Europaparlamentets och Rådets direktiv 98/37/EG av den 22 juni 1998 om tillnärming av medlemsstaternas lagstiftning om maskiner

Tweet

 

FREE EXCERPT

23.7.98

SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 207/1

I

(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk)

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 98/37/EG

av den 22 juni 1998

om tillnärming av medlemsstaternas lagstiftning om maskiner

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENSRÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europe-iska gemenskapen, särskilt artikel 100a,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténsytttrande (1),

i enlighet med det i artikel 189b (2) i fördraget angivnaförfarandet, och

av följande skäl:

(1) Rådets direktiv 89/392/EEG av den 14 juni 1989om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftningom maskiner (3) har undergått flera och omfattandeändringar. För att skapa klarhet och av praktiskaskäl bör en kodifiering av nämnda direktiv företas.

(2) Den inre marknaden utgörs av ett område utan inregränser, inom vilken fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital garanteras.

(3) Maskinsektorn är en viktig del av verkstadsindustrin och en av de industriella hörnstenarna igemenskapens ekonomi.

(1) EGT C 133, 28.4.1997, s. 6.(2) Europaparlamentets yttrande av den 17 september 1997(EGT C 304, 6.10.1997, s. 79), rådets gemensamma ståndpunkt av den 24 mars 1998 (EGT C 161, 27.5.1998, s. 54),och Europaparlamentets beslut av den 30 april 1998 (EGTC 152, 18.5.1998). Rådets beslut av den 25 maj 1998.(3) EGT L 183, 29.6.1989, s. 9. Direktivet senast ändrat genomdirektiv 93/68/EEG (EGT L 220, 30.8.1993, s. 1).

(4) De sociala kostnaderna för det stora antaletolyckor som direkt orsakas genom användning avmaskiner kan minskas genom att säkerheten tas ibeaktande redan på konstruktions- och tillverkningsstadiet och genom korrekt installation ochunderhåll av maskinerna.

(5) Det åligger medlemsstaterna att inom sina respektive territorier ansvara för befolkningens, och isynnerhet arbetstagares, och i förekommande falläven husdjurs och egendoms, hälsa och säkerhet,med avseende på de risker som uppstår i sambandmed användning av maskiner.

(6) Medlemsstaternas lagstiftning om förebyggande avolyckor skiljer sig kraftigt åt. De tvingande bestämmelser på området som ofta kompletteras av ipraktiken bindande tekniska specifikationer ellerfrivilliga standarder leder inte nödvändigtvis tillolika hälso- och säkerhetsnivåer, men utgör dock,genom sina olikheter, hinder för handeln inomgemenskapen. Dessutom råder avsevärda skillnadermellan systemen för certifiering av maskiners överensstämmelse och för nationell certifiering.

(7) Gällande nationella hälso- och säkerhetsbestämmelser om skydd mot risker orsakade av maskiner börharmoniseras för att möjliggöra fri rörlighet förmaskiner, utan att nu gällande välgrundade skyddsnivåer i medlemsstaterna därmed sänks. Bestämmelserna i detta direktiv om konstruktion och tillverkning av maskiner, som är av grundläggande betydelse för en säkrare arbetsmiljö, kommer att kompletteras med särskilda bestämmelser om skyddmot vissa risker som arbetstagare kan utsättas för iarbetet, och med bestämmelser som avser organisationen av arbetstagarnas säkerhet på arbetsplatsen.

(8) Gemenskapsrätten innehåller i sin nuvarande formbestämmelser som utgör undantag från en avgemenskapens grundregler, nämligen den fria rörligheten för varor. Dessa bestämmelser föreskriver

att hinder för rörligheten inom gemenskapen tillföljd av skillnader i medlemsstaternas lagstiftningom marknadsföring och försäljning av produkterskall godtas, om de aktuella föreskrifterna ansessom nödvändiga för att uppfylla oeftergivligakrav.

(9) Styckena 65 och 68 i den vitbok om genomförandet av den inre marknaden som antogs av Europe-iska rådet i juni 1985 föreskriver ett nytt tillvägagångssätt för tillnärmning av lagstiftningen. Till-närmningen av lagstiftningen bör därför i detta fallbegränsas till endast de föreskrifter som anses nödvändiga för att uppfylla de oeftergivliga och grundläggande hälso- och säkerhetskrav som gäller förmaskiner. Eftersom dessa krav är av grundläggandenatur bör de ersätta gällande nationella föreskrifter.

(10) Upprätthållande och förbättring av den säkerhetsnivå som uppnåtts i medlemsstaterna är ett avhuvudsyftena med detta direktiv och med säkerhetsprincipen, såsom denna definieras i de grundläggande kraven.

(11) Detta direktivs tillämpningsområde bör grundas påen allmänt hållen definition av termen "maskin"för att ge utrymme åt teknisk produktutveckling.Den utveckling av sammansatta installationer somsker och de risker som är förbundna med sådanainstallationer är av motsvarande slag och det ärdärför berättigat att uttryckligen ta med dessa idirektivet.

(12) Det är också nödvändigt att faställa regler försäkerhetskomponenter som släpps ut på marknadenseparat och för vilka tillverkaren eller dennes representant i gemenskapen förklarar att de har ensäkerhetsfunktion.

