Case nº M4244-19 of Mark- och miljööverdomstolen, March 04, 2020

President:6
Resolution Date:March 04, 2020
Issuing Organization:Mark- och miljööverdomstolen
SUMMARY

Strandskyddsdispens ----- Med hänsyn till den utveckling som skett i praxis ifråga om egendomsskyddet har MÖD, till skillnad från vad som ansetts möjligt i tidigare avgöranden, vid en intresseavvägning enligt 7 kap. 25 § miljöbalken beaktat även andra omständigheter än de som enligt 7 kap. 18 c - d §§ kan utgöra särskilda skäl för dispens. Vid den intresseavvägning som gjorts i det enskilda... (see full summary)

 
FREE EXCERPT

REFERAT

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEVänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2019-03-27 i mål nr M727-19, se bilaga A

PARTER

Klagande1. AA

  1. LA

    Ombud för 1 och 2: Heyman & Friends

    Motparter1. Länsstyrelsen i Västra Götalands län

  2. Miljö- och byggnämnden i Lidköpings kommun

    SAKENStrandskyddsdispens på fastigheten XX i Lidköpings kommun

    _______________

    MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

    Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.

    _______________

    YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

    AA och LA har yrkat att mark- och miljödomstolens dom ska upphävas och Miljö-och byggnämnden i Lidköpings kommuns beslut fastställas, alternativt att målet återförvisas till mark- och miljödomstolen för förnyad prövning.

    Miljö- och byggnämnden i Lidköpings kommun har medgett AA och LA talan.

    Länsstyrelsen i Västra Götalands län har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.Länsstyrelsen i Västra Götalands län har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

    UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

    AA och LA har till stöd för sin talan anfört bl.a. följande: Med hänsyn till de speciella omständigheterna i detta fall skulle en proportionalitetsbedöm-ning leda till en för dem mer gynnsam bedömning. Att neka dispens och därmed ställa krav på rivning och flytt av byggnaden skulle strida mot såväl proportionalitetsprincipen som egendomsskyddet. För allemansrätten skulle en sådan åtgärd och inskränkning vara utan reell betydelse samtidigt som det skulle vara ekonomiskt förödande för dem att behöva riva och bygga upp byggnaden på nytt några meter längre in på tomtplatsen. Ett sådant arbete skulle kosta mellan åtta och nio miljoner kronor. Med stöd av proportionalitetsprincipen kan och ska en sådan rigid rättstillämpning ochvärdeförstöring undvikas. Högsta domstolens avgörande i rättsfallet NJA 2018 s. 753 innebär att en ny form av prövning måste göras. Vid denna bedömning kan man inte bortse från tidigare lämnade myndighetstillstånd och från det faktum att byggnaden uppfördes på aktuell plats för snart 20 år sedan.

    Nämnden har anfört bl.a. följande: Frågan i målet är om en tomtplatsgräns kan omformas genom att en del av den flyttas vid en dispensansökan, på motsvarande sätt som gjordes i rättsfallet MÖD 2002:19, och om förutsättningarna i nu aktuellt mål har varit tillräckliga för en sådan omformning. Först efter omformning av tomtplatsgräns för fastigheten har nämnden prövat om det finns särskilda skäl enligt 7 kap. 18 c § miljöbalken. Förutsättningarna för prövningen har således varit att byggnaden som ansökan gäller ligger inom tomtplatsgräns. Med hänvisning till proportionalitets-principen är det inte möjligt att neka omformning av befintlig tomtplats när den yta som avstås är större och har ett högre strandskydds värde än den yta som ianspråktas och först därefter genomföra prövningen av om det finns särskilda skäl för dispens.

    Länsstyrelsen har vidhållit sitt tidigare ställningstagande och tillagt bl.a. följande: Prövningen av om det finns särskilda skäl enligt strandskyddsbestämmelserna för att uppföra en byggnad på aktuell plats ska göras utifrån platsens utseende innan befintlig byggnad uppfördes. Bedömningen får inte vara mer till sökandens fördel om byggnad uppförts olovligt innan dispensfrågan prövas. Med tanke på den tidigare beslutade tomtplatsens areal uppstår inte någon större inskränkning i den enskildes möjlighet att utnyttja sin fastighet. En rättstillämpning där byte av mark accepteras skulle kunna medföra allvarlig skada på strandskyddets syften på sikt.

    MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

    Rättsliga utgångspunkter

    Strandskydd gäller vid havet, insjöar och vattendrag. Det syftar till att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten, se 7 kap. 13 § miljöbalken. Skyddet innefattar ett förbud mot att vidta olika åtgärder inom ett strandskyddsområde enligt vad som föreskrivs i 7 kap. 15 § miljöbalken. Bland annat gäller förbud mot att uppföra nya byggnader.

    Enligt 7 kap. 18 b § miljöbalken får en kommun i det enskilda fallet ge dispens från förbudet mot att vidta åtgärder inom ett strandskyddsområde. Sådan dispens får ges om det finns särskilda skäl. De omständigheter som kan utgöra särskilda skäl för dispens anges i 7 kap. 18 c §. Av inledningen till bestämmelsen framgår att den uttömmande anger de omständigheter som kan vara särskilda skäl för dispens (se prop. 2008/09:119 s. 104). Inom ett område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen får man

    emellertid därutöver som särskilda skäl för strandskyddsdispens beakta sådana omständigheter som anges i 7 kap. 18 d §.

    Intresseprövning enligt 7 kap. 25 § miljöbalken

    Vid en prövning av dispens från strandskyddet ska det göras en intresseavvägning där hänsyn även ska tas till enskilda intressen, se 7 kap. 25 § miljöbalken. Enligt bestämmelsen får en inskränkning i en enskilds rätt att använda mark eller vatten inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att den syftar till att uttrycka en proportionalitetsprincip (se prop. 1997/98:45, del 1, s. 320 ff.). I tidigare praxis har det dock inte ansetts möjligt att, vid en intresseavvägning enligt 7 kap. 25 § miljöbalken, beakta andra omständigheter än de som anges i 7 kap. 18 c - d §§ som skäl för dispens (se bl.a. rättsfallet MÖD 2013:37 samt Mark- och miljööverdomstolens dom den 3 februari 2017 i mål nr M 7801-16). Mot bakgrund av bl.a. Högsta domstolens avgörande i rättsfallet NJA 2018 s. 753 finns det emellertid nu anledning att nyansera bedömningen.

    I NJA 2018 s. 753 var det fråga om tvångsvis marköverföring enligt fastighets-bildningslagen (1970:988). Högsta domstolen konstaterade där att det sätt att se på egendomsskyddet i 2 kap. 15 § regeringsformen som utvecklats i praxis över tid innebär att...

To continue reading

REQUEST YOUR TRIAL