Case nº UM8090-12 of Migrationsöverdomstolen, June 14, 2013

• President: 1
• Resolution Date: June 14, 2013
• Issuing Organization: Migrationsöverdomstolen

REFERAT

B och hennes barn C och D (familjen A), medborgare i Ryssland, reste enligt egna uppgifter in i Sverige den 30 augusti 2011 och ansökte om asyl och bl.a. uppehållstillstånd samma dag. Som asylskäl åberopade de i huvudsak att de kom från Tjetjenien och lämnade Ryssland dels av rädsla för myndigheterna på grund av B:s makes politiska aktiviteter, dels för att B hade misshandlats av sin make under en längre tid och inte kunde få skydd mot honom i hemlandet.

Under Migrationsverkets utredning kom det fram att familjen A hade beviljats uppehållstillstånd och flyktingstatus i Tjeckien i maj 2005. Även B:s make hade beviljats uppehållstillstånd och flyktingstatus i Tjeckien vid samma tillfälle. Familjen A åberopade då att de hade skyddsbehov både i förhållande till hemlandet Ryssland och till Tjeckien. Som skyddsskäl mot Tjeckien åberopade de i huvudsak följande. B:s make har utsatt henne för mångårig misshandel och hon skulle vid ett återvändande till Tjeckien på nytt misshandlas av maken och riskera sitt liv. Det finns inga myndigheter eller organisationer i Tjeckien som kan hjälpa henne mot maken och hon kan inte heller använda sig av internflykt för att undkomma honom och hans kontaktnät. Dessutom kommer maken att ta barnen ifrån henne i enlighet med tjetjensk sedvänja.

Migrationsverket beslutade den 19 april 2012 att med stöd av 5 kap. 1 b § första stycket 1 utlänningslagen (2005:716) avvisa familjen A:s ansökningar om uppehållstillstånd m.m. och att utvisa familjen ur Sverige. Verkställigheten av beslutet skulle ske genom att de reste till Tjeckien om de inte visade att något annat land kunde ta emot dem. Migrationsverket motiverade sitt beslut på i huvudsak följande sätt. Eftersom familjen A förklarats vara flyktingar av myndigheterna i Tjeckien prövar inte Migrationsverket asylansökningarna. Verket bedömer att familjen är skyddad mot förföljelse i Tjeckien. Familjen riskerar inte heller att sändas därifrån till hemlandet eller till något annat land där familjen inte har motsvarande skydd. Familjens ansökningar om asyl ska därför inte prövas i Sverige. Det finns inte någon annan grund för att ge familjen uppehållstillstånd.

Familjen A överklagade Migrationsverkets beslut till Förvaltningsrätten i Malmö, migrationsdomstolen (2012-08-13, ordförande Geijer), som beslutade att upphäva verkets beslut och att återförvisa målet till verket för fortsatt handläggning. Som skäl för sitt beslut anförde migrationsdomstolen bl.a. följande. Migrationsverket har avvisat familjen A:s asylansökningar med stöd av 5 kap. 1 b § första stycket 1 utlänningslagen då de uppgett att de har beviljats flyktingstatus i Tjeckien. Flyktingstatusen är beviljad på grund av de skyddsskäl som familjen anfört gentemot Tjetjenien. I detta mål har klagandena ansökt om internationellt skydd gentemot det land där de beviljats asyl. Bestämmelsen i 5 kap. 1 b § första stycket 1 utlänningslagen kan då inte användas för att avvisa ansökan på sådant sätt som gjorts. Den omständigheten att prövningsförfarandet vanligen är förenklat när det rör en medlemsstat i EU innebär inte att en ansökan om asyl inte ska prövas i sak.

Migrationsverket överklagade beslutet och yrkade att Migrationsöverdomstolen skulle upphäva migrationsdomstolens beslut och fastställa Migrationsverkets beslut den 19 april 2012. Verket anförde bl.a. följande.

Migrationsdomstolens tolkning av 5 kap. 1 b § första stycket 1 utlänningslagen är felaktig och urholkar syftet med bestämmelsen. För det fall lagstiftaren avsåg att undanta asylansökningar där skyddsskäl åberopats mot en EU-stat torde bestämmelsen i stället ha haft den lydelsen att en asylansökan mot tredjeland får avvisas om sökanden i en annan EU-stat har förklarats vara flykting. En sådan ordning som migrationsdomstolen förordar skulle innebära att en sakprövning måste ske mot hemlandet/ursprungslandet och att den sökande, för det fall skyddsbehov skulle konstateras, har rätt till uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 § utlänningslagen, oavsett ett uppehållstillstånd och en flyktingförklaring i ett annat EU-land (jfr MIG 2012:9). En sådan ordning framstår som orimlig.

Att en asylsökande som har beviljats flyktingstatus i en annan medlemsstat skulle kunna erhålla en prövning även i Sverige kan inte vara förenligt med lagstiftarens intentioner eller med gemenskapsrätten. Tjeckien, liksom alla andra EU-stater, är att betrakta som ett säkert ursprungsland. En ansökan om asyl från en EU-medborgare är att betrakta som uppenbart ogrundad. Detta anges i protokollet om asyl för medborgare i Europeiska unionens medlemsstater (Europeiska unionens officiella tidning nr C 340, 10 november 1997), som bifogas Amsterdamfördraget.

Bestämmelsen i 5 kap. 1 b § första stycket 1 utlänningslagen bygger på artikel 25.2 a i...