Case nº UM18777-19 of Migrationsöverdomstolen, June 17, 2020

President:1
Resolution Date:June 17, 2020
Issuing Organization:Migrationsöverdomstolen
SUMMARY

Vad som är skälig ersättning till ett offentligt biträde för utlägg får bedömas med beaktande av dels om utlägget avser en kostnad som uppdraget har krävt, dels om kostnaden är rimlig. Kostnaden ska ersättas om den varit nödvändig för att tillvarata klientens intressen och bevaka dennes rätt. Enbart det förhållandet att ett biträde talar ett visst språk kan inte medföra att denne ska nekas ersättn... (see full summary)

 
FREE EXCERPT

REFERAT

RA förordnades som offentligt biträde i ett ärende om avvisning m.m. åt en asylsökande som talade arabiska. Under Migrationsverkets och migrationsdomstolens handläggning satte hon en kollega i sitt ställe (substitution), som använde tolk vid kommunikation med den asylsökande. Hos migrationsdomstolen begärde RA ersättning för bl.a. tolkkostnader med 7 963 kr, varav 6 370 kr för utlägg och 1 593 kr för mervärdesskatt.

Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2019-11-13, ordförande Bjurling Willis), avslog begäran med hänvisning till att RA på advokatbyråns hemsida marknadsför sig med att tala arabiska och på Sveriges advokatsamfunds hemsida anges att hon besitter arabiska språkkunskaper. Domstolen konstaterade vidare att några skäl för varför hon hade varit i behov av tolk vid möten, t.ex. på grund av dialektala skillnader, inte hade framkommit och utläggen för tolkkostnader hade därför inte varit nödvändiga för uppdragets genomförande. Den omständigheten att hon hade satt en kollega i sitt ställe föranledde ingen annan bedömning.

RA överklagade domen och yrkade att hon skulle tillerkännas begärd ersättning för utlägg för tolkkostnader i migrationsdomstolen. Hon förde fram i huvudsak följande. Hon talar arabiska med en dialekt som skiljer sig väsentligt från klientens dialekt. Hon nyttjar sina arabiska språkkunskaper i sedvanliga kontakter med arabisktalande klienter, men kan inte förväntas göra det i strikt juridiska sammanhang som exempelvis klientmöten för genomgång av beslut eller förberedelse inför förhandling. Det är inte rimligt att ställa upp ett krav att offentliga biträden måste redogöra för sina språkkunskaper varje gång ett uppdrag godtas. Det måste överlämnas till det offentliga biträdet att avgöra behovet av tolk i det enskilda fallet. Utgångspunkten i alla ärenden ska vara att tolk ska finnas närvarande och endast i väldigt särskilda situationer ska undantag från denna princip kunna medges. Språkkunskaper kan inte uppställas som kriterium för bedömningen av vilken av kollegorna som kan sättas i hennes ställe.

Justitiekanslern förde fram bl.a. följande. RA har fört fram rimliga skäl varför hon bör få ersättning för tolkutläggen. Det förhållandet att en advokat talar ett visst språk kan inte medföra att ett biträdesuppdrag som advokaten har fått aldrig skulle kunna kräva anlitande av tolk i det aktuella språket. Det bör kunna godtas att ett anlitande av tolk krävs bl.a. om advokaten inte anser sig förstå...

To continue reading

REQUEST YOUR TRIAL