Case nº UM4025-20 of Migrationsöverdomstolen, September 14, 2020

President1
Resolution DateSeptember 14, 2020
Issuing OrganizationMigrationsöverdomstolen

REFERAT

LB är medborgare i Eritrea. I juni 2012 beviljades han permanent uppehållstillstånd i Sverige på grund av anknytning till sin maka och barn. LB dömdes 2013 för brott till fängelse i nio år och det beslutades att han skulle utvisas med förbud att återvända till Sverige utan begränsning i tid. I augusti 2018 ansökte han hos Migrationsverket om att utvisningsbeslutet skulle upphävas och om asyl i Sverige.

Migrationsverket prövade de skäl som LB fört fram till stöd för sin asylansökan och beslutade den 28 januari 2020 att avslå hans ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd och hans ansökan om statusförklaring samt att inte ta upp frågan om upphävande av allmän domstols beslut om utvisning till prövning.

LB överklagade beslutet. Migrationsdomstolen gav under sin handläggning Migrationsverket tillfälle att yttra sig över den omständigheten att verket i det överklagade beslutet inte har meddelat beslut om utvisning m.m. I sitt svar förde Migrationsverket fram bl.a. att verket inte fattar beslut om utvisning om det finns ett återreseförbud som sträcker sig längre än ett eventuellt avlägsnandebeslut och att det därför saknas skäl att meddela dubbla avlägsnandebeslut i det aktuella målet eftersom klaganden har ett återreseförbud utan tidsbegränsning.

Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2020-03-11, ordförande Norling), beslutade att upphäva Migrationsverkets beslut och visa målet åter till verket för fortsatt handläggning. Som skäl för beslutet anförde migrationsdomstolen bl.a. följande. Det som Migrationsverket har fört fram kan inte anses utgöra särskilda skäl för att låta bli att meddela ett utvisningsbeslut i enlighet med vad som annars följer av den tydliga ordalydelsen i 8 kap. 16 § första stycket utlänningslagen (2005:716). Den omständigheten att Migrationsverket låtit bli att fatta ett utvisningsbeslut utgör därför en brist i det överklagade beslutet. Eftersom Migrationsverket inte har fattat något utvisningsbeslut har det följaktligen inte heller angetts till vilket land LB ska utvisas (jfr 8 kap. 20 § första stycket utlänningslagen). Denna bedömning bör lämpligen göras av Migrationsverket som första instans. Utvisningsbeslutet ska vidare innehålla antingen en tidsfrist för frivillig avresa eller ett återreseförbud (8 kap. 21 och 23 §§ utlänningslagen). Migrationsverket har emellertid inte tagit ställning till dessa frågor vilket också ankommer på Migrationsverket som första instans.

Migrationsverket överklagade beslutet och yrkade att Migrationsöverdomstolen skulle upphäva migrationsdomstolens beslut om återförvisning och fastställa verkets beslut. Migrationsverket förde fram i huvudsak följande. Det är angeläget att Migrationsöverdomstolen klargör om, och i så fall under vilka...

To continue reading

Request your trial

VLEX uses login cookies to provide you with a better browsing experience. If you click on 'Accept' or continue browsing this site we consider that you accept our cookie policy. ACCEPT