Case nº B 4741-17 of Hovrätten för Västra Sverige, April 25, 2018

• Resolution Date: April 25, 2018
• Issuing Organization: Hovrätten för Västra Sverige

REFERAT

Göteborgs tingsrätt

Åklagaren väckte åtal mot T.G. för bland annat grov oredlighet mot borgenärer medelst mened och grovt försvårande av konkurs (åtalspunkten 1) enligt följande gärningsbeskrivning.

T.G. försattes genom beslut av Göteborgs tingsrätt i konkurs den 24 oktober 2012. T.G. har den 29 oktober 2012 av konkursförvaltningen uppmanats att uppge sina samtliga tillgångar i Sverige och utomlands samt att samarbeta för att återvinna dessa tillgångar.

T.G. hade vid konkursen tillgångar i form av behållningen på bankkonto - - - i Schweiz uppgående till sammanlagt 15 991,10 EURO (motsvarande 138 674 kronor) och till 91 152,08 USD (motsvarande 609 443 kronor). Han har inte uppgivit tillgången till konkursförvaltningen. Han har vidare vid edgångssammanträdet den 27 november 2012 beedigat uppgift med innebörd att han inte innehade tillgången.

T.G. har därigenom i konkurs undanhållit konkursförvaltningen ovan nämnda tillgång.

T.G. har vidare uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vid konkursen förtigit att han innehade ovan nämnda tillgång, och inte rättat uppgiften innan han beedigat den.

Brotten är grova då de är av betydande omfattning på grund av tillgångens storlek, samt då han beedigat oriktig uppgift.

T.G. erkände de faktiska omständigheter som angavs i gärningsbeskrivningen men bestred ansvar för brott i första hand med hänvisning till att pengarna på kontot i Schweiz inte tillhörde honom utan hans halvbror S.G. I andra hand gjorde han gällande att han var befriad från ansvar enligt bestämmelsen i 11 kap. 2 § tredje stycket andra ledet brottsbalken, dvs. att han hade rätt att inte yttra sig om kontobehållningen vid konkursen och att omständigheterna innebar en skälig ursäkt för honom.

Åklagaren väckte även åtal mot T.G. för överträdelse av näringsförbud. Åklagaren gjorde i huvudsak gällande att T.G. överträtt ett meddelat näringsförbud genom att under en period om drygt två månader bedriva enskild näringsverksamhet i form av ekonomisk rådgivning och närliggande uppdrag. I anledning av detta åtal förde åklagaren även talan om förlängning av näringsförbud. Åklagaren yrkade att näringsförbudet skulle förlängas med tre år från tiden då det ursprungliga näringsförbudet löpte ut.

T.G. erkände att han hade utfört det rådgivningsarbete som omfattades av åtalet, men förnekade att det hade inneburit att han hade överträtt näringsförbudet. Han gjorde gällande att det arbete han utfört, under alla förhållanden, inte haft den varaktighet som krävs för att definieras som näringsverksamhet.

Tingsrätten (rådmannen Christina Brockmeyer samt nämndemännen Sonja Karlsson, Ulf Lindblom och Maria Oijensmed) dömde i dom den 10 oktober 2017 T.G. för bl.a. grovt försvårande av konkurs och grov oredlighet mot borgenärer. Tingsrätten ogillade åtalet för överträdelse av näringsförbud och åklagarens talan om förlängning av näringsförbud. Enligt tingsrätten var det inte utrett att T.G. bedrivit verksamhet av sådan omfattning och varaktighet som krävdes för att det skulle anses ha varit fråga om näringsverksamhet.

Angående åtalet för grovt försvårande av konkurs och grov oredlighet mot borgenärer medelst mened anförde tingsrätten följande.

DOMSKÄL

- - -

Det är utrett att T.G. tecknade kontot och att även hans hustru hade rätt att ensam teckna kontot samt att makarnas tre barn hade rätt att teckna kontot tillsammans med någon. Det fanns däremot ingen rätt för S.G. att teckna kontot, vilket talar emot uppgiften att pengar på kontot tillhörde honom. Det är endast T.G. själv och hans hustru och barn som har gjort uttag och överföringar på kontot. Det är vidare märkligt att varken T.G. eller S.G. har upprättat någon dokumentation över sina ekonomiska mellanhavanden och att S.G. har uppgett sig inte ha haft kontroll över kontot trots att han tidvis haft en ansträngd ekonomi. Även om tillgångarna på kontot delvis kan ha härrört från S.G. finns det inget stöd för att han hade större rätt till tillgångarna på kontot än T.G. Utredningen talar sammanfattningsvis för att åtminstone övervägande delen av medlen på kontot tillhörde T.G.

Frågan är om T.G. haft rätt att förtiga kontoinnehavet för konkursförvaltaren och därmed undanhålla medlen på kontot samt beediga bouppteckningen utan att denna tillgång fanns med. T.G. har framhållit att han hade tvingats att avslöja att han gjort sig skyldig till grovt skattebrott om han berättat om kontot, något som inte är förenligt med artikel 6 i Europakonventionen.

I förarbetena till den lagstiftning som är aktuell i målet uttalas följande, se prop. 2004/05:69 s. 51 ff.

Artikel 6 i Europakonventionen, som reglerar rätten till en rättvis rättegång, innebär bl.a. att ingen som är anklagad för brott under hot om straff eller andra sanktioner skall behöva lämna uppgifter som kan användas mot honom själv i ett kommande straffrättsligt förfarande. Nämnda artikel anses även tillämplig på uppgifter som lämnats i ett konkursförfarande under hot om straffansvar. Den som i konkurs bekräftar en konkursbouppteckning eller en uppgift i boupp-teckningen kan komma att avslöja att han eller någon närstående har begått...