Case nº P13738-19 of Mark- och miljööverdomstolen, December 08, 2020
President | 6 |
Resolution Date | December 08, 2020 |
Issuing Organization | Mark- och miljööverdomstolen |
REFERAT
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEVäxjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2019-12-17 i mål nr P 5548-19, se bilaga A
PARTER
Klagande1. ME
-
KT
Ombud för 1 och 2: KH och AH
MotpartMyndighetsnämnden i Bromölla kommun
SAKENByggsanktionsavgift avseende fastigheten A i Bromölla kommun
____________
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUTMed ändring av mark- och miljödomstolens dom upphäver Mark- och miljööverdomstolen Myndighetsnämnden i Bromölla kommuns beslut den 15 maj 2019, MN § 39, dnr BYGG 2019/42 om byggsanktionsavgift.
_______________
YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENME och KT har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom och upphäva Myndighetsnämnden i Bromölla kommuns beslut. I andra hand har de yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska sätta ned byggsanktionsavgiften till ett belopp som inte överstiger 6 394 kr.
Myndighetsnämnden i Bromölla kommun, nedan nämnden, har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.
UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN M.M.
ME och KT har liksom tidigare gjort gällande dels att en eventuell överträdelse är preskriberad, dels att de vidtagit rättelse i rätt tid. Därutöver har de stått fast vid att en eventuell byggsanktionsavgift ska utgå ifrån det område som faktiskt tagits i anspråk för parkering och att maximal jämkning ska ske. Till utveckling av grunderna har de anfört i allt väsentligt detsamma som i de lägre instanserna.
Nämnden har i allt väsentligt anfört detsamma som tidigare.
Parterna har åberopat viss ny utredning i form av framför allt fotografier och skärmklipp.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Mark- och miljööverdomstolen prövar först MEs och KTs invändning om preskription.
Enligt 11 kap. 58 § andra stycket plan- och bygglagen (2010:900), förkortad PBL, får inte tillsynsmyndigheten ta ut en byggsanktionsavgift om inte den som anspråket riktas mot har getts tillfälle att yttra sig inom fem år efter överträdelsen.
Vid sin granskning av en äldre motsvarighet till preskriptionsbestämmelsen - 26 § i den upphävda lagen [1976:666] om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. - anförde Lagrådet följande (prop. 1975/76:164 s. 263).
Enligt det remitterade förslaget skall preskriptionstiden räknas från det den olovliga åtgärden började eller, såvitt gäller särskild avgift, från det att överträdelsen eller underlåtenheten började. Olovligt byggande och andra överträdelser kan emellertid komma att utsträckas över avsevärd tid. Förslaget kan under sådana förhållanden medföra att preskriptionstiden blir kortare än som faktiskt är motiverat. Med hänsyn härtill bör enligt Lagrådet föreskrivas, att tiden skall räknas från det överträdelsen begicks, och med överträdelsen avses då, såsom förut sagts, även underlåtenhet. Detta innebär att tiden i princip inte börjar löpa så länge överträdelsen kan anses pågå. Det bör här tilläggas, att hur utgångspunkten för beräkningen av preskriptionstiden än anges, det inte kan undvikas att vissa problem uppkommer i tillämpningen. De principer som vid bedömningen av preskriptionsfrågor som har utbildats inom straffrätten bör kunna tjäna till ledning i nu ifrågavarande hänseende.
Lagtexten utformades i överensstämmelse med Lagrådets förslag, dvs. det föreskrevs att preskriptionstiden skulle räknas från det att överträdelsen begicks. Konstruktionen var densamma i 10 kap. 27 § första stycket äldre plan- och bygglagen (1987:10). Som redan framgått är även 11 kap. 58 § andra stycket PBL konstruerad på motsvarande sätt, låt vara att preskriptionstiden kortats från tio till fem år. Av detta följer att preskriptionstiden inte börjar löpa så länge överträdelsen kan anses pågå.
Frågan är då om den överträdelse som nämnden tagit ut byggsanktionsavgift för pågått vid tiden för nämndens beslut eller om den upphört tidigare. Underinstanserna har ansett det förra och nämnden har stått fast vid detta i Mark- och miljööverdomstolen. ME och KT har å sin sida hållit fast vid att deras eventuella överträdelse begåtts mer än fem år innan nämnden gav dem tillfälle att yttra sig, dvs. innan den 6 maj 2014.
Enligt 10 kap. 3 § PBL får en åtgärd inte påbörjas innan byggnadsnämnden gett startbesked, om åtgärden kräver bygglov, marklov eller rivningslov. Enligt 11 kap. 51 § PBL ska tillsynsmyndigheten ta ut en byggsanktionsavgift om någon bryter mot någon bestämmelse i 8 - 10 kap. PBL. Av 6 kap. 1 § åttonde punkten plan- och byggförordningen (2011:338) följer vidare att det krävs bygglov för att anordna, inrätta, uppföra, flytta eller väsentligt ändra parkeringsplatser utomhus.
Nämnden har i sitt beslut angett att byggsanktionsavgiften, med stöd av 11 kap. 51 och 57 §§ PBL, tagits ut för att ME och KT startat verksamhet med anläggning av parkering samt tagit område i anspråk för parkering innan bygglov och startbesked förelegat.
Som framgått ovan bör de principer som har utbildats vid bedömning av preskriptionsfrågor inom straffrätten kunna tjäna till ledning även när det gäller att bedöma en preskriptionstid enligt PBL (jfr a. prop. a. s.).
Den straffrättsliga regleringen i 35 kap. 4 § brottsbalken innebär att preskriptionstid aldrig börjar löpa förrän brottet blivit fullbordat. Preskriptionstiden kan däremot börja löpa senare. Så är fallet om brottet fortsätter att begås sedan det blivit fullbordat. Detta gäller bl.a. i fråga om s.k. perdurerande brott. Likaså gäller det brott som är att uppfatta som bedrivande av en verksamhet utan lov eller anmälan. (Se Johansson m.fl.,Brottsbalken m.m. [6 maj 2020, Juno], kommentaren till 35 kap. 4 § efter rubrikerna Fortsatt brott efter fullbordan och...
To continue reading
Request your trial