Case nº Ö 720-19 of Högsta domstolen, December 30, 2019

Resolution Date:December 30, 2019
Issuing Organization:Högsta domstolen
SUMMARY

Om delägare till samägd egendom avtalar bort 3 § samäganderättslagen men inte sätter någon annan ordning för tvistlösning i bestämmelsens ställe, hindrar avtalet inte att en god man förordnas.

 
FREE EXCERPT

REFERAT

Nacka tingsrätt

E.K. och S.-E.K. ansökte vid Nacka tingsrätt om förordnande av god man enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt för förvaltning av fastigheten Nacka Velamsund 1:35 under ett år.

P.R. och A.W. bestred ansökan.

Tingsrätten (tingsfiskalen Nina Lind) anförde i beslut den 23 april 2018 följande.

E.K. och S.-E.K. har begärt att tingsrätten ska förordna en god man för förvaltning av fastigheten Velamsund 1:35 under ett år. Till grund för sin ansökan har de i huvudsak uppgett följande. Fastigheten ägs gemensamt av parterna. Parterna har avtalat bort rätten att förordna god man för fastighetens förvaltning. Motparterna har dock gjort så stora egenmäktiga förändringar av fastigheten att det trots avtalet finns skäl att tillsätta en god man. De förändringar som motparterna har genomfört innebär brott mot parternas avtal. Den största förändringen som genomförts är att motparterna utan E.K:s och S.-E.K:s tillstånd har byggt om vinden till en särskild lägenhet som hyrs ut. Därmed har de förvandlat huset från en privatbostad till en näringsfastighet, vilket bland annat resulterar i ökade skatter. Det har också uppstått andra förändringar som medför att samägandet inte fungerar som det var tänkt. Bland annat har motparterna skilt sig och A.W. har flyttat från fastigheten. Han deltar inte längre i förvaltningen. P.R. deltar mycket lite i arbetet med huset. Syftet med en god man skulle vara att återställa huset till en privatbostad och genomföra visst underhåll.

P.R. och A.W. har bestritt E.K:s och S.-E.K:s ansökan. De har i huvudsak anfört att ansökan strider mot parternas avtal.

Skäl

Huvudbestämmelserna i samäganderättslagen är dispositiva. Det betyder att delägarna med bindande verkan kan ingå avtal om att bestämmelser inte ska gälla beträffande den samägda egendomen. En av huvudbestämmelserna i samäganderättslagen är 3 §, som stadgar att domstol på ansökan av en delägare kan besluta att egendomen under viss tid ska omhändertas av en god man. Av 6 § framgår uttryckligen att i fråga om försäljning av den samägda egendomen kan delägarna komma överens om att bestämmelsen inte ska vara tillämplig. Det finns dock inte anledning att av denna föreskrift motsättningsvis dra slutsatsen att en annan ordning skulle gälla beträffande övriga huvudbestämmelser, vilka inte innehåller någon motsvarande föreskrift (se Torkel Gregow, Samägd egendom, s. 71 f. [Zeteo 2016-01-28]). Det står alltså parterna fritt att avtala bort rätten att ansöka om god man för förvaltning av den samägda egendomen.

Av utredningen i ärendet har framkommit att parterna ingått ett avtal gällande hur fastigheten Velamsund l:35 ska förvaltas. Av punkten l i avtalet framgår att delägarna inte hos rätten får ansöka om att god man förordnas för fastighetens förvaltning. Avtalet undertecknades av parterna den 25 januari 2001.

E.K:s och S.-E.K:s talan får förstås som att avtalet, i vart fall såvitt avser klausulen om att delägarna inte får ansöka om god man, inte längre ska anses vara giltigt. Ogiltigheten ska ha uppstått p.g.a. att motparterna brutit mot avtalet. Avtalsbrottet ska främst ha bestått i att vinden byggts om till en lägenhet som hyrs ut. Även i övrigt ska förutsättningarna för samägandet ha förändrats i sådan mån att klausulen inte längre gäller. P.R. och A.W. har bestritt att de skulle ha brutit mot avtalet. De har anfört att endast deras familjemedlemmar med partners bor i lägenheten på vinden, som de enligt avtalet disponerar. De har förnekat att de på något sätt ska ha motverkat underhållet av fastigheten.

Av den utredning som finns i ärendet framgår inte att avtalet inte längre skulle vara giltigt mellan parterna. Klausulen om att ägarna inte får ansöka om god man är alltså tillämplig. Med anledning av detta kan tingsrätten inte besluta om att egendomen ska omhändertas av en god man. Ansökan ska därför avslås.

Beslut

Tingsrätten avslår ansökan om förordnande av god man.

Svea hovrätt

E.K. och S.-E.K. överklagade i Svea hovrätt och yrkade bifall till det vid tingsrätten framställda yrkandet.

Hovrätten (hovrättslagmannen Peter Strömberg, hovrättsrådet Gun Lombach och tf. hovrättsassessorn Carl Johan Sundqvist, referent) anförde i beslut den 23 januari 2019 följande.

E.K. och S.-E.K. har till stöd för yrkandet anfört samma omständigheter som i tingsrätten och tillagt i huvudsak följande. Bestämmelsen i 3 § samäganderättslagen är inte ovillkorligen dispositiv. Med stöd av 36 § avtalslagen kan hovrätten jämka parternas avtal i den del det anger att parterna inte får ansöka om förvaltning av god man. Efter tingsrättens beslut har motparterna inte medverkat till nödvändiga reparationer och andra åtgärder. Vidare har motparterna brutit mot avtalet genom att inte betala för gemensamma kostnader.

P.R. och A.W. har motsatt sig att tingsrättens beslut ändras. De har till stöd för sin inställning anfört samma omständigheter som i tingsrätten och tillagt i huvudsak...

To continue reading

REQUEST YOUR TRIAL