Case nº UM2944-20 of Migrationsöverdomstolen, December 22, 2020

• President: 1
• Resolution Date: December 22, 2020
• Issuing Organization: Migrationsöverdomstolen

REFERAT

TS och RS, som är medborgare i Libanon, kom till Sverige och sökte asyl här den 12 september 2004. MS föddes i Sverige den 10 mars 2006. I samband därmed sökte hennes föräldrar asyl även för hennes del. Familjen har sedan dess genomgått två asylprocesser i Sverige. Migrationsverket har i båda processerna beslutat att utvisa familjen. Efter att det senaste beslutet om utvisning preskriberades ansökte familjen, den 15 augusti 2016, om asyl på nytt.

Migrationsverket bedömde att familjen inte gjort de åberopade skyddsskälen sannolika och att det inte förelåg synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter i familjens ärende. En utvisning av familjen bedömdes inte heller strida mot ett svenskt konventionsåtagande. Migrationsverket beslutade den 7 december 2018 att utvisa hela familjen till Libanon.

Familjen överklagade beslutet till migrationsdomstolen och yrkade att de skulle beviljas uppehålls- och arbetstillstånd samt flykting- eller alternativ skyddsstatusförklaring och resedokument. Förvaltningsrätten i Göteborg, migrationsdomstolen (2020-01-27, ordförande Buch samt tre nämndemän), avslog familjens överklagande och anförde bl.a. följande.

Familjen har anfört samma grunder för sitt skyddsbehov som vid tidigare asylansökningar och det finns nu inte skäl att göra en annan bedömning av skyddsbehovet. Familjen har därmed inte gjort sannolikt att de har en välgrundad fruktan för förföljelse eller att de riskerar skyddsgrundande behandling på grund av deras individuella situation. De kan därför inte få skyddsstatusförklaring som flyktingar eller alternativt skyddsbehövande och därmed inte heller uppehållstillstånd på de grunderna. Det som kommit fram om TS och RS hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet utgör varken enskilt eller sammantaget synnerligen ömmande omständigheter. Vid en sammantagen bedömning där M:s anknytning till Sverige särskilt beaktas, föreligger det särskilt ömmande omständigheter. Det står klart att M har ett privatliv i Sverige som skyddas av artikel 8 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR). Det innebär att det ska göras en proportionalitetsbedömning där den enskildes intressen vägs mot statens intresse att upprätthålla respekten för att migrationslagstiftningen efterlevs. Europadomstolen har fäst särskild vikt vid om ett barns privatliv i värdlandet har uppstått under en tid då dess rätt att stanna har varit osäker. Under sådana förhållanden kan en utvisning strida mot artikel 8 i EKMR endast om omständigheterna i det enskilda fallet är exceptionella. I familjens fall har det inte kommit fram några omständigheter som skulle kunna betecknas som exceptionella i den mening som avses i Europadomstolens praxis. En utvisning strider därmed inte mot artikel 8 i EKMR. Att ett barn följer med sina föräldrar till hemlandet kan inte heller i sig ses som något negativt för barnet. Även om det förekommer oroligheter i Libanon innebär det inte att M:s psykosociala hälsa äventyras vid ett återvändande dit. Sammantaget anses en utvisning av M inte heller strida mot Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen). Familjen kan därför inte beviljas uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen (2005:716).

Familjen S överklagade domen och yrkade att de skulle beviljas uppehållstillstånd, i första hand som flyktingar och i andra hand som alternativt skyddsbehövande. I vart fall ska uppehållstillstånd beviljas på grund av att det föreligger synnerligen respektive särskilt ömmande omständigheter och att det strider mot ett svenskt konventionsåtagande att utvisa dem. Familjen vidhöll det de har fört fram i underinstanserna och gjorde bl.a. följande tillägg.

Det är inte ifrågasatt att M har etablerat ett privatliv i Sverige. Enligt Europadomstolens praxis ska styrkan i hennes anknytning bedömas genom att t.ex. beakta att hon är född och uppvuxen i Sverige samt att hon har vistats här hela sitt liv. Omständigheter som att hon har fått sin utbildning här, har etablerat ett nätverk och talar språket ska också beaktas. I det aktuella fallet handlar det inte heller bara om anpassning och anknytning eftersom M aldrig har besökt TS och RS hemland. Omständigheterna talar alltså för att M har en mycket stark anknytning till Sverige och det är svårt att hitta några starka argument mot att det skulle vara hennes bästa att få fortsätta vistas här.

Migrationsverket har inte fört fram några specifikt utpekade särskilt tungt vägande skäl kopplade till statens intresse av reglerad invandring. Hon är ett barn som har tolererats leva i Sverige hela sitt liv och däribland sina formativa år. Vistelsetiden har blivit lång utan hennes förskyllan. Det strider mot mänskliga rättigheter och Barnkonventionen att slita M från hennes trygga liv i Sverige och utsätta henne för lidande och stora personliga påfrestningar som kan ha förödande konsekvenser för henne. M:s anknytning till Sverige och vad som är hennes bästa talar därför starkt för att det finns sådana tungt vägande skäl som innebär att omständigheterna är särskilt ömmande och att det inte kan anses proportionerligt att utvisa henne. Det finns därför skäl att bevilja henne uppehållstillstånd. Vid denna utgång ska även TS och RS beviljas uppehållstillstånd.

Familjen har bl.a. gett in läkarintyg och ett yttrande angående rätten till respekt för privatliv och principen om barnets bästa från Louise Dane, doktor i offentlig rätt vid Stockholms universitet.

Migrationsverket ansåg att överklagandet skulle avslås och förde fram bl.a. följande. Mot bakgrund av M:s långa vistelsetid och det som har kommit fram om hennes levnadsförhållanden får hon anses ha en anpassning till Sverige och svenska förhållanden. Det ifrågasätts inte att hon önskar leva här och att hon upplever en utvisning till Libanon som negativ. Med hänsyn till hennes ålder får möjligheten dock anses tillgänglig att i viss mån upprätthålla kontakten med vänner och bekanta i Sverige på distans, vilket minskar de negativa effekterna och gör att hennes sociala relationer i Sverige inte definitivt bryts. Hennes starkaste anknytning får anses vara den till familjen vilken kommer att upprätthållas. Hon har genom sina familjeband en stark anknytning till Libanon. Uppgifterna om att hon kommer att mötas av svårigheter i Libanon framstår dock ur ett kortsiktigt perspektiv som riktiga eftersom hon kommer att behöva ställa om till nya förhållanden som hon saknar egen erfarenhet av. De eventuella svårigheterna kommer dock sannolikt vara av övergående natur och hon har ett nätverk som kan erbjuda stöd och omvårdnad. Hennes prestationsförmåga i skolan talar också för att hon har goda förutsättningar att fortsätta utvecklas även i ett annat land.

Enligt det medicinska underlaget är M i behov av vårdinsatser. Det finns dock förutsättningar för henne att få nödvändig sjukvård i Libanon. I detta avseende kan också...