Case nº M2018-09 of Miljööverdomstolen, June 09, 2010
President | 13 |
Resolution Date | June 09, 2010 |
Issuing Organization | Miljööverdomstolen |
REFERAT
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Nacka tingsrätts, miljödomstolen, dom 2009-02-13 i mål nr M 5365-07, se Bilaga
KLAGANDE
FORIA AB, 556069-1684
Box 551
611 10 Nyköping
Ombud: Advokat M.H.
MOTPART
Miljönämnden i Nyköpings kommun
611 83 Nyköping
SAKEN
Föreläggande att inkomma med uppgifter om föroreningsrisken för upplägg av avfall på Ryssbergsbacken,
fastigheten Nyköping Arnö 1:3
___________________
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom, Länsstyrelsens i Södermanlands län beslut av den 19
september 2007, dnr 505-3804-2007, och Miljönämndens i Nyköpings kommun beslut av den 16 februari 2007, dnr
2006-795.
___________________
YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Foria Logistik AB, 556441-6898, har genom fusion uppgått i Foria AB, 556069-1684.
Foria AB (bolaget) har yrkat att Miljööverdomstolen, med ändring av miljödomstolens dom, upphäver
Miljönämndens i Nyköpings kommun beslut den 16 februari 2007, dnr 2006-795. I andra hand har bolaget yrkat
att tiden för när föreläggandet ska vara uppfyllt anges till två månader efter det att föreläggandet har
vunnit laga kraft.
Miljönämnden i Nyköpings kommun har bestritt bifall till det yrkande som bolaget framställt i första hand och
medgivit andrahandsyrkandet.
Målet har med stöd av 23 kap. 6 § miljöbalken avgjorts utan huvudförhandling.
UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Bolaget har vidhållit de grunder som anförts i miljödomstolen och utvecklat sin talan huvudsakligen i
enlighet med vad som anförts i miljödomstolen med följande tillägg och förtydliganden.
Verksamhetsutövare
Bolaget har under miljödomstolens handläggning samrått med Friluftsfrämjandet i ärendet. Friluftsfrämjandets
nuvarande ledning har i och för sig inte ifrågasatt bolagets beskrivning av vad som förevarit kring
Ryssbergsbacken. Bolaget har dock uppfattat att Friluftsfrämjandet har oroats av risken att behöva bära
kostnaden för utredning av föroreningsförekomst vid Ryssbergsbacken och vid behov åtgärder till följd av
dessa utredningar. Bolaget har inte fått något klart besked från Friluftsfrämjandet i dessa frågor, men har
utgått från att främjandet inte skulle försätta bolaget i en ogynnsam situation genom att söka övervältra
ansvaret för Ryssbergsbacken på bolaget. Bolaget anser att det med hänsyn till historiken i förevarande
ärende är skäligt att Nyköpings kommun bistår Friluftsfrämjandet ekonomiskt eller på annat sätt.
Bolaget har vidtalat Friluftsfrämjandets tidigare ledning, konsulenten B.L. och f.d. styrelseledamoten
C-G.L., om deras syn på ansvars- och driftsförhållandena vid Ryssbergsbacken. B.L. var huvudansvarig inom
främjandet för uppförandet av den nya nedfarten. De har uppgett att det är Friluftsfrämjandet i egenskap av
uppdragsgivare som har instruerat bolaget och dess föregångare hur skidbacken skulle byggas samt att bolaget
inte är eller har varit en självständig aktör vid Ryssbergen.
Miljönämnden i Nyköpings kommun har bl.a. uppgett följande.
Bolagets uppgift att det inte förekommit någon kontakt mellan bolaget och miljönämnden innan nämndens beslut
den 16 februari 2007 är felaktig. Bolaget var närvarande vid inspektion av Ryssbergsbacken den 8 maj 2006.
Dock är det riktigt att bolaget inte fått någon skriftlig information innan beslutet fattades.
Bolaget lämnar ut passerkort och tar emot en tippavgift vilket förutsätter att bolaget och leverantörerna är
överens om villkoren. Därmed har bolaget en rätt att begränsa leverantörernas rätt att lämna schaktmassor.
Även om både Nyköpings kommun och Friluftsfrämjandet var mer involverade i deponeringen av schaktmassorna
under 1980-talet har det ingen betydelse för vem som nu ska betraktas som verksamhetsutövare. Avgörande är i
stället hur förhållandena har varit vid anläggningen på senare tid. Det finns inga uppgifter som stöder
bolagets påstående om att Friluftsfrämjandet lämnat snäva ramar och specifikationer för vilka massor bolaget
får deponera.
Det är korrekt att det var den dåvarande Fritidsnämnden i Nyköpings kommun som beställde arbeten vid
Ryssbergsbacken. Dock endast för år 1989. Arbetet beräknades omfattat 25 000 ton fyllnadsmassor och
kostnadsreglerades genom ett bidrag till Friluftsfrämjandet. De byggmöten som hållits vid backen syftade
endast till att kontrollera att det bidrag som överförts till Friluftsfrämjandet verkligen användes till
Ryssbergsbackens utbyggnad.
Det finns inget som tyder på att kommunen eller Friluftsfrämjandet efter 1989 forslat massor eller gjort
några beställningar av massor till Ryssbergsbacken. Från år 1990 och framåt bör därför bolaget betraktas som
verksamhetsutövare.
Nyköpings kommun har uppgett följande.
