Case nº M11429-18 of Mark- och miljööverdomstolen, December 21, 2020

President6
Resolution DateDecember 21, 2020
Issuing OrganizationMark- och miljööverdomstolen

REFERAT

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDENacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2018-11-09 i mål nr M 946-18, se bilaga A

PARTER

Klagande1. FT

  1. PT

    Ombud för 1 och 2: Jur.kand. MK

    MotpartLänsstyrelsen i Stockholms länBox 22067104 22 Stockholm

    SAKENFöreläggande att ta bort stängsel och dike på fastigheten A i Haninge kommun

    ________________

    MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

  2. Med ändring av mark- och miljödomstolens dom upphäver Mark- och miljööverdomstolen Länsstyrelsen i Stockholms läns beslut den 22 december 2017 i ärende nr 528-34340-2011 såvitt avser hinder 1.

  3. Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet i övrigt.

    _______________

    YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

    FT och PT har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva länsstyrelsens beslut i sin helhet. De har i andra hand yrkat att beslutet avseende hinder 1 ska upphävas samt att beslutet avseende hinder 2 - 5 ska ändras så att öppning (stängselgenombrott) ska ordnas för fri passage till fots, men utan möjlighet för motorfordon av något slag att ta sig igenom, i eller bredvid befintliga bommar eller att andra bommar anbringas som har en motsvarande konstruktion.

    Länsstyrelsen i Stockholms län har motsatt sig att mark- och miljödomstolens dom ändras.

    UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

    FT och PT har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg:

    De har intresse av att skydda sin produktiva skogsmark och sin enskilda skogsbilväg med enkel standard. Mot deras intresse har ställts allmänhetens intresse att fritt färdas till fots eller motsvarande med cykel eller ridhäst utan att skada uppstår.Underinstanserna har felaktigt bedömt det som uppenbart att bommar, vajrar och grindar satts upp enbart för att utestänga allmänheten, trots att länsstyrelsen i sina tidigare beslut 1992 och 1999 har ansett att framkomligheten ändå är god till fots trots vajrarna. Syftet med vajrarna är att hindra ridhästar från att, när markerna är blöta, skada den produktiva skogsmarken och skogsvägens känsliga slityta av grus och dess vägkropp. Det föreligger ett massivt överutnyttjande av skogsbilvägen och skogsmarken av fortskaffningsmedel som inte är tillåtna där - motorfordon som inte omfattas av allemansrätten, cyklister med mountainbikes samt ridhästar i synnerhet i grupp. Vägkroppen är av enkel beskaffenhet och har lägre bärighet än vägar som är byggda för kontinuerlig motorfordonstrafik. Skogsbilvägen tål när det är blött i markerna varken enstaka ridhästar eller ridhästar i grupp.

    Länsstyrelsens föreläggande är avsevärt mera ingripande än vad som krävs för att uppnå syftet med stängselgenombrott - att möjliggöra framkomlighet för allmänheten inom ramen för allemansrätten. Ett föreläggande om att ta bort bommar, vajrar och grindar i dess helhet innebär att trafik med motorfordon omgående skulle bli möjligt att framföra på skogsbilvägen och runt skogsbilvägen trots att sådan motorfordonstrafik inte tillåts enligt allemansrätten. FT och PT har laglig rätt att förbjuda motorfordonstrafik på sin privata skogsbilväg. De måste ha rätt att uppföra och bibehålla bommar och stängsel som utgör ett effektivt hinder mot olovlig och skadegörande motorfordonstrafik. Allemansrätten måste även tolkas och tillämpas så att annan framkomlighet, som kan medföra att även motorfordon kan ta sig fram, med nödvändighet måste förbjudas för att inte egendomsskyddet för fastighetsägare ska urholkas.

