Case nº T620-12 of Hovrätten för Övre Norrland, October 03, 2013

Resolution Date:October 03, 2013
Issuing Organization:Hovrätten för Övre Norrland
SUMMARY

S.k. fri culpabedömning. Brandförsvar har inte ansetts vara försumligt vid släckning och eftersläckning av köksbrand i hyreshus, när köksbranden efter brandförsvarets insats spridit sig och övertänt hela huset.

 
FREE EXCERPT

REFERAT

BAKGRUND

Den 24 december 2008 kl. 16.24 fick brandförsvaret i Umeå larm om en brand i ett flerbostadshus på Geografigränd 2 i Umeå. Fastigheten bestod av tre huskroppar sammanbyggda till ett U, med tre-fyra våningsplan och totalt nio trapphus med 70 lägenheter. En kastrull med olja hade fattat eld i köket i en lägenhet på översta planet.

Brandförsvaret var på plats efter knappt tio minuter och släckte den synliga branden. Den totala tiden från brandstart till det att branden var släckt har beräknats till 15-20 minuter. Brandmännen sökte därefter av det eldhärjade området i lägenheten dels okulärt, dels med en så kallad värmekamera. Värmekameran indikerade bland annat förhöjd temperatur bakom köksskåpen, vilket föranledde att brandmännen bröt upp skåpen och vidtog ytterligare släckningsåtgärder tills dess sjunkande temperaturer kunde konstateras. Brandmännen undersökte då också temperaturen i imkanalen (ventilationskanalen från köksfläkten) upp till det att kanalen krökte. Mätningar i kanalen visade på låga och sjunkande temperaturer. Brandmännen undersökte inte krypvinden där imkanalen mynnade ut i en samlingslåda. Lägenheten vädrades ut. I syfte att eventuell brandspridning skulle kunna upptäckas installerade brandmännen ett mobilt larm med tre rökdetektorer i lägenheten. Kl. 17.50 avslutades räddningsinsatsen.

Cirka åtta timmar senare, kl. 00.45 den 25 december 2008, fick brandförsvaret ett nytt larm om rökutveckling i fastigheten. En brand hade brutit ut på husets krypvind. Cirka 10-15 minuter efter brandförsvarets ankomst skedde en övertändning av hela vinden. Branden blev omfattande och hela fastigheten totalförstördes. Den inledande branden i kastrullen hade spridit sig upp i lägenhetens imkanal och vidare upp till vinden till en samlingslåda för imkanaler och sedan vidare till ett ventilationsrör för frånluftskanalen. Frånluftsventilationsröret var beklätt med isolering, som bland annat hade en brandskyddande funktion. I anslutningen mellan ventilationskanalen och samlingslådan fanns det en springa eller glipa där isolerande material saknades. Ventilationsröret hade därför direktkontakt med den sågspånsisolering, som husets krypvind isolerats med. Träspånet antändes, varvid en glödbrand uppstod. Denna blossade dock inte upp förrän ca åtta timmar senare, vilket föranledde den andra räddningsinsatsen.

Skadorna på själva fastigheten uppgick till omkring 100 miljoner kronor eller mer. Vissa lägenhetsinnehavare hade försäkring hos Folksam ömsesidig sakförsäkring (Folksam). Folksam utbetalade, i egenskap av försäkringsgivare, försäkringsersättning för uppkomna skador. I och med detta övertog Folksam försäkringstagarnas rätt att kräva ersättning från skadevållare.

Umeå kommun ansvarade för brandförsvaret.

Umeå tingsrätt

Folksam yrkade att tingsrätten skulle förplikta Umeå kommun att till Folksam betala 5 290 391 kronor jämte ränta.

Umeå kommun (kommunen) bestred Folksams yrkanden.

Folksam anförde, såvitt nu är av intresse, följande som grund för talan. Personal anställd i kommunens brandförsvar har genom fel eller försummelse i tjänsten eller vid myndighetsutövning den 24 december 2008 vållat de skadelidande sakskada. Kommunen ansvarar för brandförsvarets personal i egenskap av principal. Enligt skadeståndslagen 3 kap. 1 § första stycket 1 eller 3 kap. 2 § första stycket 1 är kommunen därmed skyldig att utge ersättning för skadorna. Kostnaden för åtgärdandet av skadorna uppgår till yrkat belopp. Brandförsvarets fel eller försummelse har bestått i att brandförsvaret inte vidtagit tillräckliga åtgärder och kontroller vid släcknings- och eftersläckningsarbetet och inte tillförsäkrat sig om att adekvat efterbevakning av branden kom till stånd. Brandförsvaret borde ha företagit en mer noggrann kontroll av att lägenhetsbranden inte spridit sig via ventilationen. En kontroll av vinden eller utplacering av bevakningsutrustning eller personal på vinden borde ha skett.

Kommunen anförde, i nu aktuell del, följande som grund för dess inställning. Brandförsvaret agerade inte vårdslöst i tjänsten eller vid myndighetsutövning i samband med släcknings- och eftersläckningsarbetet vid lägenhetsbranden. Det förelåg ett monterings-/konstruktions-/funktionsfel i ventilationskanalen vilket medförde att ventilationssystemet inte upprätthöll det föreskrivna brandtekniska skyddet. Denna brist var orsaken till att branden spred sig till krypvinden. Om ventilationskanalen hade varit intakt och upprätthållit föreskrivet brandskydd skulle den totalförstörande branden aldrig ha uppstått.

Folksam anförde även som grund att brandförsvaret var försumlig vid överlämning av ansvaret för efterbevakningen av brandplatsen till fastighetsägaren.

