Case nº Ö 6598-19 of Högsta domstolen, April 08, 2020

Resolution DateApril 08, 2020
Issuing OrganizationHögsta domstolen

REFERAT

Uppsala tingsrätt

Allmän åklagare begärde vid Uppsala tingsrätt att rumänske medborgaren O.C. skulle överlämnas till Rumänien för verkställighet av fängelsestraff enligt en av domstol i Baca˘u, Rumänien, den 19 maj 2015 utfärdad europeisk arresteringsorder. Angående bakgrunden till denna begäran hänvisas till den inledande redogörelsen i HD:s beslut.

O.C. motsatte sig överlämnande och g jorde gällande att förhållandena i de rumänska fängelser som kunde komma i fråga för hans del var sådana att det skulle kränka hans rättigheter enligt artikel 3 i Europakonventionen om han överlämnades till Rumänien för straffverkställighet.

Tingsrätten (chefsrådmannen Karin Kussak) konstaterade i beslut den 3 oktober 2019 att förutsättningarna för överlämnande enligt 2 kap. 1 och 2 §§ lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder var uppfyllda och anförde vidare följande.

SKÄL FÖR BESLUTET

Utgångspunkter för bedömning

Samarbetet mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen med stöd av en europeisk arresteringsorder bygger på principen om ömsesidigt erkännande som innebär att ett beslut som fattas i en utfärdande medlemsstat ska erkännas och verkställas i en verkställande stat. Principen bygger på att staterna har ömsesidigt förtroende för varandras rättsordningar.

EU-domstolen har trots detta godtagit att principen om ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna kan begränsas under "exceptionella omständigheter" (se EU-domstolens dom den 25 juli 2018 i mål C 220/88 PPU p. 56 med där angivna hänvisningar). EU-domstolen har funnit att den verkställande myndigheten under vissa villkor har rätt att avsluta överlämnandeförfarandet enligt arresteringsordern om ett sådant överlämnande riskerar att leda till att den eftersökta personen utsätts för en omänsklig eller förnedrande behandling i den mening som avses i artikel 4 i stadgan (se Aranyosi och Ca˘lda˘raru C 404/15 och C 659/15 PPU). Artikel 4 i EU-stadgan motsvarar artikel 3 i Europakonventionen. Den verkställande myndigheten har att göra en bedömning huruvida det föreligger en verklig risk för att denna grundläggande rätt åsidosätts för den berörda personen.

EU-domstolen har angett att den verkställande myndigheten i detta syfte i ett första skede på grundval av objektiva, trovärdiga, precisa och vederbörligen aktualiserade uppgifter om förhållanden under frihetsberövanden ska göra en bedömning av om det f inns en verklig risk för en kränkning av den grundläggande rättigheten. En sådan risk kan f innas om uppgifterna visar att antingen systematiska eller allmänna brister f inns rörande fängelseförhållandena eller om det f inns brister som rör vissa kategorier av personer eller vissa anläggningar för frihetsberövanden.

För det fall den verkställande myndigheten konstaterar att det i den utfärdande medlemsstaten föreligger en verklig risk för att den grundläggande rättigheten kränks ska den verkställande myndigheten i ett andra skede på ett konkret och precist sätt bedöma om det f inns grundad anledning att tro att den berörda personen skulle utsättas för en sådan behandling på grund av de förhållanden som kan förväntas gälla under personens frihetsberövande i den utfärdande medlemsstaten. Den verkställande staten ska kontrollera om det med hänsyn till omständigheterna i det fallet f inns grundad anledning att tro att denna person till följd av att han eller hon överlämnas till den utfärdande staten löper en verklig risk för att i den medlemsstaten utsättas för en omänsklig eller förnedrande behandling i den mening som avses i artikel 3 Europakonventionen (artikel 4 i EU-stadgan). Den verkställande myndigheten ska i detta syfte begära kompletterande upplysningar från den utfärdande medlemsstaten (EU-domstolens dom den 25 juli 2018 i mål C 216/88 PPU och

C 220/18 PPU och Aranyosi och Ca˘lda˘raru C 404/15 och C 659/15 PPU).

F inns det en verklig risk för att frihetsberövade personer i Rumänien utsätts för en omänsklig eller förnedrande behandling i förhållande till artikel 3 i Europakonventionen?

O.C. har åberopat Europadomstolens dom den 25 juni 2017 i pilotmålet Rezmiveş and Others v. Romania. I målet anges bl.a. att Europadomstolen har funnit brott mot artikel 3 i Europakonventionen avseende överbeläggning och otillfredsställande förhållanden i f lera rumänska fängelser i 150 fall. Det anges i domen att antalet domar rörande brott mot Europakonventionen konstant ökar (paragraf 109). I domen anges vidare att överbeläggningen enligt de off iciella data som publiceras är 149,11 % till 154,36 % (paragraf 115). Europadomstolen beslutade att det har varit en kränkning av artikel 3 av Europakonventionen och att Rumänien måste göra en tidsplan för att genomföra lämpliga åtgärder för att bota problemen med bl.a. överbeläggning. Domen har lett till att ett handlingsprogram har inletts 2018 för att åtgärda problemen med bl.a. överbeläggning.

