Case nº B564-13 of Hovrätten för Övre Norrland, September 23, 2014

• Resolution Date: September 23, 2014
• Issuing Organization: Hovrätten för Övre Norrland

REFERAT

Lycksele tingsrätt

Åklagaren väckte åtal mot L.J.O. och yrkade ansvar för bl.a. jaktbrott enligt följande gärningsbeskrivning:

L.J.O. har dels den 13 september 2011 och dels den 22 september 2012 inom Storumans kommun med uppsåt eller av grov oaktsamhet jagat och fällt älg på de privata markerna Tärna Stensele Allmänningsskog område 10 respektive Hällnäs 1:2 och då brutit mot en för jakten väsentlig bestämmelse. Detta genom att han före dessa jakttillfällen inte tagit kontakt och träffat en överenskommelse med jaktlagen på dessa marker angående jaktens bedrivande.

---

L.J.O. bestred ansvar för brott. Han erkände de faktiska omständigheterna. När det gäller åtalet för jaktbrott anförde han att hans renskötselrätt avseende de aktuella områdena inte kan upphävas genom länsstyrelsens beslut om jaktens bedrivande.

UTREDNINGEN

Åklagaren åberopade som skriftlig bevisning kartbilder, fotografi samt licenser med villkor.

L.J.O. hördes över åtalet. På åklagarens begäran hölls förhör i målsägandeförhörets form med vice jaktledaren I.S. och jaktledaren K.P. (angående jakten den 13 september 2011) och med jaktledaren H.Å. och B.Å. (angående jakten den 22 september 2012), samtliga företrädare för respektive jaktlag. På åklagarens begäran hölls vittnesförhör med juristen A.S. vid Länsstyrelsen Västerbottens län.

Tingsrätten (rådmannen Henrik Aspegren med nämnd) anförde i dom den 14 juni 2013 bl.a. följande.

DOMSKÄL

L.J.O. döms för jaktbrott

Inledningsvis är följande utrett. L.J.O. har jagat och fällt älg på de marker och vid de tidpunkter som åklagaren har påstått. De aktuella områdena är dubbelregistrerade vilket innebär att både de privata markägarna och L.J.O:s sameby enligt licens har rätt att jaga på de aktuella markerna.

Enligt 33 § första stycket jaktlagen (1987:259) får jakt efter älg ske efter licens av länsstyrelsen och inom ett område som länsstyrelsen har registrerat (licensområdet). Enligt 7 § jaktförordningen (1987:905) får naturvårdsverket meddela föreskrifter om bl.a. licens för jakt efter älg. Naturvårdsverket har beslutat om föreskrifter beträffande jakten (NFS 2011:7), att gälla från den 1 första januari 2012. I 45 § nämnda föreskrifter framgår att länsstyrelsen, om det finns särskilda skäl, får besluta om ytterligare villkor för jakten. Motsvarande reglering fanns även före den 1 januari 2012 (23 § i NFS 2002:19).

L.J.O. påstås ha brutit mot ett länsstyrelsens villkor i licensen genom att han inte har tagit kontakt och träffat en överenskommelse med jaktlagen på de privata marker han har jagat och fällt älg på. L.J.O. har invänt att villkoret i licensen som föreskriver just detta, är diskriminerande mot medlemmar i samebyn och måste underkännas. Frågan tingsrätten måste pröva är om villkoret i jaktlicensen är utformat på sådant sätt att L.J.O. inte kan hållas ansvarig för att ha brutit mot det.

Av länsstyrelsens villkor framgår att, för att få en från säkerhetssynpunkt godtagbar jakt, en medlem i sameby endast får bedriva älgjakt på kronomark ovan odlingsgränsen om inte annat överenskommes med jaktlagen på privata marker. Enligt tingsrättens mening omfattas villkor som rör säkerheten vid jakt vid s.k. dubbelregistrering av den rätt som enligt ovan tillkommer länsstyrelsen att besluta om ytterligare villkor för jakten.

Samebyn har samma rätt att jaga på området som markägarna. A.S. har omvittnat att detta också är länsstyrelsens uppfattning. Av det aktuella villkorets ordalydelse framgår emellertid att om medlemmen i samebyn inte träffar en överenskommelse med jaktlaget på den privata marken, har medlemmen inte rätt att jaga där. Att villkoret ska tolkas på detta sätt har A.S. bekräftat. Hon har vidare berättat att något samrådsförfarande med jakträttsinnehavarna inte ägt rum innan länsstyrelsen meddelade det aktuella villkoret. Länsstyrelsens villkor ger således i praktiken markägarna möjlighet att förhindra att samebyn jagar på de aktuella områdena.

När det gäller frågan om L.J.O., trots det ovan sagda, varit skyldig att följa villkoret bör, enligt tingsrättens mening, avgörande vikt läggas vid att det intresse som det aktuella villkoret avser att skydda är människors liv och säkerhet vid jaktens bedrivande. Oavsett om L.J.O., vid en talan i annan ordning, skulle vinna framgång vid en prövning av dagens reglering av den s.k. dubbelregistreringen menar tingsrätten att han varit skyldig att följa den aktuella säkerhetsbestämmelsen.

L.J.O. har själv berättat att han känt till villkoret i licensen men inte gjort något försök att ta kontakt med någon i jaktlagen för att låta dem veta när han hade för avsikt att jaga på marken. Han har...