Case nº Ö3155-07 of G, February 21, 2008

• Resolution Date: February 21, 2008
• Issuing Organization: G

Växjö tingsrätt

Efter egen ansökan försattes Aktiebolaget JS i konkurs. Till konkursförvaltare utsågs advokaten L-Å.S. Enligt konkursbouppteckningen fanns vissa begränsade tillgångar samt skulder till ett tiotal borgenärer, varav två med allmän förmånsrätt. Enligt förvaltarens bedömning i konkursbouppteckningen skulle borgenärer med allmän förmånsrätt erhålla full utdelning och borgenärer utan förmånsrätt viss utdelning.

I en skrift till Växjö tingsrätt anförde konkursförvaltaren att det, sedan ett par hundratusen kronor återvunnits till konkursboet, stod klart att oprioriterade borgenärer kunde antas erhålla utdelning i konkursen. Konkursförvaltaren hemställde därför att rätten skulle besluta att bevakningsförfarande skulle äga rum.

Tingsrätten (rådmannen Peter Nordfeldt) anförde i beslut den 7 november 2007 följande:

Av inhämtade uppgifter från konkursförvaltningen har framgått att antalet oprioriterade fordringsägare är begränsat och att bokföringen i gäldenärsbolaget förefaller vara i god ordning. Utdelningsbilden framstår som klar. Förvaltaren får därmed anses ha ett fullgott underlag för ställningstagande till vilka oprioriterade borgenärer som finns och storleken av respektive borgenärs fordran. Ett bevakningsförfarande medför ett betydande merarbete för förvaltaren och en kostnadsökning för konkursförfarandet som inte är motiverad i det samlade borgenärskollektivets intresse. Tingsrätten anser därmed att förvaltarens begäran ska avslås.

Göta hovrätt

Tillsynsmyndigheten överklagade beslutet och yrkade att ett bevakningsförfarande skulle inledas och anförde till stöd härför bl.a. följande: I den aktuella konkursen kan fordringar utan förmånsrätt antas erhålla utdelning. Utdelningsbart belopp uppgår enligt konkursförvaltaren till i vart fall 120 000 kr. Bokföringen är i god ordning och antalet oprioriterade borgenärer uppgår till tio stycken. Med hänsyn till lydelsen av 9 kap. 1 § konkurslagen föreligger en presumtion för att bevakningsförfarande ska inledas. I normalfallet bör därför ett bevakningsförfarande äga rum om det inte finns vägande skäl som talar emot. Ett sådant skäl kan vara att det utdelningsbara beloppet endast uppgår till ett mindre belopp. Så är dock inte fallet i denna konkurs. Förarbetena framhåller att om antalet borgenärer är litet behöver i många fall inte bevakningsförfarandet äga rum, även om gäldenärens bokföring är så bristfällig att det krävs en viss aktivitet från förvaltaren för att efterforska...