Case nº M1809-18 of Mark- och miljööverdomstolen, September 06, 2019

President6
Resolution DateSeptember 06, 2019
Issuing OrganizationMark- och miljööverdomstolen

REFERAT

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEVäxjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, mellandom 2018-02-02 i mål nr M 4055-16, M 4492-16, M 4491-16, M 4490-16, M 4489-16, M 4488-16, M 4487-16, M 4498-16, M 4497-16, M 4496-16, M 4495-16, M 4494-16, M 4493-16, M 4500-16 och M 4499-16, se bilaga A

PARTER

Klagande1. Å.F.

  1. R.F.

  2. H.H.

  3. I.H.

  4. M.H.

  5. E.J.

  6. M.J.

  7. M.J.

  8. R.M.

  9. M.P.

  10. C.S.

  11. K.S.

  12. B.S.

  13. I.S.

  14. Yngsjö Skog AB

  15. B.Å.

  16. G.Å.

    Ombud för 1-17: jur.kand. Å.O.

    MotpartStaten genom Kammarkollegiet

    SAKENIntrångsersättning enligt miljöbalken med anledning av utvidgning och ändring av naturreservatet Friseboda i Kristianstads kommun

    _______________

    MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

  17. Mark- och miljödomstolens dom ändras endast på det sättet att Mark- och miljööverdomstolen, med ändring av punkten 3 i mark- och miljödomstolens dom, fastställer att K.S.s talan inte är preskriberad enligt 31 kap. 13 § miljöbalken.

  18. Det åligger mark- och miljödomstolen att efter målets återupptagande ta ställning till yrkandet om ersättning för rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

    _______________

    BAKGRUND

    Länsstyrelsen i Skåne län beslutade den 17 oktober 2013 att utvidga och ändra föreskrifter för naturreservatet Friseboda i Kristianstads kommun. Beslutet föregicks av att länsstyrelsen den 24 maj 2013 utfärdade ett föreläggande med stöd av 31 kap. 12 § miljöbalken enligt vilket eventuella anspråk på betalning eller inlösen med anledning av förslaget på utvidgning och ändring av naturreservatet skulle sändas till länsstyrelsen senast den 30 augusti 2013. I föreläggandet anges att rätten till ersättning eller inlösen kan gå förlorad om föreläggandet inte följs. Föreläggandet delgavs delägarna i samfälligheten XX genom kungörelsedelgivning.

    Länsstyrelsens beslut om att utvidga och ändra naturreservatet Friseboda överklagades till regeringen av Maglehems byalag. Regeringen beslutade den 1 oktober 2015 att inte ta upp överklagandet till prövning.

    Klagandena har i ansökan om stämning som kom in till mark- och miljödomstolen den 29 september 2016 yrkat ersättning av staten för det intrång som naturreservatsbeslutet inneburit för deras andelar i samfälligheten XX.

    Staten har motsatt sig klagandenas yrkanden och bl.a. gjort gällande att klagandena inte framställt anspråk på ersättning i rätt tid till länsstyrelsen enligt föreläggandet den 24 maj 2013. Staten har även gjort gällande att klagandena inte har väckt talan i rätt tid enligt 31 kap. 13 § miljöbalken.

    Mark- och miljödomstolen beslutade att i mellandom pröva dessa invändningar. I mellandomen fastställde mark- och miljödomstolen att vid slutligt avgörande av målen ska käranden anses ha delgetts länsstyrelsens föreläggande av den 24 maj 2013, ska ingen av kärandena - förutom K.S. - anses ha inkommit med anspråk inom angiven frist enligt länsstyrelsens föreläggande av den 23 maj 2013 och ska kärandenas talan anses preskriberad enligt 31 kap. 13 § miljöbalken (punkterna 1-3 i mark- och miljödomstolens domslut).

    YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

    Klagandena har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen med ändring av punkterna 1-3 i mark- och miljödomstolens mellandom ska förklara att klagandena inte har delgetts länsstyrelsens föreläggande av den 24 maj 2013 på sådant sätt att preklusion enligt 31 kap. 12 § miljöbalken har inträtt, samt att klagandenas talan inte heller har preskriberats enligt 31 kap. 13 § miljöbalken.

    Klagandena har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

    Staten genom Kammarkollegiet (staten) har motsatt sig att mark- och miljödomstolens mellandom ändras.

    UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

    Parterna har åberopat samma omständigheter som i mark- och miljödomstolen.

    MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

    Mark- och miljööverdomstolen har avgjort målet utan huvudförhandling.

    Har klagandenas talan prekluderats enligt 31 kap. 12 § miljöbalken?

    Enligt 31 kap. 4 § första stycket 2 miljöbalken har en fastighetsägare rätt att i vissa fall få ersättning på grund av beslut om bl.a. föreskrifter om åtgärder och inskränkningar som rör naturreservat. Innan en myndighet fattar beslut som kan leda till ersättning får myndigheten enligt 31 kap. 12 § miljöbalken förelägga den som vill framställa ett anspråk på ersättning att inom viss tid anmäla anspråket vid påföljd att rätten till talan annars förloras (talan prekluderas).

    Staten har gjort gällande att klagandena inte framställt sina anspråk i rätt tid enligt fristen i länsstyrelsens föreläggande. Som svar på statens invändning har klagandena i första hand gjort gällande att det inte har varit möjligt för länsstyrelsen att använda kungörelsedelgivning med hänsyn till sakens betydelse för delägarna i samfälligheten XX, i vart fall i förhållande till de 15 delägare vars andelstal markant avviker från övriga. I andra hand har klagandena gjort gällande att kungörelsedelgivningen inte har gått till på rätt sätt eftersom innehållet i länsstyrelsens föreläggande har varit otydligt och flera av delägarna inte fått del av meddelandet om kungörelsen.

