Case nº UM2065-13 of Migrationsöverdomstolen, June 25, 2013

• President: 1
• Resolution Date: June 25, 2013
• Issuing Organization: Migrationsöverdomstolen

REFERAT

A ansökte om uppehålls- och arbetstillstånd som skyddsbehövande i maj 2008. Migrationsverket avslog hans ansökan och beslutade att utvisa honom från Sverige. Utvisningsbeslutet vann laga kraft den 12 juli 2010.

Migrationsverket beviljade därefter A ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd för arbete i Sverige med stöd av bl.a. 5 kap. 15 a § utlänningslagen (2005:716) under perioden den 23 juli 2010 t.o.m. den 22 juli 2012. A ansökte den 5 juni 2012 om förlängt uppehålls- och arbetstillstånd.

Migrationsverket avslog A:s ansökan den 11 februari 2013. Med hänvisning till sitt rättsliga ställningstagande den 13 april 2012 angående förlängning av ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd när det finns ett gällande lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning (RCI 10/2012) uttalade verket bl.a. följande. Ansökningsfristen på två veckor i andra stycket 5 kap. 15 a § utlänningslagen bedöms enbart vara tillämplig vid den första ansökan enligt bestämmelsen och således inte vid en ansökan om förlängt tillstånd. En annorlunda tolkning skulle innebära att den som beviljats tillstånd med stöd av 5 kap. 15 a § utlänningslagen inte skulle kunna få en ansökan om förlängt tillstånd prövad utan att lämna Sverige, något som rimligen inte kan ha varit lagstiftarens mening. Det innebär att en ansökan om förlängt tillstånd kan prövas enligt 5 kap. 15 a § utlänningslagen utan hinder av bestämmelsen i paragrafens andra stycke.

Migrationsverket uttalade därefter att A erbjudits en tillsvidareanställning i Sverige och att det därför fanns förutsättningar för att bevilja honom förlängt tillstånd i Sverige på grund av arbete. Verket konstaterade dock att A vid tre tillfällen dömts till en månads fängelse för grovt rattfylleri. Migrationsverket bedömde att risken för att A åter skulle göra sig skyldig till liknande brott fick anses vara betydlig. Med utgångspunkt i en bedömning av A:s framtida levnadssätt ansåg Migrationsverket att det fanns skäl att vägra honom uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 17 § första stycket utlänningslagen.

A överklagade Migrationsverkets beslut. Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2013-03-13, ordförande Lyrestam), avvisade överklagandet i fråga om arbetstillstånd och avslog överklagandet i fråga om uppehållstillstånd. I frågan om uppehållstillstånd uttalade domstolen bl.a. följande. A har vid upprepade tillfällen gjort sig skyldig till ett allvarligt brott med högt artvärde för vilket han dömts till fängelse i sammanlagt tre månader. Detta utgör skäl för att vägra honom uppehållstillstånd i Sverige. Även med beaktande av att A numera har vidtagit åtgärder genom att delta i behandling för sitt alkoholberoende, bedömer migrationsdomstolen att skälen mot att bevilja honom uppehållstillstånd väger tyngre än skälen för att bevilja ett sådant tillstånd.

A överklagade migrationsdomstolens dom till Migrationsöverdomstolen och yrkade att han skulle beviljas ett förlängt uppehållstillstånd. Han anförde bl.a. följande. Hans alkoholberoende har uppstått på grund av tillfälliga omständigheter. Han har drabbats av ångest i samband med att hans far drabbats av sjukdom och har mått psykiskt dåligt på grund av separationen från sina barn. Han har inlett en behandlingsplan för att bli av med sitt alkoholberoende. Behandlingsplanen har varit framgångsrik och hans psykiska hälsotillstånd har förbättrats sedan han deltagit i regelbunden behandling. Behandlingen har även medfört att han blivit av med sitt alkoholberoende och han avser att fortsätta behandlingsplanen för att eliminera risken för återfall. Risken för att han skulle göra sig skyldig till fortsatt brottslighet får därför anses ha minskat betydligt och han har även visat en vilja att komma till rätta med sina alkoholproblem. Han har vid tre tillfällen dömts till en månads fängelse för trafikbrott. Han har för övrigt inte visat någon misskötsamhet. Han har skött sitt arbete och levt ett välordnat liv. Behandlingsplanen och de förhållandevis korta fängelsestraffen måste väga tungt i ärendet. Återfallsrisken har nu minskat i sådan omfattning att utvisning inte är motiverad. Till stöd för sin talan åberopade han ett intyg från den 27 maj 2013 utfärdat av en specialist i psykiatri, av vilket framgick att han sedan den 21 februari 2013 gått på behandling för sitt alkoholberoende, att han regelbundet träffade behandlande sjuksköterska och läkare och fick Antabus samt att han inte hade haft några...