UTVECKLING AV GRUNDER

Folksam

Den inledande branden i kastrullen antände fett i imkanalen, vilket ledde till att branden spred sig upp till samlingslådan på krypvinden. Mineralullsisoleringen slöt inte helt tätt mot samlingslådan, vilket möjliggjorde att branden kunde komma i kontakt med träspånet och sprida sig vidare. Antändningen skedde inte på något annat ställe än vid "glipan". Det är dock inte klarlagt att den totalförstörande branden aldrig skulle ha uppstått för det fall att ventilationskanalen hade varit intakt. En brandspridning hade kunnat ske till något annat ställe på grund av den höga temperaturen, ca 600 grader Celsius, i imkanalen. Antändningstemperaturen i homogent trä är 400 grader Celsius. Fett antänder redan vid 250 grader Celsius.

Det är välkänt att träspån kan bilda glödbränder som gör att brand kan blossa upp på nytt efter det att en initial släckning skett. Risken för spridning via ventilation och fett i imkanaler är också väl känd. Brandförsvaret borde därför ha kontrollerat vinden för att förvissa sig om att ingen spridning dit hade skett. Möjlighet att ta sig in på vinden fanns dels genom en uppstigningslucka högst upp i trapphuset i nästa portuppgång, dels genom att man kunnat resa en maskinstege mot taket för att sedan gå ner genom en taklucka och krypa fram till den aktuella samlingslådan.

Fram till början av 1950-talet var det allmänt vanligt med träspån som värmeisolering i flerbostadshus. Eftersom isolering med sågspån var starkt geografiskt betingat går det inte att ange ett specifikt år, utan det var mer vanligt under 1950-60-talen i de norra delarna av landet. Detta innebär att förekomst av träspån som isolering är någonting man måste beakta. Det finns ytterligare 35 hus i Umeå med 400 lägenheter med exakt likadan konstruktion som det branddrabbade huset.

Hade man öppnat en taklucka skulle man ha uppmärksammat att det var brännbar isolering och då borde man agerat annorlunda. Det är ett grovt fel eller försummelse i tjänsten att utifrån de förutsättningar som förelåg inte kontrollera vinden. Genom att undersöka brandrester med värmekamera kan man endast mäta temperaturen på ytan och man kan inte känna av temperaturen i en glödbrand som isoleras av det omkringliggande träspånet.

Brandbilden talade för att en mer noggrann kontroll av spridning via ventilation borde ha genomförts. Detta hade kunnat ske genom att följa kanalen upp mot vinden.

Förekomsten av den aktuella glipan/otätheten i mineralullsisoleringen utgjorde inte ett monterings-, konstruktions- eller funktionsfel. Den aktuella konstruktionen är typgodkänd och förekommer i en mängd fastigheter. Konstruktionen uppfyller de tekniska brandkrav som gällde då huset byggdes. Brandisoleringen har monterats efter monteringsanvisningar som gällde vid installationen. Isoleringen har dock därefter, över ca 40 års tid, formförändrats. Konstruktionen är vanligt förekommande i hus av det aktuella slaget. Brandförsvarets felaktiga/försumliga agerande var en nödvändig betingelse för att skadan ska ha kunnat uppstå oavsett om ventilationskanalen hade varit intakt och upprätthållit föreskrivet brandskydd eller inte.

Brandklassning baseras på standardiserade provningsmetoder som givetvis aldrig på ett rättvisande sätt kan återspegla de oändliga antal situationer som kan uppstå i samband med verkliga bränder. Det är därför också av underordnad betydelse exakt hur länge en brand pågått. Brandförsvaret kan inte förutsättningslöst utgå ifrån att brandcellen är utförd enligt och uppfyller gällande regler och anvisningar för ingående byggnadsdelar. Bedömningen måste göras utifrån samtliga omständigheter och förhållanden som förelåg vid tidpunkten för räddningsinsatsen och som var iakttagbara. Brandklassningen utgör således endast en del av den mängd omständigheter som måste vägas in vid bedömningen av insatsen.

I det aktuella fallet var samtliga imkanaler rensade av sotaren med avslut den 15 december 2004 och ny rensning var beslutad att utföras i januari 2009. Syftet med kontrollen är inte att se till att systemet uppfyller brandskyddstekniska krav, utan att se till att ventilationssystemet säkerställer ett tillfredsställande inomhusklimat. Statens räddningsverks föreskrifter om rengöring (sotning) och brandskyddskontroll sedan år 2005 inte omfattar imkanaler i kök för enskilt bruk. Sistnämnda faktum måste kunna förutsättas vara känt för brandförsvarets personal och därmed en faktor för dem att ta i beaktande vid bedömningen om vilka åtgärder som är erforderliga vid ett släckningsarbete

Kommunen

Det är inte klarlagt att det var fett som brann i imkanalen, utan att det lika gärna kan ha varit heta brandgaser. Branden spred sig ut från ventilationssystemet via en glipa i den isolering som satt runt det aktuella ventilationsröret. Isoleringens syfte var att begränsa spridning av värme och brand och genom isoleringen upprätthöll ventilationsröret sitt byggnadstekniska brandskydd. Om isoleringen hade varit heltäckande, skulle den ha stått emot branden. Glipan gjorde att branden kunde sprida sig.

Förekomsten av den aktuella glipan eller springan i anslutning till samlingslådan utgjorde ett monterings-, konstruktions- eller funktionsfel. Ventilationssystemet upprätthöll därför inte det föreskrivna brandtekniska skyddet...

To continue reading

REQUEST YOUR TRIAL