Ungern med giltig visering men att han reste från Ungern till Libanon den 24 december 2013 och sedan inte vistades på medlemsstaternas territorium förrän den 29 april 2014 då han anlände till Sverige.

    Den 19 juni 2014 beslutade Migrationsverket att avvisa A:s ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd och att överföra honom till Ungern. Som skäl för beslutet angav Migrationsverket i huvudsak att Ungern, i enlighet med bestämmelserna i Dublinförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat) var ansvarig stat att pröva A:s ansökan om asyl mot bakgrund av att han hade beviljats visering i Ungern och att de ungerska myndigheterna hade accepterat att han överförs dit.

    Samma dag beslutade Migrationsverket att avslå A:s begäran om offentligt biträde. Som skäl för beslutet angav Migrationsverket följande. A:s ärende handläggs enligt Dublinförordningens bestämmelser. Av Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2008:7 framgår att det saknas förutsättningar enligt 18 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) för en domstol att förordna offentligt biträde i mål om överföring enligt Dublinförordningen. Detta gäller enligt Migrationsverket också ärenden som handläggs av verket som första instans. Det saknas även förutsättningar enligt Dublinförordningen att förordna ett offentligt biträde för honom.

    A överklagade Migrationsverkets beslut i fråga om överföring samt beslutet i fråga om offentligt biträde.

    Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2014-07-21, ordförande Green), biföll överklagandet i fråga om offentligt biträde och angav bl.a. följande som skäl för sitt avgörande. Det av Migrationsverket angivna avgörandet avser tillämpning av den tidigare gällande Dublinförordningen (rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat). A kom in med sin asylansökan den 30 april 2014. Hans ärende ska således handläggas enligt den nu gällande Dublinförordningen. Vare sig utlänningslagens reglering eller Migrationsöverdomstolens avgörande är således direkt tillämpliga i det aktuella fallet. Under de nu rådande förhållandena anser domstolen att Dublinförordningens regler om juridiskt biträde äger direkt tillämplighet. Av artikel 27.6 i Dublinförordningen följer en skyldighet för medlemsstaterna att, med vissa undantag, förordna om offentligt biträde när ett ärende handläggs enligt förordningen (se även Migrationsöverdomstolens avgörande den 28 april 2014 i mål nr UM 1889-14). Enligt migrationsdomstolens uppfattning ger förordningens ordalydelse inte något tydligt stöd för att rätten till bistånd skulle vara begränsad till endast ett överklagandeförfarande och således, i Sveriges fall, till prövningen i domstol. En sådan begränsning skulle inte heller vara ändamålsenlig med tanke på att prövningens tyngdpunkt ska ligga i första instans. Det hade naturligtvis varit önskvärt att förändringarna i utlänningslagstiftningen till följd av förordningen hade varit införda i anslutning till att denna trädde i kraft, och inte som nu åtskilliga månader därefter. Den eventuella oklarhet som får anses råda bör enligt domstolens uppfattning inte drabba enskilda, varför utrymmet för att förordna biträde i vart fall inte bör tolkas restriktivt. Migrationsdomstolen finner att omständigheterna i målet är sådana att A är berättigad till offentligt biträde enligt Dublinförordningen.

    I målet har upplysts att ungerska myndigheter den 30 juni 2014 återkallade tidigare meddelad accept av överföringen av A. Med anledning därav beslutade Migrationsverket den...

To continue reading

Request your trial

VLEX uses login cookies to provide you with a better browsing experience. If you click on 'Accept' or continue browsing this site we consider that you accept our cookie policy. ACCEPT