Case nº T3158-12 of Supreme Court (Sweden), June 18, 2013

• Resolution Date: June 18, 2013
• Issuing Organization: Supreme Court (Sweden)

REFERAT

Nordkalk AB ansökte om tillstånd enligt miljöbalken till täkt av kalksten inom vissa områden på fastigheten Bunge Ducker 1:64 i Gotlands kommun. Bolaget begärde också bl.a. tillstånd att bortleda inläckande grundvatten ur kalkbrottet och vidta vissa åtgärder i syfte att öka grundvattenmängden samt att anlägga och driva en rulltransportör för transport av kalksten från täkten till bolagets verk och hamnanläggning i Storugns.

Nacka tingsrätt, miljödomstolen (rådmannen Mikael Hagelroth, miljörådet Bengt Jonsson samt de sakkunniga ledamöterna Kia Sahlin och Anders Nordstrand) lämnade i dom den 19 december 2008 bolagets ansökan utan bifall. Enligt domstolens sammanfattande bedömning innebar såväl lokaliseringen som risken för påverkan på omgivande särskilda bevarandeområden (Natura 2000-områdena Bräntings haid och Bästeträsk) och faran för hotade arter hinder mot att tillstånd gavs. Dessutom förelåg osäkerhet beträffande möjligheten att skydda vattentäkten Bästeträsk.

Bolaget överklagade i Svea hovrätt, Miljööverdomstolen och yrkade tillstånd till sökt verksamhet i enlighet med framställda yrkanden vid miljödomstolen.

Miljööverdomstolen (hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, hovrättsrådet Lars Dirke, miljörådet Sven Bengtsson och hovrättsrådet Rose Thorsén, referent) meddelade dom den 9 oktober 2009.

I domskälen anförde domstolen under rubriken Sammanfattande bedömning bl.a. följande.

Miljööverdomstolen bedömer att det av utredningen i målet får anses framgå att den skada och de olägenheter som verksamheten kommer att orsaka kan, med i huvudsak de villkor för verksamheten som ansökan innehåller, motverkas genom skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått så att endast begränsade skador på natur- och kulturmiljö uppkommer. Verksamheten bedöms inte heller hota bevarandet av någon livsmiljö i Natura 2000-områdena. Miljööverdomstolen anser således att den sökta täktverksamhet på Bunge Ducker 1:64 med angivna skyddsåtgärder kan bedrivas utan oacceptabla störningar för omgivningen. Miljööverdomstolen gör samma bedömning i fråga om transportbandet. När det gäller efterbehandling har det getts alternativ på olika möjliga metoder. Miljööverdomstolen ifrågasätter inte att efterbehandlingen kan ske med någon av metoderna med bibehållna naturvärden i omgivningen. Vilken metod som ska användas bör kunna bestämmas i ett senare sammanhang. Verksamheten är därmed tillåtlig. Tillstånd till verksamheten kan därför meddelas. Med hänsyn till instansordningen bör det ankomma på miljödomstolen att meddela tillstånd till verksamheten och föreskriva de villkor och bestämmelser i övrigt som ska gälla. Målet ska därför hänvisas till miljödomstolen för fortsatt handläggning i denna del.

Miljööverdomstolens domslut

Tillåtlighet

Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom i tillståndsfrågorna och förklarar att det är tillåtligt att, i enlighet med vad Nordkalk AB angett i ansökningshandlingarna och i målet angett och åtagit sig,

inom markerade områden på fastigheten Bunge Ducker 1:64 i Gotlands kommun bedriva täktverksamhet samt övriga arbetsmoment som behövs för att bedriva täktverksamheten,

bortleda inläckande grundvatten ur kalkbrottet samt infiltration av vatten i syfte att öka grundvattenmängden och att utföra erforderliga anläggningar för detta samt att anlägga uppsamlingsdiken och avskärande diken,

anlägga och driva den rulltransportör med serviceväg (transportbandet) som avses användas för transport av kalksten från täkten till bolagets verk och hamnanläggning i Storugns

samt föreskriver att miljödomstolen ska meddela tillstånd till den ansökta verksamheten och föreskriva nödvändiga villkor och bestämmelser i övrigt för denna.

Miljööverdomstolens dom överklagades, men HD beslöt den 21 oktober 2010 att inte meddela prövningstillstånd.

Nacka tingsrätt, mark- och miljödomstolen

Sedan målet återupptagits vid Nacka tingsrätt, mark- och miljödomstolen, yrkade Nordkalk att domstolen skulle meddela tillstånd till verksamheten och fastställa villkor för den.

Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i Gotlands län, Region Gotland samt ett antal organisationer och enskilda yttrade sig i målet.

Mark- och miljödomstolen (rådmannen Lars Kock Jalvemyr, tekniska rådet Staffan Ljung samt de särskilda ledamöterna Eva Mill och Åke Larsson) meddelade dom den 30 november 2011.

Domskäl

Efter en genomgång och bedömning av de villkor som Nordkalk hade föreslagit anförde domstolen avslutningsvis bl.a. följande:

Vid prövningen enligt 7 kap. 28 a och b §§ MB är det fråga om att göra en riskbedömning. Det ska redan vid tillståndsprövningen stå klart att den aktuella verksamheten inte påtagligt kan skada djur och växter eller deras livsmiljöer. Bestämmelserna medger inte att riskbedömningen skjuts på framtiden. Mark- och miljödomstolen delar därför inte Miljööverdomstolens uppfattning att - eftersom täktverksamheten först efter tio år kommer att närma sig de känsligaste områdena - detta ger bolaget möjligheter att skaffa sig goda kunskaper om de förändringar som sker i områdena runt täkten och utveckla nödvändiga försiktighetsmått. En sådan uppfattning är också svår att förena med kunskapskravet i 2 kap. 2 § MB. Den kalktäkt som ansökan avser är belägen i direkt anslutning till två Natura 2000-områden. Verksamheten måste därför kringgärdas med stränga villkor.

