Case nº M2018-09 of Miljööverdomstolen, June 09, 2010

• President: 13
• Resolution Date: June 09, 2010
• Issuing Organization: Miljööverdomstolen

REFERAT

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Nacka tingsrätts, miljödomstolen, dom 2009-02-13 i mål nr M 5365-07, se Bilaga

KLAGANDE

FORIA AB, 556069-1684

Box 551

611 10 Nyköping

Ombud: Advokat M.H.

MOTPART

Miljönämnden i Nyköpings kommun

611 83 Nyköping

SAKEN

Föreläggande att inkomma med uppgifter om föroreningsrisken för upplägg av avfall på Ryssbergsbacken,

fastigheten Nyköping Arnö 1:3

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom, Länsstyrelsens i Södermanlands län beslut av den 19

september 2007, dnr 505-3804-2007, och Miljönämndens i Nyköpings kommun beslut av den 16 februari 2007, dnr

2006-795.

___________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Foria Logistik AB, 556441-6898, har genom fusion uppgått i Foria AB, 556069-1684.

Foria AB (bolaget) har yrkat att Miljööverdomstolen, med ändring av miljödomstolens dom, upphäver

Miljönämndens i Nyköpings kommun beslut den 16 februari 2007, dnr 2006-795. I andra hand har bolaget yrkat

att tiden för när föreläggandet ska vara uppfyllt anges till två månader efter det att föreläggandet har

vunnit laga kraft.

Miljönämnden i Nyköpings kommun har bestritt bifall till det yrkande som bolaget framställt i första hand och

medgivit andrahandsyrkandet.

Målet har med stöd av 23 kap. 6 § miljöbalken avgjorts utan huvudförhandling.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget har vidhållit de grunder som anförts i miljödomstolen och utvecklat sin talan huvudsakligen i

enlighet med vad som anförts i miljödomstolen med följande tillägg och förtydliganden.

Verksamhetsutövare

Bolaget har under miljödomstolens handläggning samrått med Friluftsfrämjandet i ärendet. Friluftsfrämjandets

nuvarande ledning har i och för sig inte ifrågasatt bolagets beskrivning av vad som förevarit kring

Ryssbergsbacken. Bolaget har dock uppfattat att Friluftsfrämjandet har oroats av risken att behöva bära

kostnaden för utredning av föroreningsförekomst vid Ryssbergsbacken och vid behov åtgärder till följd av

dessa utredningar. Bolaget har inte fått något klart besked från Friluftsfrämjandet i dessa frågor, men har

utgått från att främjandet inte skulle försätta bolaget i en ogynnsam situation genom att söka övervältra

ansvaret för Ryssbergsbacken på bolaget. Bolaget anser att det med hänsyn till historiken i förevarande

ärende är skäligt att Nyköpings kommun bistår Friluftsfrämjandet ekonomiskt eller på annat sätt.

Bolaget har vidtalat Friluftsfrämjandets tidigare ledning, konsulenten B.L. och f.d. styrelseledamoten

C-G.L., om deras syn på ansvars- och driftsförhållandena vid Ryssbergsbacken. B.L. var huvudansvarig inom

främjandet för uppförandet av den nya nedfarten. De har uppgett att det är Friluftsfrämjandet i egenskap av

uppdragsgivare som har instruerat bolaget och dess föregångare hur skidbacken skulle byggas samt att bolaget

inte är eller har varit en självständig aktör vid Ryssbergen.

Miljönämnden i Nyköpings kommun har bl.a. uppgett följande.

Bolagets uppgift att det inte förekommit någon kontakt mellan bolaget och miljönämnden innan nämndens beslut

den 16 februari 2007 är felaktig. Bolaget var närvarande vid inspektion av Ryssbergsbacken den 8 maj 2006.

Dock är det riktigt att bolaget inte fått någon skriftlig information innan beslutet fattades.

Bolaget lämnar ut passerkort och tar emot en tippavgift vilket förutsätter att bolaget och leverantörerna är

överens om villkoren. Därmed har bolaget en rätt att begränsa leverantörernas rätt att lämna schaktmassor.

Även om både Nyköpings kommun och Friluftsfrämjandet var mer involverade i deponeringen av schaktmassorna

under 1980-talet har det ingen betydelse för vem som nu ska betraktas som verksamhetsutövare. Avgörande är i

stället hur förhållandena har varit vid anläggningen på senare tid. Det finns inga uppgifter som stöder

bolagets påstående om att Friluftsfrämjandet lämnat snäva ramar och specifikationer för vilka massor bolaget

får deponera.

Det är korrekt att det var den dåvarande Fritidsnämnden i Nyköpings kommun som beställde arbeten vid

Ryssbergsbacken. Dock endast för år 1989. Arbetet beräknades omfattat 25 000 ton fyllnadsmassor och

kostnadsreglerades genom ett bidrag till Friluftsfrämjandet. De byggmöten som hållits vid backen syftade

endast till att kontrollera att det bidrag som överförts till Friluftsfrämjandet verkligen användes till

Ryssbergsbackens utbyggnad.

Det finns inget som tyder på att kommunen eller Friluftsfrämjandet efter 1989 forslat massor eller gjort

några beställningar av massor till Ryssbergsbacken. Från år 1990 och framåt bör därför bolaget betraktas som

verksamhetsutövare.

Nyköpings kommun har uppgett följande.