(13) Vid mässor, utställningar osv. bör det vara möjligtatt visa maskiner som inte följer detta direktiv.Intressenter bör dock på lämpligt sätt upplysas omatt maskinen inte följer bestämmelserna och intekan köpas i det aktuella utförandet.

(14) De grundläggande hälso- och säkerhetskravenmåste uppfyllas för att garantera att maskiner ärsäkra. Dessa krav bör tillämpas med omdöme, såatt hänsyn tas till den tekniska utvecklingsnivån vidtillverkningstillfället och till tekniska och ekonomiska krav.

(15) I detta direktiv avses med uttrycket "ta maskiner ibruk" endast användning av själva maskinen på

sådant sätt som tillverkaren avsett. Detta utesluterdock inte att man anger användningsvillkor sominte avser själva maskinen, förutsatt att dessa intemedför förändringar av maskinen som inte anges idetta direktiv.

(16) Det är nödvändigt, inte bara att säkerställa frirörlighet och fritt tagande i bruk av maskiner medCE-märkning och med EG:s överensstämmelseintyg,men även fri rörlighet för maskiner som saknarCE-märkning om dessa skall ingå i andra maskinereller byggas ihop med andra maskiner till en sammansatt installation.

(17) Detta direktiv definierar endast de grundläggandeoch allmänt tillämpbara hälso- och säkerhetskraven, vilka kompletteras med ett antal mer specifikakrav för vissa slag av maskiner. För att underlättaför tillverkarna att visa att maskinerna uppfyller degrundläggande kraven, samt för att möjliggöra kon-troll av att maskinerna överensstämmer med dessakrav, är det önskvärt att på europeisk nivå haharmoniserade standarder för att förebygga sådanarisker som kan uppstå till följd av konstruktion ochtillverkning av maskiner. Dessa harmoniseradestandarder på europeisk nivå utarbetas av privaträttsliga institutioner och bör även fortsättningsvisha icke bindande status. Europeiska organisationenför standardisering (CEN) och Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering (Cenelec) ärde organ som erkänns som behöriga att anta harmoniserade standarder, i enlighet med de generellariktlinjer för samarbetet mellan kommissionen ochdessa båda organisationer som undertecknades den13 november 1984. I detta direktiv avses med"harmoniserad standard" en teknisk specifikation(Europastandard eller harmoniseringsdokument)som antagits av någon av eller båda dessa organisationer, enligt uppdrag från kommissionen i enlighetmed bestämmelserna i rådets direktiv 83/189/EEG (1) samt i enlighet med de allmänna riktlinjersom avses ovan.

(18) Lagstiftningen måste förbättras för att se till attsåväl arbetsgivare som arbetstagare på ett effektivtoch lämpligt sätt bidrar till standardiseringsprocessen.

(19) Medlemsstaternas ansvar inom det egna territorietför säkerhet, hälsa och övrigt som täcks av degrundläggande kraven bör slås fast i en skyddsklausul med bestämmelser om lämpliga skyddsrutinerinom gemenskapen.

(1) Rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983 om ettinformationsförarande beträffande tekniska standarder ochföreskrifter (EGT L 109, 26.4.1983, s. 8). Direktivet senaständrat genom kommissionens beslut 96/139/EG (EGT L 32,10.2.1996, s. 31).

23.7.98

(20) Tillverkarna bör, som nu är praxis i medlemsstaterna, även fortsättningsvis ha ansvaret för attintyga att deras maskiner uppfyller de relevantagrundläggande kraven. Genom överensstämmelsenmed harmoniserade standarder förutsätts att maskinen även upfyller de grundläggande kraven. Detankommer dock på tillverkaren själv, om han anseratt det är nödvändigt, att få sina produkter kontrollerade och certifierade av tredje man.

(21) För vissa typer av maskiner som medför störrerisker är en strängare certifieringsprocedur önskvärd. Den procedur för typkontroll som antagits avEG kan leda till att tillverkaren själv utfärdar enEG-försäkran om överensstämmelse, utan någrastriktare krav på t.ex. kvalitetsgaranti, EG-verifikation eller EG-övervakning.

(22) Innan en EG-försäkran om överensstämmelse utfärdas är det av största vikt att tillverkaren, eller densom representerar honom i gemenskapen, tillhandahåller teknisk dokumentation. Den tekniska dokumentationen behöver inte nödvändigtvis ständigtfinnas fysiskt tillgänglig, men skall tillhandahållaspå begäran. Den behöver inte innehålla detaljuppgifter om de olika komponenter som sammansättsvid tillverkningen, såvida inte denna information äroundgänglig för att fastställa överensstämmelsenmed de grundläggande säkerhetskraven.

(23) I sitt meddelande av den 15 juni 1989 om enhelhetssyn på certifiering och provning (1) föreslogkommissionen att gemensamma regler införs om enCE-märkning om överensstämmelse med enhetligutformning. I sin resolution av den 21 december1989 om en helhetssyn på bedömning av överensstämmelse (2) godkände rådet som vägledande princip att en sådan sammanhängade metod antas föranvändandet av CE-märkningen. De två grundläggande elementen i den nya metod som måste tillämpas är därför de väsentliga kraven och förfarandenavid bedömning av överensstämmelse.

(24) De som berörs av beslut som fattas i enlighet meddetta direktiv bör informeras om skälen för beslutetsamt om de möjligheter till rättslig prövning somstår till buds.

(25) Detta direktiv...