Miljööverdomstolen har i sin dom den 9 oktober 2009 uttalat att den verksamhet som Nordkalk ansökt om tillstånd för är tillåtlig ... med i huvudsak de villkor som ansökan innehåller. Nordkalk har nu föreslagit att bortledandet av täktvatten sätts på en prövotid på tre år; något som flera remissmyndigheter motsatt sig och som mark- och miljödomstolen inte heller kan acceptera då konsekvenserna av att släppa täktvatten med de av Nordkalk angivna föroreningshalterna ut i Ojnaremyr är outredda. Att sätta denna fråga på prövotid diskuterades inte i Miljööverdomstolen. Förutsättningarna för mark- och miljödomstolens prövning är således annorlunda på en mycket betydelsefull punkt. Nordkalk har hos mark- och miljödomstolen också angivit en i viss mån annorlunda lokalisering och utformning av transportbandet. Fråga uppkommer därför i vilken utsträckning mark- och miljödomstolen är bunden av Miljööverdomstolens dom. Mot bakgrund av att Nordkalk inte angivit några parametrar för bedömningen av gynnsam bevarandestatus för arter och habitat i de angränsande Natura 2000-områdena framstår Miljööverdomstolens tillåtlighetsprövning som tveksam. - - -. Det förhållandet att Nordkalks verksamhet är avsedd att utövas i direkt anslutning till två Natura 2000-områden gör enligt mark- och miljödomstolens uppfattning att naturvårdsintressena får tillmätas större betydelse än vad Miljööverdomstolens dom ger uttryck för. Miljööverdomstolen uttrycker också viss osäkerhet beträffande graden av skada när domstolen i sina domskäl anger att "Miljööverdomstolen kan instämma i Naturvårdsverkets och länsstyrelsens bedömning att det finns en osäkerhet om föreslagna skyddsåtgärder är tillräckliga". Naturvårdsverket har i yttrande till mark- och miljödomstolen framhållit betydelsen av att ett kontrollprogram har fastställts innan verksamheten påbörjas. Så gott som samtliga övriga remissmyndigheter och övriga intressenter har ställt samma krav. Nordkalk har trots att mark- och miljödomstolen förelagt bolaget att ange åtminstone en ram för ett kontrollprogram vid huvudförhandlingen uttalat att ett sådant program inte kan föreslås innan villkoren är bestämda. Mark- och miljödomstolen finner att domstolen med det material som domstolen har att bedöma inte kan dra några säkra slutsatser om vilken grad av påverkan på miljön som den ansökta verksamheten kan ha på längre sikt.

Mark- och miljödomstolen känner osäkerhet om hur Miljööverdomstolens dom bör tolkas och hur långtgående verkningar den har. Enligt mark- och miljödomstolens mening kan en verksamhet inte anses tillåtlig utan att prövningsmyndigheten - oavsett var i instansordningen den befinner sig - samtidigt anger vilket eller vilka villkor som konstituerar verksamhetens tillåtlighet. Miljööverdomstolen har gett mark- och miljödomstolen direktivet att meddela tillstånd men samtidigt överlämnat villkorsutformningen till mark- och miljödomstolen. Eftersom Miljööverdomstolen uttalat sig i mycket allmänna ordalag i fråga om de villkor som bör gälla anser sig mark- och miljödomstolen ha att självständigt pröva dessa frågor i hela deras vidd. På de skäl som mark- och miljödomstolen angivit ovan kan domstolen inte meddela fullständiga villkor för verksamheten. Det kan inte ankomma på remissmyndigheterna eller domstolen att formulera ett kontrollprogram. Mot denna bakgrund kan mark- och miljödomstolen omöjligt meddela ett formellt tillstånd enligt MB till den av Nordkalk planerade täktverksamheten på Bunge Ducker 1:64 och därmed sammanhängande verksamheter. Bolagets här framställda yrkanden ska därför lämnas utan bifall.

Domslut

1. Mark- och miljödomstolen lämnar Nordkalk AB:s nu hos mark- och miljödomstolen framställda yrkanden utan bifall.

   Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen

   Nordkalk överklagade i Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen och yrkade i första hand att domstolen skulle meddela tillstånd och fastställa villkor för den ansökta verksamheten enligt vad bolaget angav samt förena tillståndet med ett verkställighetsförordnande. I andra hand yrkade bolaget att domstolen skulle meddela tillstånd med verkställighetsförordnande för den ansökta verksamheten och återförvisa målet till mark- och miljödomstolen för fastställande av villkor. I tredje hand yrkade bolaget att domstolen skulle med undanröjande av den överklagade domen återförvisa målet till mark- och miljödomstolen för förnyad handläggning.

   Till stöd för sitt överklagande anförde bolaget inledningsvis följande.

   Miljööverdomstolen förklarade i dom den 9 oktober 2009 att den ansökta verksamheten är tillåtlig. Domen har vunnit laga kraft, varför frågan om verksamhetens tillåtlighet således är slutligt avgjord. Mark-...