Case nº UM10897-10 of Migrationsöverdomstolen, January 18, 2012

• President: 1
• Resolution Date: January 18, 2012
• Issuing Organization: Migrationsöverdomstolen

REFERAT

C ansökte 2007 om asyl i Sverige. Han uppgav att han var medborgare i landet X men född i landet Y där han levt hela sitt liv i flyktingläger. I sin ansökan lämnade han uppgifter rörande sin dotter A och hustru B. Den 27 november 2007 beviljade Migrationsverket C permanent uppehållstillstånd som skyddsbehövande i övrigt enligt dåvarande 4 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716).

Därefter ansökte A och B om uppehållstillstånd i Sverige. Som grund för uppehållstillstånd åberopade de anknytning till C, make respektive far.

Migrationsverket avslog ansökningarna med motiveringen att uppehållstillstånd inte kunde beviljas, eftersom A och B varken styrkt eller gjort sina identiteter sannolika. Beslutet överklagades och migrationsdomstolen återförvisade ärendet till Migrationsverket för utredning av åberopat släktskap genom DNA-analys. Den därefter gjorda DNA-analysen visade att såväl C som B med 99,999 procents sannolikhet var biologisk förälder till A, förutsatt att ingen annan man, respektive kvinna, med nära släktskap till C respektive B kunde vara möjlig far eller mor till A.

I beslut den 8 september 2010 avslog Migrationsverket ansökningarna och anförde bl.a. följande. Av DNA-analysen framgår att B och C är A:s föräldrar. DNA-analysen kan i sig inte styrka identiteten. Gällande B så är de muntliga och skriftliga uppgifter som B och C lämnat inte tillräckliga för att styrka hennes identitet. Hon har inte lämnat in några handlingar som styrker identiteten. Inte heller vid en sammantagen bedömning kan B:s identitet anses styrkt. Gällande A så har det inte lämnats in handlingar som styrker hennes identitet. De muntliga och skriftliga uppgifter som B och C lämnat är inte tillräckliga för att styrka A:s identitet. Eftersom B inte har styrkt sin identitet och C varken är svensk medborgare eller har styrkt sin identitet vid ankomsten till Sverige, så kan de inte heller styrka A:s identitet. Vid en sammantagen bedömning finner verket att inte heller A:s identitet är styrkt. Eftersom deras identiteter inte är styrkta, kan varken A eller B beviljas uppehållstillstånd.

Beslutet överklagades till migrationsdomstolen varvid A och B anförde bl.a. att de nu kunde styrka sina identiteter genom pass, medborgarskapsbevis och id-handling, som hade visats upp vid Sveriges ambassad i Damaskus. Migrationsverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. att de åberopade handlingarna inte kunde anses styrka klagandenas identitet och åberopade för egen del en tjänsteanteckning från ambassaden i Damaskus i vilken de uppvisade handlingarnas äkthet diskuteras. Av anteckningen framgår att ambassaden kan konstatera att passen verkar "äkta" samt att id-handlingarna innehåller flera felaktigheter och med säkerhet kan konstateras vara falska.

Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2010-12-15, ordförande Larsson samt tre nämndemän), yttrade:

Utgångspunkten är att en utlännings identitet ska vara styrkt för att uppehållstillstånd i Sverige ska kunna beviljas på grund av anknytning. Identiteten kan normalt sett klarläggas med en giltig passhandling även om det är principen om fri bevisprövning och bevisvärdering som gäller. Den DNA-analys som har utförts i målet visar att B och C med största sannolikhet är föräldrar till A. Mot bakgrund av de brister som har konstaterats av ambassaden rörande identitetshandlingarna kan dock de uppgivna identiteterna starkt ifrågasättas. Detta trots att deras passhandlingar i och för sig har bedömts vara äkta. Vid en sammanvägd bedömning av den muntliga och skriftliga utredningen finner migrationsdomstolen att varken A eller B har styrkt sina identiteter. Överklagandet ska därför avslås.

A och B överklagade domen och yrkade att Migrationsöverdomstolen skulle bevilja dem uppehålls- och arbetstillstånd. Till stöd för sin talan anförde de sammanfattningsvis följande.

Något uttalat krav på att en utlännings identitet ska vara styrkt för att uppehållstillstånd på grund av anknytning ska kunna beviljas finns inte i utlänningslagen. Inte heller finns något absolut krav på att identitet behöver vara styrkt genom passhandling i alla situationer, vare sig avseende inresa eller vistelse i Sverige. Därmed saknas grund i utlänningslagen för att generellt kräva passhandling för att bevilja uppehållstillstånd. Stöd för det nu sagda finns i flera förarbetsuttalanden. Att styrkt identitet inte är något absolut krav framgår av att det i anknytningsärenden i vissa fall inte skäligen kan krävas att utlänningen återvänder till sitt hemland för att där lämna in sin ansökan, trots att identiteten inte är styrkt. Vidare har det påpekats att det finns situationer då handlingar som visar en persons identitet saknas, och att den sökande inte heller kan skaffa sådana dokument. Detta får dock inte omöjliggöra familjeåterförening i Sverige. Vidare har i målet gjorts DNA-analyser. Lagstiftaren har infört en möjlighet till DNA-analys i anknytningsärenden där släktskap inte kan styrkas på annat sätt, t.ex. genom tillförlitliga dokument. Ärenden där DNA-analys anses behövlig är således ofta av den beskaffenheten att sökande har svårt att prestera vederhäftig dokumentation från hemlandet angående sin person.