    Enligt 49 § första stycket 3 delgivningslagen (2010:1932) får kungörelsedelgivning ske med delägare i en samfällighet under förutsättning att samfälligheten saknar behörig delgivningsmottagare och delägarna är fler än tio. Med behörig delgivningsmottagare avses enligt 14 § delgivningslagen ledamot i styrelse eller annan som utsetts att förvalta samfällighetens angelägenheter. Om sådan mottagare saknas är istället någon som har rätt att sammankalla dem som ska besluta i samfällighetens angelägenheter delgivningsmottagare.

    Samfälligheten XX, som består av fler än tio medlemmar, är delägarförvaltad enligt 4 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. En delägarförvaltad samfällighet är inte en juridisk person och det har i målet inte påståtts att det funnits någon sådan person som enligt 14 § första stycket delgivningslagen är delgivningsmottagare. Utgångspunkten är därför att delgivning har kunnat ske med delägarna i XX med stöd av 49 § första stycket 3 delgivningslagen.

    I likhet med när delgivning sker enligt 49 § första stycket 2 innebär delgivning med delägare i samfällighet med stöd av 49 § första stycket 3 att sakägarkretsen oftast är känd. Till skillnad från när kungörelse sker med stöd av punkten 2 finns det i punkten 3 inget uttryckligt krav på den kungörande myndigheten att beakta ändamålet med delgivningen vid valet av delgivningsmetod.

    Som påpekas i förarbetena till 49 § första stycket 3 delgivningslagen har delägare i samfällighet möjlighet att utse en styrelse eller förvaltare. Om samfälligheten väljer att inte göra detta har lagstiftaren ansett att det inte är rimligt att ställa krav på delgivning av varje enskild delägare, särskilt i samfälligheter med många delägare (se prop. 2009/10:237 s. 193).

    Eftersom XX är en delägarförvaltad samfällighet med fler än tio medlemmar har det funnits formella förutsättningar att kungöra samfällighetens delägare med stöd av 49 § första stycket 3 delgivningslagen. Enligt 4 § andra stycket delgivningslagen får emellertid delgivning inte ske på ett sätt som är olämpligt med hänsyn till omständigheterna i delgivningsärendet. En sådan bedömning ska inte endast göras vid valet av delgivningssätt utan även vid genomförandet av delgivningen (prop. 2009/10:237 s. 101).

    Kungörelsedelgivning medför som regel en betydande risk för att många personer som har ett intresse i saken inte nås av den handling som delgivningen avser. Beroende på omständigheterna i ärendet kan det därför vara mer lämpligt att använda andra delgivningsmetoder eller att skicka ett meddelande om kungörelsen till ett större antal kända sakägare (HFD 2017 ref 48).

    När delgivning sker genom kungörelse ska den kungörande myndigheten enligt 49 § tredje stycket delgivningslagen skicka ett meddelande om delgivningen till någon eller några av dem som delgivningen avser för att vara tillgängligt för alla dem som avses med delgivningen. Staten har gjort gällande att meddelande om kungörelsen skickats till 27 delägare i XX. Det är ostridigt att flera av delägarna som finns upptagna i sändlistan till länsstyrelsens föreläggande inte har mottagit något meddelande om kungörelsen. Klagandena har å sin sida gjort gällande att länsstyrelsens föreläggande saknat uppmaning till mottagarna att sprida innehållet vidare samt att innehållet i föreläggandet har varit ofullständigt och svårbegripligt.

    Enligt ordalydelsen av 49 § tredje stycket delgivningslagen är det tillräckligt att ett sådant meddelande som avses i bestämmelsen skickas till en eller flera av de tilltänkta delgivningsmottagarna. Det finns därmed inget krav på att meddelandet också ska delges adressaterna. Syftet med meddelandet är endast att öka sannolikheten för att den tilltänkta kretsen av delgivningsmottagare ska få kännedom om meddelandets innehåll (prop. 2009/10:237 s. 201f.). Om en myndighet skickar ett meddelande om delgivningen till minst en av de kända sakägarna är därför kravet i 49 § tredje stycket delgivningslagen formellt sett uppfyllt, oberoende av om adressaterna faktiskt fått del av handlingen.

    De personer som meddelandet skickas till bör upplysas om förfarandet och uppmanas att sprida innehållet i meddelandet till andra som berörs av kungörelsedelgivningen (prop. 2009/10:237 s. 259). Något absolut krav på detta uppställs dock inte i lagstiftningen. Avsaknaden av en sådan upplysning bör därför inte medföra att delgivningen frånkänns verkan. Länsstyrelsens föreläggande kan inte heller anses vara så otydligt att mottagarna inte förstår vad saken gäller.

    Eftersom delgivningen inte har varit olämplig i den mening som avses i 4 § delgivningslagen och det i övrigt funnits förutsättningar att delge delägarna i XX genom kungörelse ska klagandena anses delgivna länsstyrelsens föreläggande daterat den 24 maj 2013.

    Klagandena har gjort gällande att fristen i länsstyrelsens föreläggande har förlängts genom att företrädare för staten förhandlat med flera...

To continue reading

Request your trial

VLEX uses login cookies to provide you with a better browsing experience. If you click on 'Accept' or continue browsing this site we consider that you accept our cookie policy. ACCEPT