Case nº T3191-18 of Supreme Court (Sweden), November 06, 2019

• Resolution Date: November 06, 2019
• Issuing Organization: Supreme Court (Sweden)

REFERAT

Växjö tingsrätt, mark- och miljödomstolen

Swedavia AB bedriver verksamhet vid flygplatsen Malmö Airport, förut kallad Sturups flygplats. Tidigare hade verksamheten där bedrivits av Luftfartsverket. Svedala kommun tar hand om avloppsvatten från flygplatsen enligt avtal med Swedavia och tidigare med Luftfartsverket.

Kommunen väckte talan mot Swedavia vid Växjö tingsrätt, mark- och miljödomstolen och yrkade att domstolen skulle förplikta Swedavia att utge skadestånd enligt 32 kap. MB med 4 144 666 kr jämte ränta. Det yrkade beloppet avsåg kostnader som hade uppkommit för kommunen som följd av att avloppsvatten från flygplatsen hade innehållit ämnet perfluoroktansulfonat (PFOS) och att detta hade kontaminerat det i kommunens avloppsreningsverk avskilda slammet så att det inte kunde användas på åkermark.

Swedavia bestred kommunens yrkande. Bolaget gjorde i första hand gällande att reglerna i 32 kap. MB inte var tillämpliga i det avtalsförhållande rörande omhändertagande av avloppsvatten som rådde mellan parterna. Under alla omständigheter var den skada som kommunen gjorde gällande inte ersättningsgill enligt 32 kap. MB.

Kommunen vidhöll att mark- och miljödomstolen var behörig att pröva talan i hela dess vidd. Existensen av ett kontrakt uteslöt inte tillämpning av 32 kap. MB.

Mark- och miljödomstolen (rådmannen Jonas Sandgren, tekniska rådet Mats Käll samt de särskilda ledamöterna Pehr Andersson och Ronny Widerström) anförde i dom den 23 februari 2017 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Swedavia har med hänvisning till det avtalsförhållande som råder mellan parterna genom de avtal som ingåtts 1971 och 2011 mellan kommunen och Luftfartsverket respektive Swedavia om bl.a. omhändertagande av avloppsvatten från flygplatsen, invänt att 32 kap. MB, som reglerar utomobligatoriska skadeståndsanspråk, inte är tillämpligt. Mot detta har kommunen invänt att avtalen enbart reglerat de va-rättsliga förhållandena mellan parterna och inte den typ av skada som PFOS orsakat.

Avtalet 1971 reglerar flygplatsens rätt att avleda spillvatten men även rätt att tillföra avloppsvattennätet sprit- och glykolblandat vatten från upptining av isbildning på flygplanskroppar och ureablandat vatten från avisning av plattor m.m. intill en högsta angiven mängd. I övrigt fick kemiska ämnen inte tillföras huvudavloppsledningen i sådana koncentrationer att rörnätet tar skada eller att avloppsreningsverkets funktion störs. Även avtalet från 2011 berättigar flygplatsen att till avlopps-ledningsnätet avleda avloppsvatten omfattande sanitärt spillvatten från flygplatsområdet, uppsamlat glykolspill från plattan, glykolkontaminerat dagvatten från glykoldammen samt processvatten från brandövningsplatsen.

Det ämne som omfattas av nu företagen prövning, PFOS, finns inte direkt angivet i avtalen men infördes i kommunens ABVA, som gäller från den 1 januari 2009, genom en tilläggsbestämmelse den 1 mars 2010 om att perfluorerade ämnen är problematiska då risk finns att de kan anrikas i slammet. Det kan dock enligt mark- och miljödomstolens mening inte begäras att kommunen före november 2010 skulle ha haft kännedom om att PFOS fanns i avloppsvattnet som avleddes till det allmänna avloppsreningsverket. Det är heller inte visat att ämnet skadat eller på annat sätt drabbat va-anläggningens, inklusive vassbäddarnas, funktion. Den skada som kommunen gör gällande får därför anses sakna ett direkt samband med avtalens innehåll och under sådana förhållanden kan ifrågasättas om den omstämda skadan skulle vara möjlig att reglera som ett skadestånd inom ett avtalsförhållande. Slutsatsen blir därför att 32 kap. MB är tillämpligt.

Domstolen behandlade härefter frågan om skadestånd enligt 32 kap. MB och fann att kommunen var berättigad till ersättning enligt sitt yrkande efter viss jämkning på grund av medvållande.

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen förpliktar Swedavia AB att till Svedala kommun betala 3 315 700 kr jämte ränta.

Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen

Båda parter överklagade i Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen.

Swedavia AB yrkade att domstolen skulle ogilla Svedala kommuns talan.

Svedala kommun yrkade att dess talan skulle bifallas i sin helhet.

Mark- och miljööverdomstolen (hovrättsråden Fredrik Ludwigs och Hans Nyman, referent, tekniska rådet Yvonne Eklund samt tf. hovrättsassessorn Ida Ståhle) anförde i dom den 30 maj 2018 bl.a. följande.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Kommunen har gjort gällande att kommunen drabbats av en miljöskada och grundat sin talan på bestämmelserna i 32 kap. MB. Kommunen har därvid uppgett att Swedavia som ansvarig verksamhetsutövare vid Malmö Airport orsakat förorening av mark, vattenområde och grundvatten genom att släppa ut PFOS/PFOA-förorenat vatten och sedan bortlett det förorenade vattnet via kommunens spillvattenledning till det kommunala avloppsreningsverket. Utsläppet har, enligt kommunen, kontaminerat det slam som avskilts i avloppsreningsverket och som lagts i s.k. vassbäddar och på en avvattningsplatta.

Swedavia har invänt att det finns ett avtalsförhållande mellan parterna som reglerar Swedavias avledning av avloppsvatten till kommunens va-anläggning. Enligt Swedavias uppfattning är därmed 32 kap. MB inte tillämpligt utan kommunen har att söka ersättning enligt de regler som parterna har avtalat om i va-förhållandet.

Kommunen har i denna del anfört att avtalsförhållandet inte innebär att möjligheten till skadestånd enligt miljöbalken utsläcks utan att det står kommunen fritt att välja grund för sin talan.

Enligt l kap. l § skadeståndslagen (1975:207) gäller lagen endast om annat inte föranledes av avtal eller i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden. Även om ett motsvarande stadgande saknas i fråga om miljöskaderegleringen i 32 kap. MB har detsamma ansetts gälla också i fråga om skadestånd för miljöskada (se t.ex. Bertil Bengtsson m.fl., Miljöbalken, l januari 2017, Zeteo, Inledningen till 32 kap. under rubriken Förhållandet till andra skadeståndsregler, se också Jan Hellner och Marcus Radetzki, Skadeståndsrätt, upplaga 9, 2014, s. 89 ff).

Frågan om tillämpligheten av miljöskaderegleringen i ett avtalsförhållande aktualiserades i...