Kommunen delar underinstansernas bedömning att bolaget ska ses som verksamhetsutövare. Ingen annan har haft
faktiska möjligheter att kontrollera vad de åkare som bolaget tillåtit att köra in på tippområdet de facto
tippat på Ryssbergen.
Även om verksamheten inte givit något överskott till bolaget så har verksamheten ändå medfört att den
dåvarande ÖSB ek förenings alla medlemmar (åkarna) tillgodogjort sig större delen av intäkterna från
transporten av ca 2,5 miljoner ton massor till tippen. Det ekonomiska incitamentet för bolaget att driva
tippen har därför varit stort och bör också beaktas när man ska bedöma vem som ska ses som verksamhetsutövare
och bäst skickad att företa åtgärder enligt miljöbalken.
Friluftsfrämjandet
Bolaget är verksamhetsutövare eftersom det ansvarat för transporter och iordningställande av backen.
BOLAGETS BEMÖTANDE
Miljönämnden i Nyköpings kommun
Att en representant från bolaget var närvarande vid en inspektion av Frilufts-främjandets verksamhet innebär
inte att bolaget kan utpekas som ansvarig verksamhets-utövare. Den person som deltog vid inspektionen i fråga
hade varken behörighet eller befogenhet att företräda bolaget gentemot tillsynsmyndigheten.
Friluftsfrämjandet har före miljönämndens beslut den 16 februari 2007 skött all korrespondens och direkta
kontakter med tillsynsmyndigheten. Vid inspektionen 2006 har bolaget inte haft anledning att misstänka att
nämnden skulle komma att betrakta bolaget som verksamhetsutövare.
Miljönämndens påstående om nämndens intresse av föroreningsrisken framstår som en efterhandskonstruktion.
Skälen för nämndens beslut är helt inriktade på tolkningen av bilagan till förordningen om miljöfarlig
verksamhet och hälsoskydd. Bolaget håller det för troligt att föreläggandet hade formulerats på ett annat
sätt om nämnden verkligen varit orolig för miljöpåverkan av verksamheten.
Nyköpings kommun
Kommunen verkar förväxla faktisk rådighet/faktisk kontroll med fysisk närvaro. Det är inte alltid den som tar
fysisk befattning med en verksamhet som ska anses som dess utövare. Avgörande är vem som kan fatta beslut om
verksamhetens drift och bestånd. Bolaget och dess föregångare har agerat inom snäva ramar som bestämts av
Fritidsnämnden i Nyköpings kommun och Friluftsfrämjandet. De enda beslut som bolaget haft rätt att fatta är
att avvisa massor som inte uppfyller av Friluftsfrämjandet angivna specifikationer. Även utjämningen av
material skulle ske inom ramen för främjandets konstruktionsritningar. Att stoppa transporter av andra skäl
än de som Friluftsfrämjandet angett eller att stoppa verksamheten vid Ryssbergen har inte varit möjligt för
bolaget.
Det är inte korrekt att ÖSB ek förenings medlemmar tillgodogjort sig större delen av intäkterna från
transport av massor till tippen. Om massorna inte hade dirigerats till Ryssbergsbacken, hade de ändå behövt
transporteras till någon annan tipplats. Det är troligt att ÖSB:s medlemmar också hade ombesörjt dessa
alternativa transporter i samma omfattning som transporterna till Ryssbergsbacken. Oavsett vilka parametrar
som vägs in har tippningen inte gett något överskott för bolaget eller dess föregångare.
Friluftsfrämjandets och kommunens yttranden i Miljööverdomstolen har färgats av utgången i tidigare
instanser.
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Miljööverdomstolen har först har att ta ställning till om bolaget ska anses vara verksamhetsutövare för den
miljöfarliga verksamhet som bedrivs på Ryssbergsbacken.
Verksamhetsutövarbegreppet är inte definierat i miljöbalken. Däremot definieras vad som är att anse som
miljöfarlig verksamhet, 9 kap. 1 § miljöbalken. Frågan om vem som ska betraktas som verksamhetsutövare har
överlämnats till rättstillämpningen. Av Koncessionsnämndens praxis följer att den som har den faktiska och
rättsliga möjligheten att vidta en åtgärd är att betrakta som verksamhetsutövare (se bl.a.
Koncessionsnämndens avgörande B 15/95 och Bertil Bengtsson m.fl. Miljöbalken en Kommentar s. 9:5). I lagen
(1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagen)
anges i 2 § att verksamhetsutövare är varje fysisk eller juridisk person som driver eller innehar en
verksamhet eller anläggning eller som på annat sätt har rätt att fatta avgörande ekonomiska beslut om
verksamhetens eller anläggningens tekniska drift.
Miljööverdomstolen har i rättsfallet MÖD 2005:64 diskuterat verksamhetsutövarbegreppet. Frågan i det målet
gällde vem som var att anse som utövare av den miljöfarliga verksamhet som bedrivs vid en återvinningsstation
för olika typer av avfall. Vid bedömningen beaktade Miljööverdomstolen följande omständigheter. Ett bolag
hade enligt avtal med fem andra bolag i uppdrag att ställa i ordning återvinningsstationen, hårdgöra markytan
samt eventuellt inhägna den. Vidare skulle bolaget kontinuerligt underhålla mark och inhägnader så att
återvinningsstationerna var hela, klottersanerade och i övrigt i sådant skick att de var väl ägnade för den
verksamhet de skulle användas för. Slutligen skulle bolaget även svara för ett antal ytterligare åtgärder
bl.a. för att nödvändiga tillstånd fanns. Miljööverdomstolen...
To continue reading
Request your trial