Kommunen delar underinstansernas bedömning att bolaget ska ses som verksamhetsutövare. Ingen annan har haft

faktiska möjligheter att kontrollera vad de åkare som bolaget tillåtit att köra in på tippområdet de facto

tippat på Ryssbergen.

Även om verksamheten inte givit något överskott till bolaget så har verksamheten ändå medfört att den

dåvarande ÖSB ek förenings alla medlemmar (åkarna) tillgodogjort sig större delen av intäkterna från

transporten av ca 2,5 miljoner ton massor till tippen. Det ekonomiska incitamentet för bolaget att driva

tippen har därför varit stort och bör också beaktas när man ska bedöma vem som ska ses som verksamhetsutövare

och bäst skickad att företa åtgärder enligt miljöbalken.

Friluftsfrämjandet

Bolaget är verksamhetsutövare eftersom det ansvarat för transporter och iordningställande av backen.

BOLAGETS BEMÖTANDE

Miljönämnden i Nyköpings kommun

Att en representant från bolaget var närvarande vid en inspektion av Frilufts-främjandets verksamhet innebär

inte att bolaget kan utpekas som ansvarig verksamhets-utövare. Den person som deltog vid inspektionen i fråga

hade varken behörighet eller befogenhet att företräda bolaget gentemot tillsynsmyndigheten.

Friluftsfrämjandet har före miljönämndens beslut den 16 februari 2007 skött all korrespondens och direkta

kontakter med tillsynsmyndigheten. Vid inspektionen 2006 har bolaget inte haft anledning att misstänka att

nämnden skulle komma att betrakta bolaget som verksamhetsutövare.

Miljönämndens påstående om nämndens intresse av föroreningsrisken framstår som en efterhandskonstruktion.

Skälen för nämndens beslut är helt inriktade på tolkningen av bilagan till förordningen om miljöfarlig

verksamhet och hälsoskydd. Bolaget håller det för troligt att föreläggandet hade formulerats på ett annat

sätt om nämnden verkligen varit orolig för miljöpåverkan av verksamheten.

Nyköpings kommun

Kommunen verkar förväxla faktisk rådighet/faktisk kontroll med fysisk närvaro. Det är inte alltid den som tar

fysisk befattning med en verksamhet som ska anses som dess utövare. Avgörande är vem som kan fatta beslut om

verksamhetens drift och bestånd. Bolaget och dess föregångare har agerat inom snäva ramar som bestämts av

Fritidsnämnden i Nyköpings kommun och Friluftsfrämjandet. De enda beslut som bolaget haft rätt att fatta är

att avvisa massor som inte uppfyller av Friluftsfrämjandet angivna specifikationer. Även utjämningen av

material skulle ske inom ramen för främjandets konstruktionsritningar. Att stoppa transporter av andra skäl

än de som Friluftsfrämjandet angett eller att stoppa verksamheten vid Ryssbergen har inte varit möjligt för

bolaget.

Det är inte korrekt att ÖSB ek förenings medlemmar tillgodogjort sig större delen av intäkterna från

transport av massor till tippen. Om massorna inte hade dirigerats till Ryssbergsbacken, hade de ändå behövt

transporteras till någon annan tipplats. Det är troligt att ÖSB:s medlemmar också hade ombesörjt dessa

alternativa transporter i samma omfattning som transporterna till Ryssbergsbacken. Oavsett vilka parametrar

som vägs in har tippningen inte gett något överskott för bolaget eller dess föregångare.

Friluftsfrämjandets och kommunens yttranden i Miljööverdomstolen har färgats av utgången i tidigare

instanser.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Miljööverdomstolen har först har att ta ställning till om bolaget ska anses vara verksamhetsutövare för den

miljöfarliga verksamhet som bedrivs på Ryssbergsbacken.

Verksamhetsutövarbegreppet är inte definierat i miljöbalken. Däremot definieras vad som är att anse som

miljöfarlig verksamhet, 9 kap. 1 § miljöbalken. Frågan om vem som ska betraktas som verksamhetsutövare har

överlämnats till rättstillämpningen. Av Koncessionsnämndens praxis följer att den som har den faktiska och

rättsliga möjligheten att vidta en åtgärd är att betrakta som verksamhetsutövare (se bl.a.

Koncessionsnämndens avgörande B 15/95 och Bertil Bengtsson m.fl. Miljöbalken en Kommentar s. 9:5). I lagen

(1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagen)

anges i 2 § att verksamhetsutövare är varje fysisk eller juridisk person som driver eller innehar en

verksamhet eller anläggning eller som på annat sätt har rätt att fatta avgörande ekonomiska beslut om

verksamhetens eller anläggningens tekniska drift.

Miljööverdomstolen har i rättsfallet MÖD 2005:64 diskuterat verksamhetsutövarbegreppet. Frågan i det målet

gällde vem som var att anse som utövare av den miljöfarliga verksamhet som bedrivs vid en återvinningsstation

för olika typer av avfall. Vid bedömningen beaktade Miljööverdomstolen följande omständigheter. Ett bolag

hade enligt avtal med fem andra bolag i uppdrag att ställa i ordning återvinningsstationen, hårdgöra markytan

samt eventuellt inhägna den. Vidare skulle bolaget kontinuerligt underhålla mark och inhägnader så att

återvinningsstationerna var hela, klottersanerade och i övrigt i sådant skick att de var väl ägnade för den

verksamhet de skulle användas för. Slutligen skulle bolaget även svara för ett antal ytterligare åtgärder

bl.a. för att nödvändiga tillstånd fanns. Miljööverdomstolen...