Case nº M10664-10 of Miljööverdomstolen, October 04, 2011

• Resolution Date: October 04, 2011
• Issuing Organization: Miljööverdomstolen

REFERAT

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEUmeå tingsrätts, miljödomstolen, deldom 2010-11-26 i mål nr M 2350-08, se bilaga A

KLAGANDELänsstyrelsen i Norrbottens län971 86 Luleå

MOTPARTSSAB Emea AB, 556313-7933781 84 Borlänge

Ombud: advokaten M.B.

SAKENTillstånd till fortsatt och utökad verksamhet vid bolagets anläggningar i Luleå

___________________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens deldom endast på så sätt att tillståndsmeningen ges följande utformning.

Miljödomstolen, som godkänner miljökonsekvensbeskrivningen, lämnar SSAB Emea AB tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken till

fortsatt verksamhet vid bolagets anläggningar i Luleå avseende en årlig produktion av 800 000 ton koks och 2 500 000 ton prima stålämnen,

utökad verksamhet avseende en årlig produktion av 1 100 000 ton koks och 3 000 000 ton prima stålämnen,

de ut- och ombyggnader som utökningarna förutsätter.

___________________

BAKGRUND

Miljödomstolen har genom den överklagade deldomen lämnat SSAB Tunnplåt AB, som genom fusion gått upp i SSAB Emea AB (bolaget), tillstånd enligt miljöbalken till

fortsatt verksamhet vid bolagets anläggningar i Luleå avseende en årlig produktion av 800 000 ton koks, 2 500 000 ton prima stålämnen och biprodukter i fallande mängder,

utökad verksamhet avseende en årlig produktion av 1 100 000 ton koks, 3 000 000 ton prima stålämnen och biprodukter i fallande mängder samt

de ut- och ombyggnader utökningarna förutsätter.

Miljödomstolen avslog bl.a. yrkanden från Naturvårdsverket och länsstyrelsen att ett villkor skulle föreskrivas som begränsar s.k. galtgjutning till en viss mängd per år.

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen har yrkat att Mark- och Miljööverdomstolen ska upphäva miljödomstolens beslut om tillstånd till fortsatt och utökad verksamhet i fråga om produktion av biprodukter i fallande mängder.

Vidare har länsstyrelsen, såsom talan slutligen bestämts, yrkat att Mark- och miljööverdomstolen med ändring av miljödomstolens dom såsom villkor för verksamheten ska föreskriva att galtgjutning fr.o.m. två år från lagakraftvunnet beslut om tillstånd inte får överstiga 2,5 % av den producerade mängden råjärn per år, med undantag för haveri i produktionsanläggningar, omställnings- och underhållsstopp eller i samband med bottentappning av masugnen.

Bolaget har bestritt länsstyrelsens yrkanden.

Naturvårdsverket och Miljönämnden i Luleå kommun har inkommit med remissyttranden till Mark- och miljööverdomstolen, som den 6 september 2011 hållit huvudförhandling med syn av bolagets anläggningar i Luleå.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parter och remissinstanser har sammanfattningsvis anfört följande.

Tillstånd till produktion av biprodukter i fallande mängder

Länsstyrelsen

Miljödomstolen har förutom tillstånd att producera koks och stålämnen läm-nat bolaget tillstånd att producera biprodukter i fallande mängder. Av deldomen framgår vidare vad bolaget anser är biprodukter. Länsstyrelsen har inför miljödomstolens prövning inte funnit anledning att motsätta sig det faktum att hyttsten uppkommer som en naturlig följd av att råjärn framställs i masugnen. Vidare har länsstyrelsen i ett vidare perspektiv och i andra sammanhang inte funnit anledning att motsätta sig att hyttsten används för diverse anläggningsändamål, vanligtvis utanför bolagets industriområde för exempelvis vägbyggnad. Användning av hyttsten för anläggningsändamål utanför bolagets industriområde är emellertid en fråga för den lokala miljömyndigheten, som kan meddela särskilda försiktighetsmått.

Däremot har länsstyrelsen ifrågasatt hyttstenens miljö-mässiga egenskaper och dess påverkan på människors hälsa och miljön inom bolagets industriområde. Detta i synnerhet då det under längre perioder lagras mycket stora kvantiteter hyttsten på i stort sett en och samma plats inom bolagets industriområde innan hyttstenen kan komma att användas. Det kan inte uteslutas att denna lagring av hyttsten kan vara tillståndspliktig i sig och att bolaget bör överväga att söka tillstånd för lagringen. Bolaget har emellertid, som länsstyrelsen uppfattat det, anfört att hyttstenen inte är ett avfall och att punkterna 90.30 och 90.40 i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd inte är tillämpliga och att frågan om tillståndsplikt därför inte kan komma ifråga.

Länsstyrelsen ifrågasätter miljödomstolens beslut om tillstånd till fortsatt och utökad verksamhet i fråga om produktion av biprodukter, i form av hyttsten, i fallande mängder, då det inte är klarlagt om hyttsten är en biprodukt eller inte. Länsstyrelsen utesluter inte att hyttsten likväl kan utgöra avfall.