    Allemansrätten ska inte tolkas så vidsträckt avseende tillgänglighet för barnvagnar och rullstolar som underinstanserna gjort. Det utgör en utvidgning av allemansrätten som saknar stöd i gällande rätt att utan skada färdas till fots, med vilket att färdas med sedvanlig cykel och som ryttare på ridhäst i rättspraxis har ansetts jämförbart. Att även omfatta fortskaffningsmedel som fordrar större utrymme och svängrum för passage såsom barnvagnar och rullstolar skulle samtidigt möjliggöra passage för motorfordon som medför faktisk skada på marken och vägmarken när det är blött, vid tjällossning och vid färd med tunga olovliga färdmedel. Skada uppstår även vid intensivt nyttjande av allemansrätten till fots eller när i och för sig tillåtna fortskaffningsmedel nyttjas intensivt eller i grupp. Det skulle leda till att innebörden av allemansrätten skulle urholkas helt och att markägare skulle tvingas att tåla skador där det är svårt att bevisa vem som är skadevållare.

    Hinder 1 är en ravin, som inte begränsar möjligheten att passera till fots i nu befintligt skick. Det saknas laglig grund att förelägga FT och PT att anlägga en jämn marknivå och tillskapa en stig eller liknande. Det finns inget som kan återställas eftersom någon stig inte har grävts bort. Ravinen är en formation som antingen finns naturligt i marken eller som uppkommit genom åtgärder av någon tidigare fastighetsägare.

    Hinder 2 och 4 - 6 har numera försetts med stängselgenombrott i form av öppningar om ca 50 cm, vilka tillgodoser bestämmelserna i 26 kap. 11 § första stycket miljöbalken. Hinder 3 har körts sönder av anonym allmänhet och har eller kommer att avlägsnas. Om länsstyrelsen håller sin reservatsbom vid Skeppnans naturreservat stängd kan bommen vid hinder 5 helt tas bort på skogsbilvägen utan att obehörig trafik kan ta sig dit och orsaka skador.

    FT och PT har sökt tillstånd enligt 5 § lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltar, för skyltar som förbjuder allmänheten att köra på vägen, och har den 26 juni 2019 fått tillstånd att enligt 10 kap. 10 § trafikförordningen (1998:1276) sätta upp vägmärke som förbjuder trafik med motordrivna fordon vid den bom som av underinstanserna benämnts som hinder 6.

    Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört i huvudsak följande:

    Länsstyrelsen vidhåller sin tidigare gjorda bedömning. Ett föreläggande om passage kan vara tillämpligt i de fall det kan anses finnas ett legitimt behov av ett stängsel. Av hänsyn till motortrafiken bedömer länsstyrelsen att det finns skäl att behålla hinder 6. Länsstyrelsen ser med hänsyn till antal och omfattning inga skäl till att de övriga hindren ska finnas kvar, varför ett föreläggande om passage eller genombrott inte är aktuellt. Hindren ska istället tas bort i sin helhet.

    Hinder 1 består av ett brett dike som grävts genom den stig som går från östra Tornberga, förbi fornlämningarna och vidare i nordöstlig riktning, upp mot hinder 2. Länsstyrelsens bedömning avseende hinder 1 grundar sig på platsbesöken i ärendet. Vid platsbesöken följde länsstyrelsen en stig som utgår från Tornberga och går norrut. Vid platsen för hinder 1 är terrängen sådan att det borde ha varit möjligt att följa en anslutande stig från nordöst. På denna plats finns vajrar och skyltar. Står man vid dessa och blickar mot nordöst så syns stigens fortsättning på andra sidan jordvallen. Länsstyrelsen bedömer utifrån förhållandena på platsen att det har funnits en stig där, men att en del av den grävts bort och lagts upp som en jordvall.

    Länsstyrelsen anser att allemansrätten även omfattar personer som har begränsade möjligheter att röra sig ute i naturen, som exempelvis personer med barnvagn, funktionsnedsättningar eller annat som kan försvåra för personen att ta sig fram. Dessa personer kan ha svårigheter att passera olika typer av hinder som exempelvis ligger för en stig inom ett naturområde.

    UTREDNINGEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

    Mark- och miljööverdomstolen har hållit syn på platsen.

    Mark- och miljööverdomstolen har inhämtat yttrande från Naturvårdsverket som har framfört i huvudsak följande:

    Syftet med bestämmelsen om stängselgenombrott är att skydda den allemansrättsliga tillgången till områden där allmänheten har rätt att färdas och vistas fritt.Naturvårdsverket bedömer att allemansrätten omfattar färd med...

To continue reading

Request your trial