Enligt Migrationsverkets uppfattning ska dock identiteten styrkas före det att någon egentlig utredning av grunderna för uppehållstillstånd, inklusive släktskap företas. Därmed skulle möjligheten till DNA-analys inte finnas i den typsituation som angetts i förarbetena. Detta kan inte ha varit lagstiftarens intention. I förarbetsuttalande angående införandet av möjlighet till DNA-analys noterades det väsentliga intresset i barnärenden att främja en återförening med barnets föräldrar. Släktskapet mellan A och C är styrkt genom DNA-analys, och det föreligger inte någon risk för den situation som förarbetena uttalar angående att anknytningspersonen oriktigt påstår sig vara barnets förälder för att utnyttja barnet i något syfte.

Även om en DNA-analys syftar till att klarlägga släktskap, är resultatet av analysen även relevant bevisning i identitetsfrågan. Om släktskapet är klarlagt kan tillförlitligheten i övriga muntliga och skriftliga uppgifter som lämnats av sökanden värderas med större precision. Resultatet av DNA-analysen är därför relevant även för bedömningen av identitetsfrågan.

Rätten till familjeåterförening följer av flera konventionsåtaganden, däribland Europakonventionens artikel 8 som ger rätt till skydd för privat- och familjeliv. Principen om rätten till familjeåterförening väger i fall som förevarande tyngre än det av Migrationsverket uppställda kravet på styrkt identitet och statens intresse av att utöva utlänningskontroll. C har ett av Migrationsverket konstaterat skyddsbehov mot sitt hemland, vilket är ett oöverstigligt hinder mot återförening i hemlandet. Det står därför klart att det ligger i linje med barnets bästa att bevilja uppehållstillstånd i aktuellt mål. Konsekvenserna av ett absolut krav på styrkt identitet är således att rätten till familjeåterförening inte kan åtnjutas i Sverige för medborgare i länder där identitetsdokument inte uppfyller svenska myndigheters krav. Kravet på styrkt identitet hindrar i praktiken en stor grupp sökanden som har rätt till familjeåterförening och uppehållstillstånd, och som dessutom, som i förevarande fall, åtminstone kan göra sin identitet sannolik.

Vid prövningen av om sökanden har gjort sin identitet sannolik, ska principen om fri bevisprövning tillämpas. Den sökande och referenspersonen har lämnat samstämmiga uppgifter om sitt förhållande och det finns i övrigt ingenting i målet som antyder att trovärdigheten i deras utsagor ska ifrågasättas. Även det gemensamma barnet stärker uppgiften om makarnas relation. De uppgifter om namn och ålder som C har uppgett i sin asylansökan stämmer överens med de uppgifter som lämnats i anknytningsutredningen. Sammantaget har B och A styrkt eller åtminstone gjort sina identiteter sannolika, vilket ska anses tillräckligt för att kunna pröva de materiella grunderna för uppehållstillstånd.

Varken Migrationsverket eller migrationsdomstolen har avvisat A:s ansökan respektive överklagande. En DNA-analys, som med stor säkerhet fastställer att uppgiven ställföreträdare är förälder till det barn som söker uppehållstillstånd, ger en stark presumtion för att denne också är vårdnadshavare och därmed också behörig ställföreträdare.

Migrationsverket bestred bifall till överklagandet och anförde till stöd för sin talan i huvudsak följande.

Grunden för avslagen har inte varit att det funnits skäl att ifrågasätta släktskapet, utan att identiteterna inte varit styrkta. En DNA-analys i sig kan endast ange släktskap. Släktskap är dock inte detsamma som identitet. Eftersom det i målet framkommit starka skäl att ifrågasätta uppgifterna rörande sökandenas identitet, kan DNA-analysen inte läka den bristen. I fråga om identitet torde analysen som sådan inte ha någon betydelse. Lagstiftaren har också vid flera tidpunkter konstaterat att styrkt identitet är en grundläggande förutsättning för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas. Visserligen har lagstiftaren även uttalat, att det faktum att identitetshandlingar inte kan förebringas, inte får omöjliggöra en familjeåterförening i Sverige. Detta medför dock ingen lättnad i kravet på styrkt identitet utan erinrar om det särskilda utredningsansvar som myndigheterna har när barn berörs. Det framgår ingenstans att någon lättnad av kravet gäller för barn. Inte heller finns möjlighet för rättstillämparen att generellt eller för en viss grupp av människor medge undantag från kravet på styrkt identitet, utan sådana undantag är en fråga som det åligger lagstiftaren att föranstalta om. Under dessa förhållanden torde en DNA-analys sakna betydelse för bedömningen av rätten till uppehållstillstånd när identiteten, men inte släktskapet är ifrågasatt.

Vidare följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 (gränskodexen) att Sverige har en skyldighet att vid inresa till Sverige...