Case nº B-60-2020 of Arbetsdomstolen, February 17, 2021

Resolution DateFebruary 17, 2021
Issuing OrganizationArbetsdomstolen

REFERAT

Västerorts VVS installationer i Stockholm AB

mot

K.V.

Överklagade avgörandet: Attunda tingsrätts dom den 11 maj 2020 i mål nr T 3909-19

Tingsrättens dom, se bilaga.

Bakgrund

K.V. var tidigare anställd som VVS-montör hos Västerorts VVS installationer i Stockholm AB (bolaget). Under anställningen beställde K.V. med bolagets godkännande två värmepumpar från Lundagrossisten i bolagets namn och för eget bruk till en kostnad om 71 929 kr. Lundagrossisten fakturerade bolaget för värmepumparna den 20 december 2012 och den 10 oktober 2013. När K.V:s anställning upphörde i juni 2018 hade han inte betalat bolaget för värmepumparna.

Bolaget väckte talan mot K.V. vid tingsrätten och yrkade att han till bolaget skulle betala 71 929 kr jämte ränta.

K.V. bestred yrkandet och gjorde gällande att fordran var preskriberad, då det varit fråga om ett konsumentköp. Han vitsordade beloppet.

Bolaget gjorde i första hand gällande att det inte varit fråga om ett konsumentköp och att fordran därmed inte var preskriberad. Om det var ett konsumentköp, invände bolaget, att fordran ändå inte var preskriberad eftersom preskriptionsavbrott skett och att fordran under alla förhållanden hade återuppväckts genom att K.V. erkänt skulden.

Tingsrätten fann att det varit fråga om ett konsumentköp och att fordran var preskriberad. Tingsrätten avslog därför bolagets yrkande och förpliktade bolaget att ersätta K.V:s rättegångskostnad.

Bolaget har överklagat tingsrättens dom.

Arbetsdomstolens behörighet

Enligt 1 kap. 1 § första stycket arbetstvistlagen ska Arbetsdomstolen pröva arbetstvister. Med arbetstvist avses bl.a. tvister rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. För att tvist mellan en arbetsgivare och en (förutvarande) arbetstagare ska utgöra en arbetstvist krävs att den rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare i denna deras egenskap (prop. 1974:77 s. 138 och t.ex. AD 1986 nr 8). Däremot är det inte nödvändigt att yrkandena i målet aktualiserar tillämpningen av arbetsrättsliga regler.

Av de omständigheter, som bolaget åberopat, framgår att K.V. inte skulle ha förvärvat värmepumparna om han inte varit anställd hos bolaget, i vart fall inte på de aktuella villkoren. Tvisten har därmed sin grund i anställningsförhållandet mellan bolaget och K.V. Arbetstvistlagen är därför tillämplig.

Yrkanden m.m.

Bolaget har yrkat att Arbetsdomstolen ska bifalla dess vid tingsrätten förda talan och förplikta K.V. att ersätta bolagets rättegångskostnad där.

K.V. har bestritt ändring.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Parterna har i Arbetsdomstolen i allt väsentligt åberopat samma grunder och utvecklat sin talan på samma sätt som vid tingsrätten i enlighet med vad som framgår av tingsrättens dom. K.V. har dock inte här gjort gällande att bolaget har sålt värmepumparna till honom till marknadspris, utan har vidgått att han fått köpa dem till ett förmånligt och rabatterat pris.

Målet har avgjorts utan huvudförhandling. Parterna har åberopat samma bevisning här som vid tingsrätten. Den muntliga bevisningen har lagts fram genom uppspelning av ljud- och bildupptagningar av förhören vid tingsrätten.

Domskäl

Tvisten

Det är ostridigt att bolaget har en fordran mot K.V. för de två värmepumparna och att K.V. ska förpliktas betala det av bolaget yrkade beloppet, om bolaget inte har förlorat rätten att göra fordran gällande på grund av preskription.

Arbetsdomstolen prövar först om bolagets fordran är en konsumentfordran enligt preskriptionslagen, det vill säga om K.V. i egenskap av konsument har köpt värmepumparna av bolaget inom ramen för bolagets näringsverksamhet. Om så inte är fallet, ska K.V. förpliktas betala det yrkade beloppet. Om Arbetsdomstolen kommer fram till att det är en konsumentfordran, ska domstolen pröva om preskriptionsavbrott har skett och, om så inte skett, om K.V. har återuppväckt fordran genom att erkänna skulden efter preskriptionstidens utgång.

Parternas ståndpunkter

Bolaget

K.V:s köp av värmepumparna genom bolaget i dess egenskap av hans arbetsgivare är att betrakta som en anställningsförmån. K.V. är då inte att betrakta som en konsument i förhållande till bolaget. För att det ska vara fråga om ett konsumentköp krävs det vidare att varan tillhandahålls yrkesmässigt av arbetsgivaren. Bolaget säljer inte VVS-varor, varken i butik eller via internet. Därtill innebär kravet på yrkesmässig verksamhet att försäljningen sker med ett vinstsyfte. Bolaget har sålt värmepumparna till K.V. till självkostnadspris och på kredit, vilket har inneburit en förlustaffär. Försäljningen har därmed inte varit del av bolagets yrkesmässiga verksamhet.

Även om det skulle vara fråga om ett konsumentköp är fordran ändå inte preskriberad. Bolagets företrädare har vid flera tillfällen begärt att K.V. skulle betala för värmepumparna. Detta har skett under personalmöten där personalköp varit en återkommande punkt och genom den blankett om att betala för uttaget material som K.V. fick innan han avslutade sin anställning. K.V. har dessutom i ett e-postmeddelande den 19 juli 2018 erkänt skulden och medgett betalning. Fordran är därför under alla förhållanden inte preskriberad.

K.V.

Bolaget har yrkesmässigt förmedlat värmepumparna till K.V. för hans privata bruk. Även om bolaget inte säljer VVS-varor i butik eller via internet, så säljer bolaget sådana varor som delmoment i beställda installationsarbeten. Det saknar betydelse att K.V. har köpt dem till ett förmånligt och rabatterat pris. K.V. har inte avstått från det konsumenträttsliga skyddet vid köpet. K.V. är i förhållande till bolaget att betrakta som konsument, varför fordrans preskriptionstid är tre år. Eftersom bolaget framställde krav på betalning först den 21 juni 2018 är fordran preskriberad. K.V:s mejl den 19 juli 2018 utgör inte något vitsordande av bolagets fordran och har inte den klarhet som krävs för att återuppväcka fordran.

Är bolagets fordran en...

To continue reading

Request your trial