O.C. har hänvisat till 17 domar från Europadomstolen meddelade under maj - juni 2019 avseende överträdelser av artikel 3 i Europakonventionen av Rumänien. Domarna avser sammanlagt 176 personer som avtjänat eller avtjänar fängelsestraff på olika anstalter i Rumänien och där konstateras att behandlingen av fångarna strider mot artikel 3 i Europakonventionen. Vidare har åberopats en analys av ADAPOR, en opartisk organisation, som g jorts år 2019 av de särskilda åtgärderna som genomförs enligt den uppg jorda handlingsplanen till styrkande av att de generellt dåliga förhållandena i fängelserna kvarstår samt att tidsplanen för modernisering av fängelserna inte hålls.

Uppgifterna från framför allt domarna från Europadomstolen om förhållandena under frihetsberövanden i fängelser i Rumänien men även övrig utredning rörande fängelseförhållandena visar att det f inns systematiska och allmänna brister även efter det att handlingsplanen har påbörjats 2018. Det f inns därför en verklig risk för att frihetsberövade personer i Rumänien utsätts för en omänsklig och förnedrande behandling på grund av de allmänna förhållandena under frihetsberövandet i strid mot artikel 3 i Europakonventionen.

F inns grundad anledning att tro att O.C. kommer att utsättas för en omänsklig och förnedrande behandling på grund av de förhållanden som kan förväntas gälla under hans frihetsberövande i Rumänien?

Åklagaren har åberopat två garantier som har lämnats av de rumänska myndigheterna. Av garantierna framgår att det är sannolikt att O.C. först kommer att tillbringa 21 dagar i Rahova, Bukarest, därefter på Baca˘u-anstalten på en s.k. stängd regime, vidare på Vaslui-anstalten, på en s.k. halv öppen regime och slutligen på Iaşi-anstalten på en s.k. öppen regime. I garantien, som har utfärdats av "Head of the Prison Safety and Regime Departement" framgår detaljerade uppgifter om förhållanden på fängelserna samt med hänvisning till den handlingsplan som upprättats för att lösa frågan om överbeläggning och förhållanden under fängelsetiden garanteras ett minsta individuellt område om 3 kvadratmeter under hela fängelsevistelsen, inklusive säng och möbler.

Sedan O.C. ifrågasatt garantierna mot bakgrund av den off iciella statistiken om beläggningsgraden på anstalterna har åklagaren ställt kompletterande frågor. De rumänska myndigheterna har i ett kompletterande yttrande förklarat att den off iciella statistiken bygger på fyra kvadratmeter per fånge och att statistiken därför inte är relevant. De rumänska myndigheterna har garanterat att O.C. ska erhålla ett minsta individuellt område om tre kvadratmeter. Vidare ges upplysningar om de aktuella anstalternas former av s.k. regime.

När det först gäller frågan om i vilka anstalter som O.C. kommer att placeras vid verkställandet av fängelsestraffet har EU-domstolen till en början uttalat att det inte är möjligt för den verkställande staten att pröva rådande förhållanden i samtliga de fängelser där den berörda personen kan placeras i den utfärdande staten. Den verkställande staten har att pröva fängelseförhållandena i de anstalter som vederbörande enligt tillgängliga uppgifter konkret kan komma att placeras i. Mot bakgrund av de uppgifter som lämnats av de rumänska myndigheterna är det förhållandena i de anstalter som angivits i yttrandet som ska prövas (EU-domstolens dom den 25 juli 2018 i mål C 220/18 PPU paragraf 87).

När det sedan gäller vilken tilltro som den verkställande staten ska sätta till de försäkringar som har lämnats från myndigheterna i den verkställande staten har EU-domstolen uttalat att om en försäkran har lämnats eller i vart fall godkänts av den utfärdande rättsliga myndigheten eller från en av centralmyndigheterna i den utfärdande staten så ska den verkställande rättsliga myndigheten - mot bakgrund av det ömsesidiga förtroende som ska råda mellan medlemsstaternas rättsliga myndigheter och som utgör grunden för systemet med den europeiska arresteringsordern - fästa tilltro till denna försäkran, i vart fall så länge som det inte f inns någon precis uppgift som kan ge vid handen att förhållandena på en viss anstalt står i strid med artikel 4 i stadgan (EU-domstolens dom den 25 juli 2018 i mål C 220/18 PPU paragraf 112).

Av vad som framgår av försäkran så har åklagaren hos Justitieministeriet i Rumänien, som är centralmyndighet, begärt tilläggsinformation. Den i målet ursprungliga försäkran har lämnats av "the Head of the Prison Safety and Regime Departement" och vidarebefordrats till åklagarmyndigheten av Justitieministeriet. Tilläggsinformationen har lämnats av "General manager of the National Administration of Penitentiaries".

De försäkringar som har lämnats i målet har alltså inte lämnats av en rättslig myndighet eller godkänts av centralmyndigheten i den utfärdande staten. Under sådana förhållanden har EU-domstolen uttalat att den garanti som en sådan försäkran utgör ska prövas inom ramen för en helhetsbedömning av alla omständigheter som f inns tillgängliga hos den verkställande rättsliga myndigheten...

To continue reading

Request your trial