Case nº UM1855-18 of Migrationsöverdomstolen, March 28, 2019

President1
Resolution DateMarch 28, 2019
Issuing OrganizationMigrationsöverdomstolen

REFERAT

Familjen AO består av föräldrarna M och N samt deras fyra barn. I oktober 2015 lämnade de Kuwait och sökte samma månad asyl i Sverige. De uppgav bl.a. att de är oregistrerade statslösa bidooner och har lämnat Kuwait på grund av bidoonernas situation där. Vid ett återvändande till Kuwait riskerar de att arresteras dels på grund av att de är oregistrerade statslösa bidooner, och därför saknar identitetshandlingar, dels på grund av att de har rest ut ur landet illegalt. Mot bakgrund av att Kuwait inte accepterar återresa för statslösa bidooner finns ett praktiskt verkställighetshinder.

Migrationsverket beslutade i juni 2017 att avslå ansökningarna och utvisa familjen ur Sverige. Som skäl för beslutet angav verket bl.a. följande. Vid en sammantagen bedömning har M och N AO genom sina muntliga uppgifter och de inlämnade handlingarna inte gjort sina och sina barns identiteter sannolika. De får däremot anses ha gjort sannolikt att de har haft sin hemvist i Kuwait. Mot bakgrund av familjens vaga muntliga uppgifter, särskilt vad gäller hur det skulle ha gått till när de nekades rätten att bli registrerade, har de inte gjort sannolikt att de är oregistrerade statslösa bidooner. Prövningen ska därför göras mot förhållandena för registrerade statslösa bidooner. Eftersom de inte gjort sannolikt att de är oregistrerade statslösa bidooner och inte tidigare har varit arresterade har de inte lämnat tillförlitliga uppgifter om att de riskerar att arresteras vid ett återvändande. De har inte heller lämnat tillförlitliga uppgifter om hur det har gått till när de lämnade Kuwait. Mot bakgrund av den praxis som Migrationsöverdomstolen fastställt i MIG 2008:21 är inte bidooner generellt sett så diskriminerade att de har ett skyddsbehov oaktat om de har varit registrerade eller inte. Det har inte framkommit att någon i familjen lider av någon allvarlig eller livshotande sjukdom som skulle medföra rätt till uppehållstillstånd på grund av medicinska skäl. Familjen har inte heller visat att de har anpassat sig till svenska förhållanden på ett sätt som medför grund för uppehållstillstånd. M och N AO har vidare inte gjort sannolikt att barnens grundläggande behov inte kommer att bli tillgodosedda i hemlandet. Familjens situation i Kuwait är inte att betrakta som särskilt ömmande. Eftersom det fortfarande pågår åtgärder för att få Kuwait att acceptera återresa för statslösa bidooner så finns i nuläget inget stöd för att vid en förstagångsansökan bevilja uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen (2005:716) på grund av praktiska verkställighetshinder. Omständigheterna i familjens fall, varken var för sig eller sammantaget, är sådana att familjen kan få uppehållstillstånd enligt bestämmelsen om särskilt och synnerligen ömmande omständigheter.

Familjen AO överklagade beslutet. Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2018-01-04, ordförande Samuelsson samt tre nämndemän), avslog överklagandet med följande motivering. Den allmänna situationen i Kuwait är inte sådan att den i sig ger rätt till uppehållstillstånd. Det har inte kommit fram att det föreligger en konkret och individuell risk för familjen att drabbas av skyddsgrundande behandling vid ett återvändande till Kuwait på grund av att de är bidooner. Utredningen i målet talar inte heller med tillräcklig styrka för att det finns en konkret risk för att familjen skulle riskera skyddsgrundande behandling enbart på grund av illegal utresa. Det har inte framkommit något om familjemedlemmarnas hälsotillstånd som utgör synnerligen respektive särskilt ömmande omständigheter. Familjen kan inte heller anses ha fått en stark anknytning till Sverige och den förväntade situationen i hemlandet kan inte anses vara så allvarlig att omständigheterna kan anses synnerligen eller särskilt ömmande. Det saknas ett konkret stöd för att ett eventuellt verkställighetshinder skulle vara av bestående art. Familjen har inte gjort sannolikt att de är oregistrerade bidooner och de har inte heller gjort sannolikt att de har lämnat Kuwait med falska resehandlingar. Det är därför inte visat att det föreligger praktiska verkställighetshinder. En utvisning av familjen strider inte mot ett svenskt konventionsåtagande.

Familjen AO överklagade domen och yrkade att utvisningen skulle upphävas och att de skulle beviljas uppehållstillstånd. De förde bl.a. fram följande. Bedömningen i fråga om uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder är felaktig. Det kan konstateras att möjligheterna att få ett artikel 17-pass är näst intill obefintliga. Att de skulle ha beviljats artikel 17-pass och fått utresetillstånd är föga trovärdigt. Migrationsverket har sedan 2012 försökt förmå kuwaitiska myndigheter att acceptera återresa för statslösa bidooner, men verket har inte nått framgång under dessa sex år. Mot bakgrund av att Migrationsverkets försök under lång tid varit resultatlösa och det inte finns något som talar för att de kuwaitiska myndigheterna inom kort skulle ändra sin inställning rörande återvändande statslösa bidooner kan det antas att det kommer att finnas praktiska verkställighetshinder vid verkställigheten av ett utvisningsbeslut även i deras fall. De praktiska verkställighetshinder som finns i detta fall beror på verkställighetslandets inställning till återvändande. Detta innebär att familjen inte på något sätt kan kontrollera eller påverka sina möjligheter att återvända. Kuwait är inte heller förpliktigad enligt den internationella rätten att bevilja inresa för bidooner eftersom de inte betraktas som medborgare. Verkställighetshinder som...

To continue reading

Request your trial

VLEX uses login cookies to provide you with a better browsing experience. If you click on 'Accept' or continue browsing this site we consider that you accept our cookie policy. ACCEPT