Bolaget

Tillståndsmeningen i den överklagade domen är utformad i enlighet med bolagets yrkanden. I ansökan har bolaget förklarat vad som avses med begreppet biprodukter. Med detta begrepp avses inte bara masugnsslagg och hyttsten utan även andra biprodukter. Länsstyrelsens yrkande innebär att bolaget inte ska få tillstånd att tillverka några biprodukter överhuvudtaget. Det innebär i sin tur att bolaget skulle behöva hantera masugnsslagg och hyttsten och övriga biprodukter som avfall. Denna konsekvens framstår som orimlig.

Bolaget delar helt länsstyrelsens uppfattning att ett tillstånd till produktion av ett ämne eller föremål inte innebär att det står tillståndshavaren fritt att använda ämnet eller föremålet till alla tänkbara ändamål. Miljötillstånd reglerar sällan hur produkten ska användas. Det regleras istället av produkt- och kemikalielagstiftningen etc. Bolagets masugnsslagg är registrerad i REACH, vilket innebär att dess innehåll och egenskaper har granskats och testats med avseende på människors hälsa och miljö generellt samt gentemot de användningsområden som den är registrerad för.

Enligt praxis innehåller tillstånd begränsningar avseende de produkter som tillverkas; både huvudprodukter och biprodukter. Vilka biprodukter som avses preciseras inte i tillståndsmeningen utan i ansökan. Att precisera biprodukterna i tillståndsmeningen vore olämpligt eftersom nya biprodukter kan uppkomma och befintliga biprodukter övergå till att bli avfall. Att ta bort tillståndet avseende biprodukter enligt överklagandet vore också olämpligt, då det skulle ge sken av att inga biprodukter tillverkas. Det skulle vidare försvåra nuvarande materialanvändning och motverka en ökad materialanvändning i framtiden.

Miljönämnden i Luleå kommun

Frågan om hyttstenen ska betraktas som en produkt eller ett avfall är högaktuell för miljönämndens del. Om hyttstenen bedöms vara ett avfall gäller anmälningsplikt vid användning av hyttstenen för anläggningsändamål. Diskussionen har pågått under många år där tillverkare och leverantörer av hyttsten har haft uppfattningen att hyttstenen är en produkt medan myndigheterna har hävdat att hyttstenen är att betrakta som ett avfall. Miljökontoret har föreslagit miljönämnden att besluta om ett principiellt ställningstagande med innebörden att hyttsten som används för anläggningsändamål inte ska ses som ett avfall och att anmälningsplikt enligt miljöbalkens bestämmelser därmed inte gäller för detta inom Luleå kommun. Miljönämnden har valt att avvakta Mark- och miljööverdomstolens ställningstagande i detta mål innan beslut fattas.

Villkor angående begränsning av galtgjutning

Länsstyrelsen

Bolaget har i den nu aktuella ansökan till skillnad från vad som föreskrivs i fråga om produktionsnivåer i det senast gällande tillståndet för verksamheten yrkat i princip fria nivåer för produktion av såväl råjärn vid masugnen som råstål vid stålverket. Den utökade verksamheten innebär möjlighet till en väsentlig ökning av den årliga produktionen av råjärn och råstål.

Det kan godtas under förutsättning att domstolen som villkor föreskriver att mängden galtjärn som får gjutas ska begränsas. Genom att ge bolaget möjlighet att endast behöva reglera produktionen av stålämnen har länsstyrelsen bedömt att bolaget i samband med den planerade produktionsökningen ges rimlig möjlighet att kunna bedriva produktionen av råjärn och råstål på ett mycket flexibelt sätt. Det nyss nämnda möjliggör driftstabilitet, vilket är en förutsättning för att kunna optimera processen med minimal miljöpåverkan som följd. Det är dock nödvändigt att bolaget vidtar åtgärder för att påtagligt öka tillgängligheten i stålverket. Detta för att bolaget ska kunna ta emot så mycket råjärn med godtagbar kvalitet som möjligt från masugnen, istället för att, som nu är fallet, tidvis behöva hälla betydande mängder sådant råjärn på marken utan rening av stoft eller andra skyddsåtgärder.

Det kan noteras att den mängd galt som bolaget hittills årligen har gjutit öppet inom industriområdet kan betraktas som Sveriges utan konkurrens enskilt största gjuteri och att detta helt saknar restriktioner i jämförelse med andra gjuterier i landet.

Bolaget har inte varit berett att anlägga en ytterligare stränggjutningsmaskin för att möjliggöra den utökade produktionen. Detta trots att gjutkapaciteten vid de två befintliga strängarna redan idag är i det närmaste fullt utnyttjad, vilket innebär att bolaget inte kan producera de mängder stålämnen som det nu har sökt tillstånd för. Länsstyrelsens slutsats är att bolaget därför - i vart fall tillsvidare - måste tillgripa omotiverad galtgjutning för att parera masugnens relativt höga produktionstakt gentemot stålverket. Alternativt kan bolaget minska produktionen i masugnen för att anpassa sig till stålverkets kapacitet.

Bolaget har uppgett att samtliga åtgärder för att öka tillgängligheten i stålverket är vidtagna med undantag för den planerade ökningen av kapaciteten på primärutsuget och åtgärder avseende skänkugnarna och att åtgärderna har gett positivt resultat. Trots detta kommer enligt bolaget galtgjutningen inte att kunna begränsas till den av länsstyrelsen föreslagna nivån.

Länsstyrelsen har övervägt möjligheten att yrka att bolaget ska åläggas att rena de stoftutsläpp som är förenade med galtgjutningen...